EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED
AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE.
Artikeln VIII.
NÄRINGS-LAGSTIFTNINGEN.
Ibland de största bevis på de förhoppningar,
Svenska nationen år 1809 satte till den nya
regeringsmakt, som Grundlagen då omgärdade
med så mycken sorgfällighet och inom dess lag-
enliga verksamhetskrets erbjöd så stor kraft, så
många tillfällen att handla till folkets bästa,
framstår alltid bibehållandet af det stadgande i
89 Reg. formen, hvarigenom åt denna makt
lemnades en allena-beslutande rätt i frågor, som
rörde rikets allmänna hushållning, och blott åt
Rikets Ständer förvarade rättigheten att wi des-
sa mål, föreställningar och önskningar hos Ko-
nungen anmäla., Det synes likväl, som detta
stadgande tillika iunebure en anledning för ko--
nungamakten, att i afseende på hvad Rikets
Ständer i andra afseenden besluta, icke utan
de mest grundade och välbetänkta skäl kunna
vägra den kungliga sanktionen dertill.
Rikets Ständer tyckas genom 89 G:ns bibe-
hållna stadgande ur äldre grundlagar, hafva
medgifvit, att mnationalrepresentationens oförän-
drade sammansättning å stånd, splittrade i ensi-
diga intressen, icke tillät den, att tillräckligt ut-
trycka nationens allmänna tänkesätt, och att man
derföre måste öfverlemna åt regeringen en makt,
hvars vådor lagstiftarne ej kunde undgå att in-
se, men som de, under afvaktan af national-
representationens snara reformerande, trodde sig
hafva till det mesta förebyggt genom rådgifva-
reansvarigheten och offentligheten i alla sam-
hällsangelägenheter. Det bör likväl anmärkas ,
hurusom de i denna f tillade: Vill Konun-
gen åt Rikets Ständer öfverlemna, att gemen-
samt med honom något afgöra, som rikets all-
männa styrelse rörer, då förfares dermed, på
det sätt, som angående lagfrågor är stadgadt.,
Dermed åsyftades troligen icke blott, att lemna
regeringen tillfälle, att för hvarje gång en vigtig
och besvärlig fråga förekom, sända luntorna till
ständernas granskning och af dem begära utar-
betade förslag, för att sedan lemna allisam-
mans åter till glömskan eller till alldeles god-
tyckliga förändringar, utan man föreställde sig
så säkert egentligen, att åt en välviljande och
nitisk regerings bemödanmde skulle öfverlemnas
möjligheten, att i mån af folkets egen stigande
upplysnivg och dess representanters allmänna
anda, efterhand öfverflytta den beviljade allena-
beslutande rätten, åtminstone i de delar den vo-
re af maktpåliggande inverkan på samhället , till
nationalrepresentationen gemensamt med rege-
ringen. Det var ett medel, att låta en oegen-
nyttig regering, som nitälskade för folkets verk-
iga frihet, efterhand i nationens egna händer