extraordinära krigskostnader att bestrida, be.
täcka dessa med öfverskotten af koloniernas af.
kastning, utan att derom fråga Kamrarne; årer
41837 och 4838 blefvo de tillfrågade och gåfvc
sitt bifall; år 1839 räckte icke afkastningen a
kolonierna till en dylik operation. — Aut re-
geringen betalt statsskuld utom Kamrarnes sam-
tycke, vore icke att tadia; den som hade skul.
der, måste betala dem. Till jernvägarne hade
penningar blifvit använda, som för tillfället va-
rit disponibla,; och hvilka man icke velat låta
ligga onyttiga. Att ingen ministeriell ansva-
righet fanns, dertill behöfde man icke lyckön-
ska honom (ministern); om en sådan funnes, så
skulle han försvara sig lika bra, som han nu
gjorde. Att finanserne befunno sig i en dilig
belägenhet, kunde för öfrigt icke förundra nå-
gon, som tog i betraktande de långvariga följ-
derna af Belgiska revolutionen. Frågan om re-
form af grundlagen hörde icke hit; denna äf-
vensom upphäfvandet af syndikatet och ombil-
dandet af räknekammaren fordrade tid, och
regleringen af fiaanserna vore blott möjlig om
den föreslagna lagen antogs. Derigenom hin-
drades säkerligen statsbankrutten (ett ord, som
blifvit nämadt under diskussionen), då deremot
förkastandet af lagförslaget måhända vere att
taga första steget dertill.
Hr van Dam uppstez ännu en gång för att
vederlägga ministern, i synnerhet i afseende
på tydningen af 60 artikeln i grundlagen, hvil-
ken syntes honom origtig- BEiter hoaom fick
kolonial-min:stern, van den Bosch ordet. Under
loppet af debatten hade han fått mycket beröm
för sin förträffliga förvaltning af kolonierna,
hvaröfver han nu betygade sin fägnad, men
förklarade tillika, att han ansåg lagförslagets
antagande för så vigtigt och dess förkastande
deremot för så förderfligt, att ham i senare
fallet skulle se sig nödsakad att nedlägga sitt
embete. Om lagförslaget förkastades, så vore
allt hvad man hittills vunnit med ett enda slag
tillintetgjordt; ed och piigt uppmanade honom,
att då lemna en plats, der han icke mera kun-
de göra någon nytta. Han skulle afträda der-
ifrån med det medvetande, att han gjort allt
för att afvämrda den olycka, som, enligt hans
åsigt, måste följa af lagförslagets förkastande.
Några af Kammarens ledamöter, på hvilka
ministerns yttrande syntes göra intryck, för-
klarade dock, att de icke kunde afstå från sitt
beslut att förkasta propositionen. De hoppades
att kolonial-ministern, för hvilken alla betygade
den största aktning, skulle besinna sig, och icke
nedlägga sitt embete, men tillade att ansvaret
för hvad som skedde icke drabbade Kammaren,
utan regeringen. Pluraliteten 2f deputerade
instämde i dessa yttranden; Hr van den Bosch
upprepade imellertid, att han icke kunde frångå
sitt beslut, och att det blefve omöjligt för ho-
nom, att med hvarandra förlika Konungens och
K:mmarens stridiga åsigter.
Omröstningen, bvilken härefier företogs, ut-
föll så, som vi redan ofvanföre nämnt.
I annan