bemödanden för det allmänna bästa; Eder fram
gång i detta afseende blifver alltid ett föremål fö
Mina uppriktiga önskningar.
Framträd, Friberre Palmstjerna, att inför Mi
aflägga den ed, Grundlagen föreskrifver.
Hr Landt-Marskalikens svar:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Denna staf har ofta varit anförtrodd åt skickli
gare händer; men aldrig har den lemnats åt någon
som mera lifligt kännt vigten af det höga förtro
ende, Eders Kongl. Maj:t nu behagat visa mig; al
drig åt någon, som ägt allvarligare föresatts at
uppbjuda sin inskränkta förmåga till uppfylland
af Grundlagarnas fordringar och de åligganden
som detta förtroende åtfölja; och aldrig åt någon
som med undersåtlig vördnad och tacksamhet fö
sin Konung, förenat mera osviklig trohet och till
gifvenhet, än dem jag i hjartat äger för Eder
Kongl. Mej:t och Dess höga Att.
Till Hr Erke-Biskopen yttrade H. M.:
Jag helsar Eder, Doktor Carl Fredrik af Win
gård, i Eder egenskap af Talman för det Vördig
PresteStåndet under denna Lagtima Riksdag. Nys
upphöjd till Kyrkans förnämsta värdighet, inträder
J genast i utöfningen af de maktpåliggande Stats
bestyr, dem Grundlagen åt Eder förvarat. De
höga Embete, J bekläden, är en gärd åt Edra ut
märkta förtjenster; Edra medbröders enhälliga röst
i fullkomlig öfverensstämmelse med Mina egna tän
kosätt, hafva gifvit Eder ett lysande prof derpå. Jag
nedkellar öfver Eder den Gudomliga Försynens be
skydd vid uppfyllandet af Edra heliga pligter. Fram
träd, Doktor af Wingård, att inför Mig aflägg:
Talmans-eden.
Eråae-Biskopens svar:
Efter en dyr, aflagd ed, träder jag till att utöf
va en vigtig del af det Embete, hvilket Eder:
Kongl. Maf:t behagat mig anförtro. Jag känne:
helgden af dessa förbindelser till Konung och Fä
dernesland, och vill, med Guds nåd, bemöda mig
att dem uppfylla.
Tvenne Riksdagar har Eders Kongl. Maj:ts Nås
kallat mig att biträda Preste-Ståndets Talman; oci
om denna lott nu äfven blifvit min, hade jag an
sett mig hugnad och tillfredsställd af det oafbrut
na Nådiga förtroendet. Men, eburu jag vid denn:
Riksdag, enligt mitt Embete, blifvit utnämnd til
Talman, är min tacksamhet för det framfarna lik:
lilig; min trohet är ock den bepröfvade, och min
föresatts af en större verkningskrets upprymd, at
efter förmåga fullgöra hvad Eders Kongl. Maj:t
Fäderneslandet och mitt Stånd äga att af mi;
fordra.
I Eders Kongl Maj:ts Nåd vågar jag mig inne
sluta.
Till Preste-Ståadets Vice-Talman behagad
H. M. yttra:
Jag anförtror åt Eder, Doktor Johan Jacob He
dren, Vice Talmans befattningen i det Vördig:
Preste-Ståndet. Denna utmärkelse tillkommer E
der i flera afseenden, och Jag erfar en sann till
fredsställelse att kunna göra rättvisa åt Edra in
sigter, i det Jag på samma gång lemnar Eder et
vedermäle af Min enskilta välbevågenhet.
Afläggen den af Grundlagen föreskrifaa ed.
Hr Biskop Hedren svarade härpå:
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Med vördnadsfull erkänsla emottager jag det dyr
bara förtroende, Eders Kongl. Maj:t behagat mi
Nådigst öfverlemna, att vara Vice Talman i Pre
ste-Ståndet under nu ingående Lagtima Riksdag
Genom troget och nitiskt iakttagande af de här-
vid fåstade pligter, skall jag bemöda mig att, ef:
ter förmåga, motsvara Eders Kongl. Maj:ts höga
väntan och Grundlagarnes föreskrifter.
Med denna försäkran utbeder jag mig underdå-
nigast att få i Eders Kongl. Maj:ts fortfarande
Nådiga ynnest och förtroende vara innesluten.
— Sekreterarebefattningen i Bondeståndet,
vid denna riksdag, har blifvit uppdragen åt
Advokatfiskalen i Banken och Kanslisten i Ju-
stitierevisionen, Hr JV. 4. Heurlin. Officieila
bladet för i går bekräftade, hvad ryktet i
detta afseende de sednare dagarne berättat.
— Frågan om BondeStåndets Talman är än-
nu ingenting mindre än afgjord. Strindlund
säges bestämdt förklarat, att han icke anser
sig hafva nog inflytande i Ståndet, för att der
åstadkomma den nytta, han önskade och Rege-
ringen kunde vänta. I denna bekymmersamma
belägenhet hafva blickarna kastats på Hans
Jansson, som, efter hvad man berättar, i dag
blifvit på alla möjliga sätt bestormad. Går
han in bärpå, så hafva vederbörande utan tvif-
vel till en början gjort en af de vigtigaste kup-
per för denna Riksdagen. Vore ställningar och
förhållanden annorlunda, och Stånden sjelfve
valde sine Talmän, så vore valet af Hans Jans-
son en den vackraste seger åt det liberala par-
tiet; men med de antecedentier vi haft från
förra tider, och de förhållanden, hvari Stånds-
talmännen, och isynnerhet Bondeståndets, ef-
ter här öfliga kutymer, alltid komma till
bofvet, är det helt annorlunda. Hade, vi
ett råd i denna sak att gifva, så skulle vi
bedja Hans Jansson att i afton besöka o-
peran Robert af Normandie och betrakta hu
ru der Bertram och Alice kämpa om Roberts
person, samt sedan, likt denne, när prinsessan
Isabella bestormar honom med orden: acMin ån-
gest Du ser,, endast svara:
Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej,
äfven om orden amin ångest utbyttes emot or-
den amin ångern.
Att Hans Jansons verksamhet, såsom akti
riksdagsman och den, till hvilken ståndet i det-
ta ögonblick sätter det mesta förtroendet, ge-
nom hans antagande af talmansplatsen skulle
wara :il ostäreta dolan nNaralvserad i den ma.