STOCKHOLM den 2 Januari
NYÅRSDAGEN 1840.
Nyårsdagen är dock en herrlig högtid, oc
en af de vackraste på hela året! Det ligg
någonting storartadt der:, och det kan knapj
finnas något mera egnadt att närma menniskorr
till hvarandra, än ett sådant för alla gemensan
afslut och novo corto i kedjan af lifvets sys
selsättningar, ett sådant skiljemärke, som hvar
gång utgör en ny utgångspunkt för den häp
nande föreställningen om detta omätliga nå
got, som kallas tid, i hvilket vi, hvar för sig
hafva endast en oändligt liten station att ge
nomresa. Huru olika och skiftande öden y
sednast genomlefvat, så förekommer det doc
merändels på denna dag, såsom hade det för
flutnas bekymmer gått till hvila med det förflnt
na året; och äfven i den svåraste belägenht
kastar hoppet på nyårsmorgonen någon strål
af sitt vänliga rosenskimmer på den slöja, so
för den dodliges blick höljer det komman
des öden. Intet under derföre, att allt he
ett så ovanligt lif på nyårsdagen. Mången gån
är man väl frestad att le åt den plågsed, so:
då sätter mängden i rörelse; åt den märkbar
brådskan och fjeskandet på gatorna af iland
högtidsklädda fotgängare eller åkande; åt dt
oförtrutna springandet i trappor, ringandet p
tamburdörrar af vaktmästare och betjening, me
ett ord. åt de mångfaldiga besök och uppvakt
ningar, som då utgöra allas sysselsättning; me
det ligger med allt detta någonting vackert u
denna allmänna, hågkomst af vänskap, högakt
ning eller andra förhindelser, hvilka uppkall
sjalens skönare känslor, och uti den mennisko
vänliga sinnesstämning, som då är allmänt rå
dande.
Vid ett sådant tillfälle, då familjer, slägtings
och vänner visa sitt deltagande för hvarannan
då äfven personer, som kanske ej talas vid e
enda gång på hela det öfriga året, i förbigåen
de räcka hvarandra handen och med en gla
uppsyn utbyta en vänlig helsning, då hvar oci
en, åtminstone efter det yttre skenet, vill hel
verlden väl och man knapt har hjerta att neki
sjelfva sin ovän en tillönskan om helsa och väl.
ång i enskilda företag, hvem kan väl vid et
sådant tillfälle und rlåta, att äfven egna en sär.
skild önskan åt hvad vi hafva kärast af allt —
det älskade fosterlandet, och att uppsända er
varm bön om dess välgång till försynen? Nu,
om någonsin, förena sig flere anledningar att an-
ropa dess bistånd i detta afseende. Ty hvem
ville väl icke önska, att det tiotal, som nu gåt!
ill ända, äfven måtte taga med sig för alltid
de svårigheter och misstag, som under detta
och föregående tiotal kunnat verka störande för
fosterlandets helsa och trefnad! Året 1840 kan
ägas börja med ett sammanträde af Rikets Stän-
ler, som, enligt grundlagen, äro Svenska fol-
cets Ombud. Måtte desse representanter kun-
a uppfylla sin kallelse och sina uppdrag, med