bemödanden för det allmänna bästa; Eder fram gång i detta afseende blifver alltid ett föremål fö Mina uppriktiga önskningar. Framträd, Friberre Palmstjerna, att inför Mi aflägga den ed, Grundlagen föreskrifver. Hr Landt-Marskalikens svar: Stormägtigste Allernådigste Konung! Denna staf har ofta varit anförtrodd åt skickli gare händer; men aldrig har den lemnats åt någon som mera lifligt kännt vigten af det höga förtro ende, Eders Kongl. Maj:t nu behagat visa mig; al drig åt någon, som ägt allvarligare föresatts at uppbjuda sin inskränkta förmåga till uppfylland af Grundlagarnas fordringar och de åligganden som detta förtroende åtfölja; och aldrig åt någon som med undersåtlig vördnad och tacksamhet fö sin Konung, förenat mera osviklig trohet och till gifvenhet, än dem jag i hjartat äger för Eder Kongl. Mej:t och Dess höga Att. Till Hr Erke-Biskopen yttrade H. M.: Jag helsar Eder, Doktor Carl Fredrik af Win gård, i Eder egenskap af Talman för det Vördig PresteStåndet under denna Lagtima Riksdag. Nys upphöjd till Kyrkans förnämsta värdighet, inträder J genast i utöfningen af de maktpåliggande Stats bestyr, dem Grundlagen åt Eder förvarat. De höga Embete, J bekläden, är en gärd åt Edra ut märkta förtjenster; Edra medbröders enhälliga röst i fullkomlig öfverensstämmelse med Mina egna tän kosätt, hafva gifvit Eder ett lysande prof derpå. Jag nedkellar öfver Eder den Gudomliga Försynens be skydd vid uppfyllandet af Edra heliga pligter. Fram träd, Doktor af Wingård, att inför Mig aflägg: Talmans-eden. Eråae-Biskopens svar: Efter en dyr, aflagd ed, träder jag till att utöf va en vigtig del af det Embete, hvilket Eder: Kongl. Maf:t behagat mig anförtro. Jag känne: helgden af dessa förbindelser till Konung och Fä dernesland, och vill, med Guds nåd, bemöda mig att dem uppfylla. Tvenne Riksdagar har Eders Kongl. Maj:ts Nås kallat mig att biträda Preste-Ståndets Talman; oci om denna lott nu äfven blifvit min, hade jag an sett mig hugnad och tillfredsställd af det oafbrut na Nådiga förtroendet. Men, eburu jag vid denn: Riksdag, enligt mitt Embete, blifvit utnämnd til Talman, är min tacksamhet för det framfarna lik: lilig; min trohet är ock den bepröfvade, och min föresatts af en större verkningskrets upprymd, at efter förmåga fullgöra hvad Eders Kongl. Maj:t Fäderneslandet och mitt Stånd äga att af mi; fordra. I Eders Kongl Maj:ts Nåd vågar jag mig inne sluta. Till Preste-Ståadets Vice-Talman behagad H. M. yttra: Jag anförtror åt Eder, Doktor Johan Jacob He dren, Vice Talmans befattningen i det Vördig: Preste-Ståndet. Denna utmärkelse tillkommer E der i flera afseenden, och Jag erfar en sann till fredsställelse att kunna göra rättvisa åt Edra in sigter, i det Jag på samma gång lemnar Eder et vedermäle af Min enskilta välbevågenhet. Afläggen den af Grundlagen föreskrifaa ed. Hr Biskop Hedren svarade härpå: Stormägtigste Allernådigste Konung! Med vördnadsfull erkänsla emottager jag det dyr bara förtroende, Eders Kongl. Maj:t behagat mi Nådigst öfverlemna, att vara Vice Talman i Pre ste-Ståndet under nu ingående Lagtima Riksdag Genom troget och nitiskt iakttagande af de härvid fåstade pligter, skall jag bemöda mig att, ef: ter förmåga, motsvara Eders Kongl. Maj:ts höga väntan och Grundlagarnes föreskrifter. Med denna försäkran utbeder jag mig underdånigast att få i Eders Kongl. Maj:ts fortfarande Nådiga ynnest och förtroende vara innesluten. — Sekreterarebefattningen i Bondeståndet, vid denna riksdag, har blifvit uppdragen åt Advokatfiskalen i Banken och Kanslisten i Justitierevisionen, Hr JV. 4. Heurlin. Officieila bladet för i går bekräftade, hvad ryktet i detta afseende de sednare dagarne berättat. — Frågan om BondeStåndets Talman är ännu ingenting mindre än afgjord. Strindlund säges bestämdt förklarat, att han icke anser sig hafva nog inflytande i Ståndet, för att der åstadkomma den nytta, han önskade och Regeringen kunde vänta. I denna bekymmersamma belägenhet hafva blickarna kastats på Hans Jansson, som, efter hvad man berättar, i dag blifvit på alla möjliga sätt bestormad. Går han in bärpå, så hafva vederbörande utan tvifvel till en början gjort en af de vigtigaste kupper för denna Riksdagen. Vore ställningar och förhållanden annorlunda, och Stånden sjelfve valde sine Talmän, så vore valet af Hans Jansson en den vackraste seger åt det liberala partiet; men med de antecedentier vi haft från förra tider, och de förhållanden, hvari Ståndstalmännen, och isynnerhet Bondeståndets, efter här öfliga kutymer, alltid komma till bofvet, är det helt annorlunda. Hade, vi ett råd i denna sak att gifva, så skulle vi bedja Hans Jansson att i afton besöka operan Robert af Normandie och betrakta hu ru der Bertram och Alice kämpa om Roberts person, samt sedan, likt denne, när prinsessan Isabella bestormar honom med orden: acMin ångest Du ser,, endast svara: Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, äfven om orden amin ångest utbyttes emot orden amin ångern. Att Hans Jansons verksamhet, såsom akti riksdagsman och den, till hvilken ståndet i detta ögonblick sätter det mesta förtroendet, genom hans antagande af talmansplatsen skulle wara :il ostäreta dolan nNaralvserad i den ma.