Lagkomitteens och de tll oekonomiska författ-
niogarnes öfverseende förordnade komitterade,
noga tillse, att alla rättsfrågor från förvaltnings-
-Ibmyndigheterna blifva skiljde, på det att detre
nstora ändamålen: kraft och verksamhet i stats-
-Införvaltningen å ena sidan och noggran vård a
flvenskild rätt och säkerhet genom lagarnes oväl-
Indiga skipande af en oberonde Domaremagt i
Inden andra, må kunna vinnas.
Nationen hade således väl bort kunna hop-
Ipas ett: lyckligt slut på denna angelägenhets
ordnande. Redan den 6 April 1820 afgåfvo
I kommitterade sitt betänkande, rörande rättsfrå-
Igors skiljande från de administrativa verken;
men den 16 Jan. 1821 fann Konungen betänk-
ligt, att derom fatta beslut, innan Rikets Stän-
der yttrat sin tanka. Konungen uppmanade i-
medlertid Komitterade, att med tillimpning af
Ide af dem föreslagna grunder, fortgå i sina
arbeten, och Regeringen begagnade tillfället,
I såsom det heter, för att så mycket mera bere-
da tillfälle för de indragningar af embeten och
atjenster , hvilka möjligen kunde blifva en följd
vaf förändringarne i styrelseverken, utan att
nbelasta statsverket med fortfarande löneanslag
ntill personer, som under tiden till erhållande
naf sådana tjenster komma i frågan, att icke en-
dast fatta det lofvärda beslutet, att icke åter-
besätta de tjenster, hvilka Kongl. Maj:t anså-
ge kunna blifva föremål för ,indragning,, utan
äfven att stadga den ull sina följder så bekla-
gansvärda principen: ,att endast till sådana em-
beten som Kongl. Maj:t funne för ärendernas
njemna gång ovilkorligen böra bestrides , provi-
nsionelt förordna skicklige personer, att emot
millgodonjutandet af de tjensterna anslagna löner,
såsom arfvoden, desamma under ledigheten för -
nrätta.n
Denna åtgärd, som i ögonblicket kunde sy-
nas. pyttig, under förutsättning af den stora frå-
gans snara afgörande, men hvartill Regeringen
ej ägde någon grundlagsenlig rättighet, blef för-
sta steget att sätta statens embetsmän i ett be-
roende af verkställande maktens godtycke, som
alldrig kan blilva annat än skadligt, så länge
icke sjelfva denna Regering i sin tur beror af
nationens förtroende och är strängt ansvarig för
sina handlingar. Fördelen deraf för de maktä-
gandes begär efter inflytelse, har återstudsat
på sjelfva den vigtiga reformfrågan; och man
ser derföre ifrån denna tid styrelsen likgiltig för
dess afslutande.
Komituerade afgåfvo imedlertid den 29 Juni
1822 sitt betänkande, som i många delar är
berömvärdt, ehuru visserligen åtskilligt kan fin-
nas ofullkomligt; och 1823 års ständer nedsat-
te ett särskildt utskott för detta ärende, oak-
tadt den skrifvelse, hvarmed Regeringen öfver-
lemnar komittebetänkandet , hade bordt ofver-
tyga om det föga intresse, hon egnade deråt.
Deri framhålles vådan af hvarje förändring uti
nen genom tid och erfarenhet stadgad förvalt-
pningsordning , hvilken endast efter grundligt öf-
nvervägande bör företagas, och icke uppkomma
utan såsom följd af nuggran undersökning och
beråkning (?) hvarigenow dess företräde fram-
för redan bestämde former blifvit med tillför-
litlig visshet (!) afgjordt
De ekonomiska författningarnes samlande och
öfverseende säges i den kungliga skrifvelsen haf-
va så fortgått, att första, delen, eller sjelfva
samlingen och iordningbringandet hvad de till
Krigs- Bergs- och Kommerskollegiernes omfatt-
ning hörande stadgar och författningar angår, redan
bhfvit fullbordad , och skulle de blifva tll tyc-
ket befordrade; den återstående delen, eller
förslag till ändringar och förbättringar i de
samlade författningarne skulle fortgå så skynd-
samt, detta granlaga arbete hunne utföras, hvar-
igenom , såsom orden lyda, Kongl. Maj:t hop-
pas det åsyftade vigtiga ändamålet skall vinnas,
natt ett i systematisk ordning sammanfattadt
nverk för alla statsförvaltningens och den eko-
nomiska lagstiftningens grenar, bygdt på rikti-
Inga grunder för statshushållningen och efter Ri-
Inkets behof, läge och konstitutionella inrättnin-
Ingar lämpadt, må kunna blifva fullbordadt.c
I Att Kommitterade, då Regeringen icke ville
genast bastämma grunderna för rättsfrågornas
I skiljande från förvaltningsverken, ej kunde före-
slå arbetssättet, var naturligt; och Regeringen,
Isom ej hade för afsigt att afsluta saken, begär-
de endast, natt det anslag, som bittills sedan
1, 1812 års riksdag varit af Riksens Ständer för
vändamålet anvisadt, än vidare måtte få fortfara.n
Riksens Ständers Utskott företog nu Betänkan-
det till granskning, äfvensom de serskilda för-.
slag, som detsamma åtföljde.
De beslut, som utskottet tillstyrkte Riksstån-
den, voro:
1:o. Rättsfrågornas afsöndrande från för-
valtningsverken. Härvid borde den grundsat-
sen otvifvelaktigt heldst följas: att afgörandet