göra Konungens enskilda egendom, äfvenså, at
löseskillivgen tiör Ön Guadeloupe alldrig blif
vi behorigen redovisad. Tvertom framställ
det i en Regeriogsproposition, såsom en afgjor
sak, att besittnivgen af nämnde O skulle va
ra afträdd åt den regerande fanuljen, icke å
Svenska kronan, och Rikets Ständer, fasta
deras statsutskott alldrig fick skåda de bandlin
gar hvarpå detta föregifvande stöddes (trakta
terne d. 3 Mars och 13 Aug. 1813) ingingo me
underdånig tacksägelse för det Kongl. Maj:
erbjudit dem, att med denna losen besörja in
dragningen uch liqviden at all den utländsk
skuld, hvarföre Sverige hituls häftat.) De
är äfven kandt, att denna lösen utgjorde 2
millioner francs, och att den skuld. som skul
le betalas, till följd af 1812 års beslut om at
skriföingen, kande iulösas med omkring 4 mil
lioner Rar Specie. Likaledes, att Rikets Stande
vid ofvanuämude riksdag, för att på något sät
betyga sin tacksamhet, och i någon mun er
sätta de förluster och uppoffripgar H. K. H
K:zonprinsen och Haus Gemil gjort tör Sver
ges väl, på H. M. Konungens wanmodan
beslutade, aw vill H. K. H. Kronprinsen oci
dess arlvingar enligt Successionsordningen af d
26 Sept. 1810, årligen skall utbetalas 200,00
Rdr i sveuska baukosedlar, at af dem efte
behag disponeras, m. m.
Le vidare detaljerna af denna tran:aktion e
mellan Konuvg och folk, och hvari den forr
sjelf erbjöd sig, att blifva den,som skulle upp:
göra ackurdet med rikets fordriugsagare, kvilka
1812 blifvit, genom ett i Europeiska nationer.
nas historia lika ovanligt maktspråk beröfvad
större delen af deras tordringsrätt, återfinne
allt med mera fullständighet i skulfterne: Bi
grag till Sveriges historia och Vidräkring oci
Reform. Men en yuerligare egenhet dei:uti är
att fastän Kovgl. Maj:t, medelst en behöri
gen. kontrasignerad skrifvelse, gjort Rikets Stän-
der detta erbjudande, i fall de, ai sådant är
damål till Kongl. Maj:t ville öfverlemna hel
befattningen med den utrikes skuldens liqvide
rande, och fastän Rikets Ständer, vid sitt sam-
tycke dertill, i riksdagsbeslutet endast ytwrat.
vatt Riksgäldskontoret således icke vidare kom:
mer att med utlandska skulden taga beiattning,
sederivera alla spår af de uppgilne medlen fiu-
nes försvunna äfven utur statens öfriga rä-
kenskaper, så att Rikets Ständer ej varit i till-
tälle att fullstandigt granska transaktionerna fö:
skuldiiqviden. Det var likväl icke personer
Carl af Holstein Gottorp som föreslog ständerna.
alt besörja skuldens betalning; det var der
grundlagsenligt regerande Konungen , som för er
ull riket, enligt traktat ofverdlemnad besittning,
fått en lösen i penningar, och hela transaktio.
nen borde dertöre återfionas i rådsprotokolle
och regerivysakter för de följande tiderna, sam
medlen i Statskontorets räkenskaper bhfva syn:
liga. Imedlertid vilje vi ej här vidare hvarker
behandla detta obehagliga och grannlaga ämne
eller den äfven aumärkningsvärda dispositioner
af Pomerska köpeskillingen, (se äfven häron
Bidrag till Sveriges historia, efter d. 5 Nov
1810). Dessa amnen äro visserligen af vigt fo
natiouen ; ty de balva kastat en skugga på des:
vamn , de halva bidragit, att nedsätta dess kre
dit och anseende hos utläuningen. Men, Vv
hoppas, alt likasom det sednare skall i framti-
den öka Rikets Ständers egen uppmärksamhe
på regeringens handlivgar, utlanuvingen äfver
skall, upplyst om sanna förhållandet, återskän-
ka oss sin akinivg och sitt föruoeaae. De
är vår iorikes statsskulds historia, som vi der-
före här vilja genomskåda, för aw bedömmes
ständernas och regeringens förhållande i deuns
vigtiga fiörvaltningsgren; men inväfd, som der
ar med Baukens, hafva vi valt att för korthe-
tens skull, bebandla den gemensamt med mynt-
och Bankväsendet.
Redan ionsn Rikets Ständer sammankommc
år 1809, hade bauken blifvit anlitad, att för-
sträcka betydliga summor till Statsverket. Då
ständerna sammankomwo, ansågo de sig icke :
början äga annat medel, än att yt:erhgare an-
lita Banken. Dess kredit kunde ännu med-
gifva det; regeringen understödde denna åsigt;
och man får äfven medgifva, att det betydliga
anslag, standerna gjorde genom åtagaude bevill-
nivg, för amorterandet af Bankens Iönelörsträck-
ning (750,000 Rar Bko ärligen , bade kunna!
vara tillräckligt, att under en klok Bankoför-
valtning betrygga Dankens fortfaraude bestånd,
dess sedlars iuvexling, o. s. v. Det hade vis-
serligen icke varit omöjligt för Rikets Stwänder
att de, genast underlättade af Banken, organise
2
) I afseende på denna fråga måste skulden ull
det orätta förfarandet delas emellan de dåva-
rande rådgifvarne och Rikets Ständer, för deras
uraktlåtenbet; ty hvad dåvarande Krouprinsen
eller nuvarande Konuneen beträffar. så har