,måtte disponeras till understöd endast för så-
dana allmänna företag, som öfverstigande den
enskilta förmågan, kräfva uppmuntran och bi-
drag af statenn.
Under föregående tiden hade, utom de på
detta sätt af regeringen företagna godtyckliga dis-
positioner af statsmedlen, äfven ett slags sy-
stematiskt kringgående af Rikets Ständers alle-
nabeskattningsrätt börjat visa sig, Regeringen
hade vid regleringen af militärutgifterna för å-
ren 1821—1522 funnit statsanslaget och de å
mindre kreditivet gjorde anvisningar otillräckli-
ga; och oaktadt den djupa fred, som då öf-
verallt rådde, hade regeringen, heldre än at
inbespara på en del mindre angelägna utgifter,
befallt Krigskollegium och sjöförvaltningen, pat!t
så ställa betalningsvilkoren för de upphandlin-
gar, som under loppet af nämnde år borde
verkställas, att en mot bristen i tillgångarna
svarande erforderlig summa (utgörande nära
160,000 Raådr Bko) icke förr än år 1823 be-
vhöfde erläggas, samt, att i Statsförslaget för
samma år upptaga de dertll nödiga medel.
Detta sätt, att anticipera på kommande årens
anslag, innebär en kränkning af Grundlagens
tydliga föreskrifter. Det var att skuldsätta ri-
ket; att låta genom de forvaltande verken bör-
jan göras till ett lånsystem, som grundlagen
förbjuder regeringsmakten att företaga u-
tan Ständernas samtycke (Regeringsformen
76); och oaktadt summan icke änuu var
så betydlig att ju en redan börjad cloyali-
tet stämplade statsutskottets anmärkning till
konstitutionsutskottet såsom kitslig och ohe-
höflig, insågs likväl hela vådan af detta, till
utseendet ännu oskyldiga sätt att belasta staten
med gäld, heldre än att införa sparsamhet.
1823 års ständer hemtade af detta tllika en
anledning, att för framtiden bestämma; icke en-
dast till summan, den del af mindre kreditivet,
som för utomordentliga utgifter till försvaret fick
disponeras, utan de fästade dervid tillika det
vilkor för detsammas tillitande, ,att dervid full-
aständigt skulle uppgifvas, för hvilka behof och
aföremål de summor, som af samma kraditif ut-
atagas, anses erforderliga.n. Detta vilkor för-
anledde en förklaring af Konungen, att Han icke
ansåg sig skyldig till en dylik redovisning på
förband, för medel, hvilkas disposition tillhörde
Honom, och som, då de för allmanna behof
användes, sedan blefvo underkastade Rikets
Ständers granskning; och ständerna voro ännu
nog medgörliga, för att, i följd af denna för-
klaring, ändra sin iastruktion till Riksgäldskon-
torets fullmäktige, hvilka eljest icke kunnat, utom
en sådan uppgift, utanordna kreditivet.
Regeringen hade äfven af mindre kreditivet an-
visat understöd till några afbrända stader, och
detta förfarande blef af 1823 års ständer anmärkt.
Imedlertid ansågo de sig endast i detta afseen-
de böra göra den föreställning hos Konungen,
aatt vid dylika möjligen förekommande olyckshän-
alelser, nägra andra statens medel. till understöd
aför de lidande ej må användas, än sådana, som,
menligt de för statsmedlens förvaltning stadgade
ngrunder, dertill kunna af Konungen disponeras n
Som regeringen i åtskillige till Statskontoret
aflåtna bref angående utbetalningar, egentligen
från Krigsexpeditionen, icke uppfylltt Rikets Siän-
der förut gjorda begäran, att den titel bestämdt
utsättes, hvarif:ån medlen skola utgå, förnyade
ständerna vid denna riksdag yrkandet bäraf,
(Forts. följer.)