ningen lemnade de ofrälse godsägarne sessions
salen, och förklarade sig icke vilja vidaretag
del i ladtdagens öfverläggningar.
Konung Ernst har åter aflåtit ett bannebre
till magistraten i Ösnabräck, som gjort föreställ
ningar deremot, att polisen i staden blifvit or
ganiserad på ett sätt, som rakt stridde emo
stadens konstitution. Han varnar magistrate
att icke döma om saker, som den icke förstår
och att fast förlita sig på, att han alltid hand
lade rättvist.
— De nyss passerade julbelgdagarna hafv
här i hufvudstaden passerat i största tysthet
om man undantager de vanliga familjekalaserna
som satt alla hufvudstadens ekipager i rörelse
i förrgår på medar och i går på bjul, sedan et
starkt töväder och regn gjort slut på slädföret
Den Kongl. familjen har ej gifvit någon störr
middag, utan efter vanligheten passerat helgda
garne inom den mindre hofkretsen.
— Från Miönchen berättas med dagens post
att Kronpninsen af Böjern inställt sin tillämna
de resa till Grekland. och i stället torde be
söka Stockholm och St Petersburg. Denn
resplan tros dock komma att bero af hva
gång den färestående landtdagen kan komm:
att taga.
— Sistl. natt eller i går lära trenne per
soner åter rymt ifrån Stadshushäktet, på det sättet
att de tagit sig utväg genom golfvet ned i en ved
källare. Rymningarna ifrån detta häktet tyckes nt
höra till ordningen för dagen, och det ser verkli
gen ut, som om en Nemesis ville hämma sig p
Öfver-Ståthållareembetet, hvilket har högsta inse
endet öfver bevakningen för bemälde embete
handlingssätt mot den för sin humenitet mot As
sessoren Crusenstolps under dennes fängelsetic
förafskaffede vaktmästaren Apelholm, som innehad:
vaktmästaretjensten vid Stadshushäktet i 2 års ti
utan att någon enda fånge under den tiden rymde
j
RIKSDAGSMANNA-VALEN.
— Stor glädje lärer råda i lägret deröfver
att den bekante Strindlund lyckats blifva vald
Det stod hårdt, men genom bestämmandet a
Hernösend till valort, lättades det ändock
Bondeständet har således sin taleman.
Marstrand har förenat sig med Wenersbo;
om rådmannen Fristedt, och Ulricehamn me
Borås om fabrikör Rydin.
———
De: har icke kunnat undgå att förvåna nån
gen, att tidningen Freya icke sagt ett ord on
det redan för ett par veckor sedan i Afton
bladet införda slutpåstående, som Hr Härads
höfdingen Hoffstedt afgifvit emot Hr t. f. Ko
pisten Sandström, i frågan om hurrningenr
Hofrätten sistl. år, ett påstående, hvars vidun
derlighet och oklokhet vi sökt framhålla til
Läsarens uppmärksamhet. Denna tystlåtenhe
af Freya är så mycket besynnerligare, son
man ännu väl minnes, med hvilken ifver be
sagde tidning sistlidne sommar intresserade si
för Hr Sandström uti den strid, som då ägd
rum emellan kbonom och Atonbladets förlägga
re, i anledning af den bekanta attest-frågan
och med hvilken verklig pathos Hr Sandström
sak då af Freyas Red. omfattades. Hvarför
är då Freya nu så ljum och likgiltig, just nu
då frågan är om en sak af en ojemförligt an
norlunda vigtig beskaffenhet, enär den angå
icke blott Hr Sandströms timliga välfärd, u
tan äfven en princip och ett prejudikat af der
vigtiga natur, att alla personliga konsideratio
ner dervid borde vika? Icke kan det vä
komma sig deraf, att Hr Hoffstedt såsom Al.
tor i detta mål handlar omedelbart under H
Justitiekanslern Nermans auspicier och sålede
midtunder Frejas frisinthet i öfrigt, ett undantag
en reservatio mentalis från trosbekännelser
äga rum för slla de åtgärder, som tilläf.
ventyrs kunuva gå genom Hr Justitiekonslerr
Nerman, hvilken i detta ögonblick är fullt u
lika om ej mera betydande än någonsin, ja!
i ett och annat fall kanske vida mera än sjelf-
ve Excellentissimus?
Vi yttra denna fråga, icke för att börja nå-
gon strid med Freja, utan tvärtom, på det
pressen äfven i sådana fall som detta, må kun-
na verka med mera enighet och stå sluten sä-
som en man till försvar för lagens helgd emot
godtycke och wuqväsningsförsök,. Här vwisar
sig ock sanningen af den anmärkning vi gjorde
härom dagen, att hvarje tidningsred. borde
uppgifva någon af sina medlemmar, som åtoge
sig den moraliska garantien, om icke för hvarje
rad som förekommer i bladet, åtminstone för
dess tendens i det hela, och de uraktlåtenhe-
ter som vid vigtigare tillfällen deri kunna för-
märkas. -
Hade någon sådan ansvarig, blifvit uppgif-
ven, så hade vi enskildt adresserat den nu
gjorda frågan till honom. Vi hoppas imed-
To 0 a MA Re om mm mneR RR PR ARA