J2 1 a Udningen Freya ior detta ar. Ir
J-J-n har der återkommit till den stundom
äfven af andra yrkade satsen, att representan-
terne böra akta sig att, såsom vid de föregå-!
ende - riksdagarna skett, framkasta handlöst en
mängd motioner och projekter, i den fåfänga
förhoppningen, att riksstånden skulle kunna,:
utan biträde och ledning, utan medverkan och
hbemediande af en upplyst, kraftfull och aktad:
regering, på egen hand tillvägabringa ett för-!
yngradt och förbättadt samhällsskick, och tror
tvertiom, att i sådant fall, allt skulle komma
att sluta såsom hittills och upplösa sig i en:
kaotisk förbistring, hvartill felet då skulie åter-
falla på representanterne sjelfve. Han råder
derföre att följa det förslag, som blifvit fram-
stäldt uti 2:a punkten af det bekanta program-
met för hufvudstadens riksdagsmän; mnärmligen
catt representanterne, sedan de först genom
a107:2 S:ns användning infört uti styrelsen en:
any pirsonal, genom dess duglighet vuxen dået
chöga värfvet, att reformera stat och samhälle,
aböra hos regeringen anhålla: det denna måtte
autarbeta, och så snart arbetena blifvit färdiga,
aRikets Ständer till pröfning vid urtima riks-
adag förelägga de förslag till reformer, som af
callmänna ställningen angelägnast påkallas, och
aderibland i första rummet, förslag till en än-
adamålsenlig representationsförbättring, samt till
en planmessig, sammanhängande reform i nä-
arings-, tull- och handelslagstiftningen, m. m.,
och Hr J-n söker motivera detta å ena sidan
med svårigheten, att bringa dylika ärender till
slut hos ständerna och deras utskott, och å
den andra med vissheten, att en regering sjelf
med kraft och duglighet utan tvifvel äfven
skulle kalla duglige män till sitt biträde för
utarbetande af förslag i ofvannämnda delar och
öfver andra önskade samhällsreformer.
Allt detta låter ganska bra och kan hafva
ett skäl för sig, i så måtto, som erfarenheten
af de förflutna riksdagarna tillräckligt ådaga-
lagt det föga båtande deraf, att Ständerna for-
djupa sig i en mängd detaljarbeten i de stora
ekonomiska frågorna, i synnerhet så länge de
icke haft någon visshet, och knappast hopp om,
att regeringen ändock slutligen skulle göra af-
seende på deras önskningar, i de delar, som
innefatta reformer i en populär riktning. Men
många anledningar företa sig till den frågan,
om det är nog för nationens sak, att hålla sig
uteslutande vid den omnämnda åtgärden, hvil-
ken för öfrigt äfven vi önska såsom en huf-
vudsak?
Vi vilja ej uppehålla oss vid den händelsen,
som dock måste medgilvas är möjlig, om också
icke trolig, att 407:0 S:n icke skulle gå ige-
nom hos stånden, eller att Konungen skulle
vara så öfvertygad om det hittills varande re-
geringssystemets företräde, att han icke brydde
sig om ena sådan begäran af ständerna, utan
hellre underkastade sig att öfverflytta på sig
den opinion om systemet, som man förut åt-
minstone till största delen varit riktad mot
en mindre lycklig omgifning. Det är då klart
ati hela riksdagen blifvit satt på ett kort,
som man säger, i fall ingenting annat blifvit
vidgjordti. Men låt ständernas anmälan äfven
hafva framgång. Hvad är det väl då, som man
egentligen vill vinna genom ett ombyte af re-
geringspersonalen? Är det endast, att portföl-
jerna skola inanehafvas och taburetterna besättas!
med personer, hurudana som helst, blott del.
äga om sig en viss reputation för kunskaper,
ett godt förstånd samt en hederlig karakter.
Eiler afser man icke dervid tillika, att deras!
styrelseåtgärder och de reformer, de böra fö-
reslå, skola vara i nationens intresse, ott ut-)
tryck af dess röst och önskningar, framställdaj,
på den enda formelt lagliga väg, på hvilkenl.
de kunna framkomma, nämligen genom Rikeis!
tänders mejoritet, såsom svenska folkets om-
bud, samt att någon enhet i syfte ech grund-
satser i detta hänseende må finnas inom sjelfva
den blifvande styrelsen? Det torde vara svårt
att svara nej på denna fråga.
Men nu är det icke Rikets Ständer utan Ko-
nungen, som tillsätter rådgifvarepeisonalen. Nå-
got tillfälle att uti denna 2ctus uttrycka rikt-
ningen af Ständernas åsigter öfver hufvudfrå-
gorna gifves således icke, om de ej göra det på
annat sätt. Vi till och med tro, att med de ste-
grade fordringar, som i sednare tider gjoris och
hädanefter måste komna att göras på regerin-
gens verksarabet och förmåga, blefve det gan-
ska svårt, om ieke omöjligt, att få en regerings- js
personal, som kunde uppfylla dessa fordringar,
om Ständerna icke gjorde något annat vid riks-
dagen än att afgifva till Konungen en så obe-!f
stämd begäran, som Hr J—n föreslagit. Tyiv
hvilken samvetsgrann och om sitt rykte någor-!s
lunda öm man ville väl gå in på det obestäm-d
da anspråket, att föreslå hela samhällets totalals
föryngrande och förbättrande, om den som upp- ii
ställt dessa anspråk icke med det ringaste ordin
eller tvekan tillkännagifvit kvad de sjelfva vil-)v
le? Ja, förutsättom äfven den händelsen, somia
icke är omöjlig, att Konungen, då han funnit,!v
44 an wic: ArA verklisan rådar ihlan2 hala na AA
bt (fM wi fA Im a