RA RR FÅ Re TR TN ER
gens Rådgifvare? .
— p—
Ett memorial af aktor rörande stadshusupp-
trädet sistlidne år.
I enlighet med vår hittills följda grundsats
att gifva möjligast fullständiga offentlighet åt
undersökningarna rörande det bekauta uppträ-
det vid stadshuset sistl. år meddela vi här ne-
dan ett slags preliminärt slutpåstående af aktor,
Hr Häradshöfdingen Hoffstedt. Det är likesom
nästan alla handlingarne i denna sak, icke utan
sin märkvärdighet. Man finner nemligen deraf,
jatt de trenne sjömän, som varit de enda för
verklig våldsamhet antastade, memligen:skepps-
kocken Lars Olsson, måtrosen Backman och
den för tjufnad afstraffade Fritzberg, alla tre
genom en förunderlig lyckträff beredt sig till-
fälle att rymma utan att ertappas, och att der-
före; något påståeade emot dem ännu icke kan
göras. Således återstår såsom föremäl för ak-
tors beifran endast att vända sig mot Konst-
förvanten Blanxius, densamme som blef öfver-
riden och huggen i löfearknaden, och hvilken
aktor nu söker på en polisbetjents afgifne rap-
port binda till förbrytelsen att hafva cmedelst
skrik och hurrarop deltagit i uppträdet, och
det lärer nu bero derpå huruvida en sådan
rapport vid ett tillfälle då bundradetals andra
personer voro tillstädes, skall anses för vittnes-
gill , antingen Blanxius: skall frikännas eller
värjemålsed i omförmälde afseende honom i-
läggas. — Men märkvärdigare än detta är den
absolution, som aktor på förhand gifver den
vid tillfället tjenstgörande militären och dess
befäl, då han yttrar, att dessa trupper, enligt
6 Kap. 47 S:n i Krigsartiklarne; måste anses
cansvarsfric för den skada till lif eller lem,
asom vid ifrågavarande upplopps tillfålle
blifvit de angripande tillfogad, och i
cafseende hvarå någon klagan icke heller
ablifvit förd. Då man besinnar att de döde
ej kunna klaga, samt att någon undersökning
på åklagaremaktens sida aldrig blifvit ens ifrå-
gasatt, för att närmare utröna, i hvad mån de
varit med i uppträdet, än mindre att serskildt
utröna, huruvida militären fullgjort eller öfver-
skridit sin skyldighet (ty aktor har icke ens
begärt att få del af de ordres, efter hvilka be-
fälet för tillfället handlat), att aktor till och med
under rättegången uttryckligen gjort invändning
emot upptagande och pröfning af anmärkningar
mot militären, oaktadt flera vittnesmål varit
graverande emot dess förfarande, så är ofvan-
nämnde strof, hvarigenom Hr Hoffstedt slutli-
gen söker afhugga den kinkiga knuten, i hvad
truppens förbållande angår, så mycket mera
förvånande, och utgör i sanning, om det blir
det sista, som i omförmälde afseende åtgöres,
en vacker juridisk lära, som bör underrätta
Svenska folket, hvad lagen och 46 S:n Rege-
ringsformen förmå, när det behagar makten att
låta använda vapenstyrkan.
Till Kongl. Slottsrätten 2 Stockholms slott och
stad!
Det är genom undersökningen i målet ådaga-
lagdt och bevist, att, vid ifrågavarande tillfälle, d.
49 Julii nästlidne år, folksamlingar, som vid stads-
huset tillkommit och fram på aftonen ökat sig, så
att Göthgatan derutanföre och Petter Myndes bac-
ke varit alldeles uppfyllda, under trots ech hotel-
ser uppbäft sig mot allmän ordning och slutligen
på det betänkligaste våldfört medborgerliga säker-
heten. De offentliga myndigheternas föreställnin-
gar förmådde icke afböja oordningens öfvergång till
fullkomligt upplopp och våldsamheterne vändes till
och med mot de till lugnets återställande omsider
Janryckta militärvakterna, i hvilket afseende ran-
sakningen utvisar, att af det under Hr Löjtnanten,
IGrefve Sandels ställda manskap icke mindre än
halfva antalet, jemte Hr grefven och hans serge-
ant, blifvit skadade genom stenkastning, samt at!
två man af vakten i stadshuset och åtta man af
den trupp, Hr löjtnanten Schörer von Waldheim
anförde, mer eller mindre hårdt träffats på ena-
banda sätt, att innan vakterna ännu gjort bruk a!
lsina vapen, hvarefter ytterligare blifvit sårade
Ibland Hr Gretve Sandelss trupp, fem man och ut-
NONE SET TERES PS y L RASA PET FCM då I SK VTA Sogn
