ansvar inför nationen i samma mån ökades, som
Ständerna lemnade henne en: obehindrad frihet
att disponera nationens krafter. Se der åter,
hvad vi redan förut visat, att 1809 års lag
stiftare uti allt tänkte sig regeringen såsom.
fosterlandsk, upplyst, och verkande genom mi-
nistrar och rådgifvare, ansvarige, och gemen-
samt ansvarige för alla styrelseåtgärder! Men
vi bafve redan anmärkt, huru det gick med för-
enklingen och reformerna i en del af förvalt
ningen och med regeringens iakttagande af re-
presentanternas beslut och nationens sjelfbe-
skattningsrätt. Vi komma snart att ådagalägga,
buru den öfriga förvaltningen företer samma
ouppfyllda pligter, samma hkgiltighet för min
skandet af nationens bördor; — men vi fort-
sätta bär endast betraktelserna öfver statsmed-
lens formella disposition till utgifternas bestri-
dande.
Redan vid 1812 års riksdag hade de till för-
svarsverket anslagna summor blifvit öfverskrid-
na, i och för fredsbrottet med England år 18115;
— och vid 1815 års riksdag yttrade Konungen
sjelf till Rikets Ständer, att de rustningar som
pkort efter riksdagens slut 1812 måst företagas,
fordrat ovanliga utgifter; att de af ständerna i
,Riksgäldskontoret förberedda medel, till någon
del för detta ändamål blifvit anlitade, samt det
nöfriga genom främmande biträde måst fyllas ;n
och att samma behof fortfarit och samma ut-
vägar måst begagnas under de påföljande årens
fälttåg. Men under dessa menlöshetens och
förtjusvingens tider fästades hvarken någon vigt
vid de vanliga skattemedlens mer eller mindre
lagenliga disposition, eller vid ofoget att icke,
enligt Reg. formens 58 , de sålunda anmälda
medel, som mgenom traktater med främmande
makter riket tillflitim, blifvit på lika sätt,
som för Statsverkets inkomster och utgifter, for-
dringar och skulder, redovisade., Dock detta
och mycket annat, som : tillhör, de aflägsnare
tiderna, och som återfinnes med en för vå
ra läsare i allmänhet säkert tillfyllestgörande
fullständighet i Bidrag till Sveriges historia
sedan den 35 Nov. 1810,, förbigå vi här; och
vi aomärka endast, att under sådana omständig
heter det icke var underligt, om missbruken å
regeriogens sida ännu vidare fortforo.
Vid 1848 års riksdag befunnos öfverskotten
å nyo anlitade, utöfver de derå af Rikets Stän:
der gifna janvisningar , och besparingarna ryckta
ifrån de titlar de tillhörde, till militära behof.
Under allt detta var redovisningen för de för-
valtande verk, som erböllo bidrag af Statsme-
del; så ytlig, att nationens garantier för dessas
behöriga : forvaltning kan sägas varit rent illu-!.
sorisk.
1823 års riksdag företer i detta som flera an-
dra afseenden en hos Rikets Ständer återlifvad
känsla för nationens billiga fordringar på såväl
regeringens som representationens omvårdnad för
allmänna medlens förvaltning. På sätt redan
blifvit nämndt, anmälte Statsutskotet åtskilliga
origtiga dispositioner dels af tillfälliga ståtsia-
komster, dels af de på utgiftstitlarna upptagna
summor; och om, till följe af d. v. Konstitu-
tionsutskottets behandlingssätt, icke alla dessa
anmärkningar blefvo af den påföljd, att några
varnande exempel på rådgifvarepersonalens an-
svarighet då statueredes, ) medförde dock stän-
dernas beslutade föreskrifter för statsmedlens dis
position en sådan bestämdhet, att åtminstone
dädanefter hvarje öfverträdelse deraf borde haf-
va medfört ansvar och ersättningsskyldighet: u-
tan hvilken sedvare påföljd, ansvarigheten för
skattemedlen alltid blifver ett bländverk.
Med anledning af en på regeringens befall-
ning gjord öfverföriog af besparingarna å 5:te
bufvudtteln till den 3:dje, förklarade Rikets
Ständer ,
vatt de ä utgiftstitlarna uppkommande besparin-
går måste disponeras endast för de behof, som in-
som titlarna kunna förefalla, samt, att om något
våterstår sedan alla sådana utgifter bhfvit bestrid-
nada, dermed bör fortsättas på lika sätt, som med
vöfverskotten å inkomsttitlarne, och detsamma följ-
waktlisen levereras till Riksgätdskoutoret, för att
vänvändas uti den af Rikets Ständer vid 1809 ärs
riksdag föreskrifna ordning.
Med anledning deraf, att regeringen åren
4819 occh 1820 anvisat åtskilliga utgifter på
8:de hufvudtitelns besparingar, oaktadt denna
titel för allmänna och extra utgifter svädse
lemnat brist, som på ett redan då emot Rikets
Ständer beslut stridande sätt blifvit godtgjord af
öfverskotten , anhöllo Rikets Ständer:
valt Konungen hädanefter icke måtte bevilja nå-
gra årliga utgifter å förmodade: besparingar å en
ashufvudtitel, hvarå, då dess anslagssummor till stör
pre delen äro bestämde för utgifter, som endast för-
slagsvis måste beräknas, besparingar följaktligen
vicke kuuna med visshet förutses d
Med - anledning deraf, att tillgångarna å 9:delg
hufvudtiteln för jordbruket, handel och närin-iri
garna; blifvit disponerade till lån, hvarigenom s
kronan inveklats i konkurser och långvariga fö
rättegångar , hvilket afviker från de allmänna sj
runderna för statsmedlens förvaltning, förnya- b
de Rikets Ständer deras redan 1818 gjorda be- 0
gäran, att de på nämnde titel anviste medel h
Tv oo