gan om landthandelns frigifvande till privilegi
fråga. Ständernas pluralitet ansåg den icke
beskaffad, och öfverlemnade till regeringen , a
i ämnet besluta.
Vid Norges förening väntade nationen, alt s
något system infördt för de begge rikenas har
del: fivarje betydlig skillnad i ländernas utr
kes handelssystem , måste nemligen alltid föror
saka förändringar i handeln vid landgränsen dem
emeilan ; men regeringen hörde icke ständern
deröfver. Hon utfärdade på egen hand ett för
ordnande com d2 begge ländernas inbördes sjö
farts- och handelsgemenskapp, visserligen, såsor
regeringen sjelf trott, wgrundad på ömsesidig
rättighetera, (ehuru dessa i tillämpningen blef
vo högst problematiska) och cutvidgad till med
gifven import landvägen , emot vanlig sjötul
af de utländska varor, hvilkas införsel var til
låten. Denna åtgärd föranledde således ei
gränstullbevakning emellan begge länderna, sun
ett gemensamt system skulle hafva gjort allde
les obehöflig. En följd deraf blef äfven grän
setullrätters införande, m. m.
Imedlertid hade regeringen, hvad Sverige en
skildt beträffade, beslutat sig att d. 21 Aug
1815 utfärda aen allmän tillåtelse för fri oci
obehindrad handel med viktualier och landt
mannavaror,, hvarom frågan redan 4809 hlif
vit väckt. Hon hade väl redan, på Ständer
nas begäran, år 1811 lemnat allmogen i Hal
land och Bohus Län rättighet till sjöfart mec
öppna och däckade båtar, och 1812 allmoger
på Gottland, med t. o. m. fartyg af 25 läster:
drägtighet; men Reg. vidtog inga åtgarde
för den öfriga allmogens enahanda rättighet,
förr äv ständerna måste särskildt tillstyrka, t.
ex. för Blekinge-allmogen tillåtelse, vatt få trans-
portera ved och byggnads- samt redskapsäm-
nen af alla trädslag , utom Ek, will andra in-
rikes orter,) och dervid stadnade det; så att
ingen allmän princip följdes, utan blott halfme-
syren vidtogs. Såsom ett exempel huru, då en
rättighet medgafs , de likartade friheter som kun.
de göra den mera nyttig, ännu motverkades,
må blott anföras, att då regeringen år 1827
medgaf åt Bruksägare att på Mälaren och Hjel-
maren med egna fartyg föra sina effekter till
Stockholm, förbjöds dem, oaktadt enligt grund-
lagen ett monapoliserat bolag i Westerås icke
bordt kunna hindra det, att få idka fraktfart.
Först år 1832 d. 20 Jan. utkom en författning
om den så kallade landtmannaseglationen, hvar-
igenom hvarje ckustbo tillerkändes rätt, att seg-
la inrikes, samt på Norge, Danmark och Fin-
land. Samma år utkom en kungörelse uwom
tillgodonjutande af vissa friheter och förmåner
vid den inre segelfarten på Götha Kaualu
Andiligen den 28 Aug. 1834 utfärdades en
förordning, som tillfredsställde nationens billiga
väntan, att se hbandelsfriheten med inrikes pro-
dukter en gång för alla medgifven och ett slut
på all den osäkerhet, tidspillan, omgång och
kostnad, som allt reglementeraude inom denna
detalj måste medföra. Denna förordning tyck-
tes lofva landtmän, ätt icke förmenas, hvar
heldst på landet och i städerna, äfven vid ti!l-
fällen då frimarknader ej hållas, att föryttra de-
ras och grannars afvel och af dem åstadkomma
tillverkningar, af hvad slag som heldst, mer el-
ler mindre fulländade. Men en föregående
strof: till följd af gällande författningar samt
den efterföljande: cdock utan rättighet att för
egen räkning idka handel med ardra inköpta
landimannavaror oeh tillverkningar, än sådana,
med hvilka,: genom serskilda författningar, fri
handel är medgifven,! gaf: genom sin otydlighet
handelsfrihetens vederdelomän lägenhet att miss-
tyda den verkliga meningen dermed, De i.
samma förordnings 2:dra och 3:dje punkter
stadgade föreskrifter, uatt städernas bandtverka-
re jemväl äga, att i hvad stad som heldst, äf-
ven utom marknader, sina arbeten föryttra,.
samt catt landtmän äfvensom handtverkare i stä-,
derna, som åstunda att i öppna bodar i städer-
na hålla sina tillverkningar till salu, skola der-
till vara berättigade, på sätt och i den ordning,
som för fabriksidkare genom Kommerskollegii
kungörelse den 3 Aug. 1803 är stadgadty, syn-
tes likväl vara tillräckligt tydliga, och hafva
ännu blifvit beståndande. Men den förstnämn-
da punkten åter har till väsentlig del blifvit
upphäfven, genom en den 21 Nov. 1835 ut
färdad, äfven af Hr Skogman kontrasignerad
förklaring , hvari stadgas: att landtmän väl aga
rättighet, uti samtlige rikets städer å allmänna
försäljningsställen, som för sådant ändamål äro
anvisade , äfvensom å farkoster och båtar i hamn,
afyttra omalen spannmål och malt, samt mjöl I
och gryn i så små partier som heldst: amen , !
att den i förord. d. 28 Aug. 1334 land! män !
medgifna försäljningsfrihet i städerna af egna och
grannars afvel och tillverkningar, icke, så vidt
fråga är om bröd, kött och dricka, för det när-
varande gäller för de städer, der saluafgift än-
nu erlägges och hvarest den inskränkning i för- l
ps
u
.
fäljningen af nämnde varor, som enligt gifne
stadganden ägde rum innan 1834 års författning