TEL UC LYBCIIUDHUULL, I IVIJU GM VIL PÅ MINCIOB SM
tukt, allt mer iarita sig ibland näringsidkarna.
Hvardera af dessa förebräelser betraktas särskilt.
Hvad den första angår, aomärkes ati dess egent-
liga anledning mindre är att söka i näringsfrihe-
ten än i andra omständigheter. Upphörandet af
de stora krigen återkastade en, vid vapen van, be-
folkning hastigt inom de fredliga sysselsättningar-
nas område, dit månge medförde anspråk, som
med näringsarbetets tälmodiga förvärf voro föga
förenliga. Att häruti egentliga källan till det onda
är att söka, synes deraf, att, sedan deona period,
böjelsen att förtidigt drifva sjelfständig näring mer
och mer aftagit, och att, just i de provinser der
näringsfriheten först och äfven oinssränktast hade
blifvit införd, klagomålen deröfser ocksä långt
för detta upphört. — Folkmängdens oeh der-
med konsumtionens oafbrutna tillvext hafva väl
öfverallt ökat mnäringsidkarnes antal, likväl,
enligt de sOrgfälligaste statistiska notiser, vida
mer medbjelparnas, än mästarnas och de sjeif-
ständiga näringridkarnes; så att desse sednase, el-
ler personer med sådana anspråk, tvertom befionas
talrikare i de provinser, der hvar och en, som vill
drifva ett sjelfständigt bandtverk, måste tjena en
bestämd tid, såsom lärling och gesäll, och förfär-
diga sitt mästerstycke. Hvad öfverflödet af produ-
center angår, så medgifåes väl, att antalet af dem,
som vändt sid till en eller annan näringsgrea, kan
vara större, än att alla dervid kunna finna sin berg-
ning, men sådana fall ha i alla sider förekommit,
och äro oundvikliga följder af vexlande handels-
konjunkturer, nya uppfinningar, förändrade moder
0. s. Vv. Men just häru.i visa sig de välgörande
följderna af näringsfriheten, att derigenom sättes
den, hvars näring aftager, i tillfälle att öfvergå till
en annan, mera lönande, hvilken öfvergång under
skråsystemet var förenad med de största svärighe-
ter och för många omöjlig. Att i nyare tider i all-
mänhet mindre varaktigt och soiid arbete förfärdi-
gas än förr, må vara; dock är det mindre att till-
skrifva näringsidiarne än deras kunder, hvilka nu-
mera hvarken älska tyger eller möbler, som öfver-
gå till andra eller tredje generationen. At nä-
ringsfriheten icke frambringar likså goda arbeten
och fabrikater, som skräåförfattningen, lärer ingen
på allvar vilja påstå, som jemför Frankrikes, Bel-
giens o. s. v. ) slöjdealster med Ös:errikes, Ba-
yerns, Hannovers, eller fabrikaterna från de delar
af Preussiska monarkien, der Ediktet af den 7
Sept. 13141 gälier, eller från Rhenoprovinsen, med
dylika arbeten från Hertigdömet Seaxen eller det
fordna Svenska Pommern; och nekas kan icze, att
mårga näringars närvarande flor, i hvilka Preus-
siska Staten fordom stod långt tillbaka, endast ut-
vecklat sig under näringsfrihetens välgörande infly-
telse. Förebråelsen att denna frihet blott leder till
näringsidkarnes allt allmännare förarmande, visar
sig likaledes fullkomligt egruadad, vid jemförelsen
emellan de olika previnsernas tillstånd under olika
näriogslagstiftningar. Att slutligen bland närings-
idka:na nu herrskar mera immoralitet, än förr, må
betvifias. Åtminstone, — då, uti de gamla skrå-
nas statuter, ofia synnerliga, men ganska milda,
straffbestämmelser förekomma emot sådana af Mä-
stare eiler Gesäller begångna handlingar, till hvil-
ka ingen näringsidkare nu kunde göra sig skyldig,
utan att bränvmärkas af sina yrkesbröders och al-
la sina medborgares förakt, — tycks detta ej tala
för de fordna näringsidkarnes utmärkta meraiitet.
Är denna i sjunkande, såsom det påstås, så må de:
tillskrifvas vida djupare och allmännare orsaker
tminstone kan det onda, då det lika träffas i an-
dra folkklasser, ej tillskrifvas näringsfrihelen. A
dessa skäl har intet betänkande kunnat uppstå, al
förblifva vid dess principer, som redan i största
delen af monarkicen blifvit följda. Det är en af de
upplystaste regeringar i Europa, som så yttrat sig
Yttrandet må tala för sig sjelf; och vi lemna åt lä
saren, att både draga dess följder och finna des:
sammanhang med de alimänna grundsatser, hvilke
vi sökt framställa ).
, Ett karakteristiskt exempel af den förlägenhet
hvari Regeringen måste komma genom rakt mot
satta och likväl lagligen grundade anspråk, an
föres: (Entwurf s. 46). Det bestående previlige
rade Slagtareskrået i det fordom Saxiska Wit
tenherg begagnade sig af den i Brandenburg herr
skande närirgsfrrheten, att äfven hålla kött falt
den närgränsande Brandenburgska staden Treuen
Brictzen, men fordrade likafullt Preussiska rege
ringens skydd för sin egen vägran, att tillät
slagtarne i Treuen-Biietzen samma rätt i Wit
tenberg, emedan det stridde emot de Witten
bergska slagtarnes skrå-rättigseter.
4) Då England här ej nämnes, må tilläggas, att
Eogland aldrig funnits ett eget skråsystem i Tys!
mening, men ganska väl ett vidsträckt korpora
tions-system, som i många fall gjori näringsid
kandet beroende af borgare-rätten. Men, äfvel
detta modifierade skick, har skråsystemet i Eng
laud varit inskränkt och motarbetadt dels genom
principerna af den Engelska Common Law, hvil-
ka äro obenägna mot all exclusiv rätt, (en ser-
skilt parlaments-akt, af 4624 förböd alla mono:
polier), dels genom Engelska industriens eger
kraftiga utveckling och ett tidigt infört patent:
system. 41814 upphäfdes Drottning Elisabeths sta
tut af 13562 om sju års lära i näringsyrken. Ge
nom den sista Municipal-reformsakten af den
September 4835 har, i största delen af städern:
i England och Wales, (London och rågra fåan.
dra undantagna, som ännu bibehålla sin gamlt
korporativa författning), alla lemningar af de
gamla skråväsendet blifvit upphäfna, ech denn
akts stadganden kunna till ännu iekeinkorpore
rade städer utsträckas, så snart de det sjelfv.
begära.
) Den Preussiska regeringen har såvida gått e
medelväg i näringslagstiftningen, som den, unde
hyllandet af den liberala principen, likväl tillåt
fortfarandet af den bestående närigskorporatio
nerna, men såsom frivilliga. Det berodde på mä
starnas pluralitet inom hvart skrå, om de äfve
i denna mening ville upplösa skråot. Jfr Edik
tet af den 7 Sept. 1841, 49. Fortfor det, s
var det likväl beröfvadt alla exclusiva rättighe
ter. Det nya lagförslaget går ett steg längre. Då