söka göra dem ytterst beroende af regeringens:
åsigter, dels genom en direkt inblandning deri,
dels genom ståndstalmännens instruerande at Ko-
nungen sjelf, hvilket, om det ännu vidare skul-
le avses tillåtligt, innebär, hvad Rikets Ständer
beträffar, ett fullkomligt tillintetgörande af den
ministeriella ansvarigheten för Konungens beslut
och regeringshandlingar, hade ändtligen blottat
regeringens syftning att helt och hållet beherr-
ska national-representationen; och det ar denna,
af många längesedar antydda, men då till full
klarhet uppenbarade syftning, som hos Ständer-
na och sedan hos nationen väckt ett misstroen-
de, hvilket icke kan häfvas, utan genom ett helt
och hållet forändradt, öppet och lagenligt hand-
lingssätt.
es
SCEWEDISCHE ZUSTÄNDE.
Under denna titel förekommer uti Augsbur-
ger Allgem. Zeitung ett bref från Upsala, som
uppdrager en karakteristik af stäliningar och
förhållanden vid Upsala Universitet, isynner-
het i anledning al Professor Geijers s. k. aaffall
och hvaraf ett utdrag säkert skall med nöje lä-
sas af mången: l
aUpsala universitet har långe varit betraktadt så-
som en härd för absolutistiska och aristokratiska
samt öfverhufvud ultrakonservativa grundsatser och
läror, och såsom sädant af den liberala pressen län-
ge häkladt och icke sällan med bitterhet gissiadt.
Också hafva de konservativa åsigterna biifvit pre- j
dikade icke blott från katredrarna, utan ännu mer
ifprogrammer ochidissertationer, tal och dikter, bå-
de på latin och svenska. Huruvida likväl plura-
liteten af de akademiska lärarne så strängt, som
detia tyckes antyda, svurit denna fana, lemna vi
derhän; de som tänka annorlunda tiga, och akade-
mien blifver bedömd efter deras röster,: som ljuda
högst.
aDe, hvilka förnämligast reste sig öfver de an-
dra och efter hand framträdde såsom koryfeer för
dessa Svenska Tories af det lärda ståndet, voro
professorerne Geijer (den bekante historieforskaren),
Allerbom (den likaledes bekante skalden, förut pro-
fessor i den teoretiska fiosofien, nu i estetiken),
Hvasser (egentligen professor i medicinen, men äf-
ven en snillrik fiolosof) och Fahlerantz (theoleg,
men ännu mer bekant som poet;, alla genom snil-
le, lärdom och talanger universitetets prydnader,
och i politiska ting, såsom det synes, af samma
ull, ehuru de på olika vägar kommit derhän: som-
liga af förtjusning öfver den Svenska forntidens i-
drotter, andra af poetisk naivetet eller af strängt orto-
dox rättrogenhet. Föröfrigt syes en viss böjelse för po-
etisk idealitet vara gemensam för dessa lärde och hos
dem hafva förbryllat den mera opartiska blicken för
en konkret verklighet och det närvarandes fordringar.
Till dem sällade sig äfven Palmblad, Professor i
grekiska litteraturen, men mer verksam såsom kri-
tiker i belletristiska och historiska saker, en mång-
skrifvare af det tyska slaget, med god penna, samt
tvenne Professorer Schröder (hvilka likväl icke äro
slägt), af hvilka den ene, såsom filosof, sväfvar em-
kring i det Hegeiska töckmet, hvilket den andra,
Bibliotekarie, äfven på sitt sätt, mer praktiskt än
teoretiskt, synes hylla. Då några af dessa män
förut blifvit räkmade till de så kallade fosforisterna,
och till en del (såsom Atterbom och Palmblad)
gälla för skolans kämpar i första ledet, har man
äfven sedermera under detta namn, hvilket ur-
sprungligen var främmande för politiken oeh en-
dast antydde en viss ästetisk riktning, inbegripit
dem, som i politiska saker bekände sig till unge-
fär samma åtigter, som dessa män, ehuru de nya
politiska vännerna ofia voro ingenting mindre än
fosforistiskt, d. v. s. ästetisk-romantiskt sinnade.
— — Man får säledes skilja mellan trenne slags
fosforister, det ena poetiska fosforister, utan att
tillika vara fosforister i poliviken, såsom t. ex. den
snillrike Författaren L. Almqvist; de andra de,
som, i anseende till sina pontiska tänkesätt, fått
namnet fosforister, utan att vara det i ästetisk be-
märkelse (såsom t. ex. den berömde Hans Järta —
som i yngre år lägade af entusissm för den fran-
ska revolutionens principer, så att han twill och
med offentligen afsade s!g adelskapet ), samt ändt-
ligen de, som äro eiler varit på samma gång po-
litiska och poetiska fosforister; till dessa köra de
ofvanaämnda Upsala-professorerna.
Säsom hufyudsakligt organ för detta i vetenskap
romantiska, i politiken entusiastiska, men i beg-
gedera mysliska, parti gällde på de sednare ären
förnämligast den s. k. Litteraturföreningens Tid-
niny, sem då utkom härstådes, men nu sjelfdört.
Ehuru icke egentligen egnad till aefbandling af
polisiska föremål, uteslöt den likväl icke dessa,
och då man tid efter annan aktade nödigt, att
rycka fram på detta stridsfält, utan tvifvel i de
bästa afsigter, skedde det ungefär i samma anda,
som Berliner politisches VWochenblatta, på ett
olyckligt dogmatiserande sätt, och i ett högsväfvande!
språk, som endast få läsare kunde draga nytta af,
emedan det för de flesia förblef ofattligt, men för
alla tröttande och ständigt försåg oppositions-
tidniegarna med ämnen ttll begabberi. b
Äfven Geijer — som för öfrigt förvärfvat ett
stert namn icke blott såsom snillrik historieforskare,
utan äfven såsom skald och konstnär (han är myc-
ket värderad såsom tonsättare) — har såsom med-:
arbetare deltagit i denna tidning och understundom
i sitt egna, kraftiga språk nedslagit det liberala
partiet (såsom t. ex. den sedermera genom de
Stockholmska oroligheterna ryktbar vordne Cru-j
senstolpe, som nu sitter på fästning). — Nu hände
det plötsligen, att under iörra äret (1838) Geijer —
som, i anseende till sitt personliga inflytande, och
. ss : Fr
mn a Ls a TE - - mr TA AR a 1