uppträda emot samma förslag och ståndsbe-
sluten, som i dessa frågor måste vara eniga,
för att ega grundlagsenlig kraft, splittra och för-
rycka alltsamman. Hvilka arbeten tilllintet-
gjorde: Hvilket hopp mera, att se en snar
förbättring i landets styrelse och förvaltning! —
Och detta narrspel — hvarifrån utgick det?
Tysta, nästan rodnande stodo de rådgifvare,
som på Riddarhuset åhörde de eländiga svep-
skäl, hvilka af deras seider framställdes mot de
moget pröfvade 1823 års beslut, och de tyck-
tes sjeltve med ett slags häpnad betrakta de
framträdande voteringsmassorna, som skulle be-
fria dem från :en ökad verksamhet, men säkert
ådraga dem, förr eller sednare, en så mycket
större ansvarighet. Dock — denna hafva de
flesta deribland undgått. De hafva samtligen
undaukommit det juridiska ansvaret, för att ej
hafva, oaktadt det helas förkastande, sedan full-
gjort de delar af 1823 års ständers beslut,
hvilka ej ägde direkt sammanhang med grund-
lagsförändringarna; och blott någre af dem öf-
verlelfva början af den riksdag, som nu kom-
mer att måhanda yrka af dem det moraliska.
Men som en skamfläck på den rådgifvande per-
sonal, hvilken ifrån år 1810 bordt leda lan-
;
.
j
dets angelägenheter, framstår alltid denna sedan
30 år tillbaka ännu oafgjorda nationalangelägen-
het, hvilken nu först, genom 1834 års ständers
återupptagende af förlaget om ministerstyrelse,
möjligen kan återställas på den punkt, att dess
afgorande hos Konungen kan yrkas. Det är
imedlertid att hoppas, det Rikets Ständer icke
nu skola svika nationens förväntan i detta af-
seende, Afven om de dithörande förslagen till
grundlagsförändring icke i allt skulle vara till-!
fredsställande, förer dock beslutet alltid till en!
förbättring och skall säkert, när det en gång
utföres, försätta nationen i tillfälle, att utkräfva
en verkligare ansvarighet af Konungens mini-
strar.
Den nuvarande rådgifvarepersonalen står lik-1
väl icke derigenom fri från ett svårt ansvar in-
för Rikets Ständer. Konungen har nämligen:
oj d LÅ
yttrat till otäåndersa år 1828, att Nan ICke 1j
allmänhet ansett full ledning för sitt beslut, i!
afseende på en förbältradt organisation af ri-!
kets kollegier, kunna hemtas af de redan af-)
gifna förslagen, utan pröfvat lämpligt, för äm- !
nets fullständiga beredning, att dels embetsmän i
i dessa verk lemnades tillfälle meddela så väl!
nödiga upplysningar, som sina egna tankar öf-
ver organisationsförslagen, dels att andra om:
verken serskildt kunniga personers utlåtanden
infordrades, heldst, hvad nya löningsstater och
instruktioner för verken anginge, några förslag!
dertill ännu icke blifvit utarbetade; och att, afi
sådan anledning, Konungen uppdragit åt ser-
skildta kommitterade, att hvar för sig föreslå
1) en förbättad organisation af 1:o Kommerse-
kollegii handelsdivision, 2:o af Bergskollegium
ochi hela bergsstaten, 3:o af Krigskollegium
Föorvaltnipgen af sjöärenderna och af Sund-
hetskollegium... Konungen hade äfven yttrat,
catt befallningar blifvit gifna om förslag till
en ny instruktion och stat för Kammarkolle-
gium och Kammarrätten, samt åt det förra
uppdragit att utarbeta nya instruktioner för
Landshöfdingar, Kronofogdar, Häradsskrif-
vare och Länsmän, och åt statskontoret att
för detta Verk uppgöra ny instruktion. Vid
1834 års Riksdag hade af dessa, Krigskolle-
gium erhållit en ny organisation, Sjöförvaltnin-
gen en ny aflöningsstat, Bergskollegium, Kam-
markollegium och Kammarrätten nya instruktio-
aer och stater, och bristerna i dessa, såsom ej
of 1834 års Ständer anmärkte, vilje vi, till
undvikande af vidlyftighet, ej här vidröra; men
3undhetskollegii reglering var ej ännu verkstäld
och hvarken Kammarkollegii instruktion utfär-
lad eller dess anbefallda vigtiga åligganden full-
gjorda. Nu är väl detta sednare Verks instruk-
ion utfärdad år 1838; men ännu hafva icke
le ofvannämnda instruktionerna för Laudtstyrel-
erna blifvit synliga; och i Kammarkollegii in
truktion finnes icke stadgad den princip för
öredragningen som RiksStånden, på sätt ofvau
ir visadt, begärt, nemligen att Kontorscheferne
kulle blifva föredragande. Följden deraf var,
tt sex Kammarråd behöfts, då eljest fyra kun-
at vara tillräckliga; och denna instruktion före-
er dessutom en allt för stor myndighet hos
residenten, att godtyckligt ordna de afdelnin-
ar, hvilka i vissa fall med Kollegii rätt afgöra
erskilda mål. Den stadgar äfven så betänkliga
srunder för de underordnade embetsmännens
ital och ansvar, att det skydd, 16 Regerings-
ormen tillerkänner hvarje Svensk man, icke
blifvit dem förvaradt, enär de utan åtal kun-
na suspenderas från tre månaders lön, samt
kunna skiljas ifrån deras tjenst efter blott en
enda varning, öfver hvilken klagan icke kan af
dem föras, och hvilken således innebär ingen
garanti mot afskedets godtyckliga beskaffenhet.