EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED
AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE.
Artikeln VII.
STATSSKULDEN, MYNTVÄSENDET OCH
BANKEN.
Grundlagen har, i full konseqvens med Sven-
ska folkets sjelfbeskattningsrätt, stadgat: Utan
Rikets Ständers samtycke kan Konungen icke
lån, in- eller utrikes göra, eller Riket med
ny gäld belasta.v (Regeringsformen 76),
Som lagstiftarne förutsåg, att en annan form
an den direkta, kunde vid låneafhandlingar be-
gagnas, hade han redan förut stadgadt, att
a Konungen ej må statens inkomster förpakta.,
(Regeringsformen 60.)
Det skulle blifva allt för vidlyftigt att här, i
enlighet med den uppställning vi hittils följt,
söka lemna, äfven en korrt utredving af Sven-
ska statsskuldens (riksgäldens) administration allt
itån revolutionen. Det är numera allmänt
kändt, att å ena sidan Regeringsformen bjuder
att alla de medel, som genom traktater med
utländska makter riket tillflyta, skola redovisas
på samma sätt, som för statsverkets inkomster,
m. m., och å den andra, att en traktet med
Ryssland år 1812 afslutades, i följd bvaraf
sistnämnde makti äfven utbetalte en betydlig
summa, (den såkallade Rubel-fonden), som
pckså i början uppfördes såsom Svenska kro-
ans, men efer Carl XIII:s död genom ett be-
lut af Regeringen i Stats-Rådet förklarades ut-