ansvar inför nationen i samma mån ökades, som Ständerna lemnade henne en: obehindrad frihet att disponera nationens krafter. Se der åter, hvad vi redan förut visat, att 1809 års lag stiftare uti allt tänkte sig regeringen såsom. fosterlandsk, upplyst, och verkande genom ministrar och rådgifvare, ansvarige, och gemensamt ansvarige för alla styrelseåtgärder! Men vi bafve redan anmärkt, huru det gick med förenklingen och reformerna i en del af förvalt ningen och med regeringens iakttagande af representanternas beslut och nationens sjelfbeskattningsrätt. Vi komma snart att ådagalägga, buru den öfriga förvaltningen företer samma ouppfyllda pligter, samma hkgiltighet för min skandet af nationens bördor; — men vi fortsätta bär endast betraktelserna öfver statsmedlens formella disposition till utgifternas bestridande. Redan vid 1812 års riksdag hade de till försvarsverket anslagna summor blifvit öfverskridna, i och för fredsbrottet med England år 18115; — och vid 1815 års riksdag yttrade Konungen sjelf till Rikets Ständer, att de rustningar som pkort efter riksdagens slut 1812 måst företagas, fordrat ovanliga utgifter; att de af ständerna i ,Riksgäldskontoret förberedda medel, till någon del för detta ändamål blifvit anlitade, samt det nöfriga genom främmande biträde måst fyllas ;n och att samma behof fortfarit och samma utvägar måst begagnas under de påföljande årens fälttåg. Men under dessa menlöshetens och förtjusvingens tider fästades hvarken någon vigt vid de vanliga skattemedlens mer eller mindre lagenliga disposition, eller vid ofoget att icke, enligt Reg. formens 58 , de sålunda anmälda medel, som mgenom traktater med främmande makter riket tillflitim, blifvit på lika sätt, som för Statsverkets inkomster och utgifter, fordringar och skulder, redovisade., Dock detta och mycket annat, som : tillhör, de aflägsnare tiderna, och som återfinnes med en för vå ra läsare i allmänhet säkert tillfyllestgörande fullständighet i Bidrag till Sveriges historia sedan den 35 Nov. 1810,, förbigå vi här; och vi aomärka endast, att under sådana omständig heter det icke var underligt, om missbruken å regeriogens sida ännu vidare fortforo. Vid 1848 års riksdag befunnos öfverskotten å nyo anlitade, utöfver de derå af Rikets Stän: der gifna janvisningar , och besparingarna ryckta ifrån de titlar de tillhörde, till militära behof. Under allt detta var redovisningen för de förvaltande verk, som erböllo bidrag af Statsmedel; så ytlig, att nationens garantier för dessas behöriga : forvaltning kan sägas varit rent illu-!. sorisk. 1823 års riksdag företer i detta som flera andra afseenden en hos Rikets Ständer återlifvad känsla för nationens billiga fordringar på såväl regeringens som representationens omvårdnad för allmänna medlens förvaltning. På sätt redan blifvit nämndt, anmälte Statsutskotet åtskilliga origtiga dispositioner dels af tillfälliga ståtsiakomster, dels af de på utgiftstitlarna upptagna summor; och om, till följe af d. v. Konstitutionsutskottets behandlingssätt, icke alla dessa anmärkningar blefvo af den påföljd, att några varnande exempel på rådgifvarepersonalens ansvarighet då statueredes, ) medförde dock ständernas beslutade föreskrifter för statsmedlens dis position en sådan bestämdhet, att åtminstone dädanefter hvarje öfverträdelse deraf borde hafva medfört ansvar och ersättningsskyldighet: utan hvilken sedvare påföljd, ansvarigheten för skattemedlen alltid blifver ett bländverk. Med anledning af en på regeringens befallning gjord öfverföriog af besparingarna å 5:te bufvudtteln till den 3:dje, förklarade Rikets Ständer , vatt de ä utgiftstitlarna uppkommande besparingår måste disponeras endast för de behof, som insom titlarna kunna förefalla, samt, att om något våterstår sedan alla sådana utgifter bhfvit bestridnada, dermed bör fortsättas på lika sätt, som med vöfverskotten å inkomsttitlarne, och detsamma följwaktlisen levereras till Riksgätdskoutoret, för att vänvändas uti den af Rikets Ständer vid 1809 ärs riksdag föreskrifna ordning. Med anledning deraf, att regeringen åren 4819 occh 1820 anvisat åtskilliga utgifter på 8:de hufvudtitelns besparingar, oaktadt denna titel för allmänna och extra utgifter svädse lemnat brist, som på ett redan då emot Rikets Ständer beslut stridande sätt blifvit godtgjord af öfverskotten , anhöllo Rikets Ständer: valt Konungen hädanefter icke måtte bevilja några årliga utgifter å förmodade: besparingar å en ashufvudtitel, hvarå, då dess anslagssummor till stör pre delen äro bestämde för utgifter, som endast förslagsvis måste beräknas, besparingar följaktligen vicke kuuna med visshet förutses d Med anledning deraf, att tillgångarna å 9:delg hufvudtiteln för jordbruket, handel och närin-iri garna; blifvit disponerade till lån, hvarigenom s kronan inveklats i konkurser och långvariga fö rättegångar , hvilket afviker från de allmänna sj runderna för statsmedlens förvaltning, förnyab de Rikets Ständer deras redan 1818 gjorda be0 gäran, att de på nämnde titel anviste medel h Tv oo