åtminstone kunnat åberopa någon författning,
som berättigar den till en sådan förhöjning,
hvilken, vidtagen på eget sevåg, är lika olag-
lig, som om en domare afegen myndighet skul-
le höja lösen på sina expeditioner utöfver den
en gång fastställda taxan. Detta olagliga tilltag
framstår i ännu bjertare dager, då Statstidnin
gen på samma gång kungör, att bokannonser,
hvilkas inlemnande beror af hvars och ens fria
vilj., emottagas efter samma tariff, som i de
andra tidningarne och det således endast är de
tvungna annonserna som beskaitas.
Det är klart, att ett blad för officiella publi-
kationer måste finnas, och att kostnaderne för
dess utgifvande således äfven måste bestridas.
Men om Statstidningen inskränkte sig till dessa
officieila publikationer så skulle den gamla an-
annonsafgiften ganska väl försla att betala dem.
Deremot synes det hvarken vara statskassans
eller den annonserandes skyldighet awt ersätta
den brist som kan uppstå af en onödig utvidg-
ning i volymen eller en bristande skicklighet :
Tedaktionen af den icke officiella afdelningen
eller derföre att det behagat vederbörande at!
pensionera Svenska Akademien med 5000 Rår
årligen, helst enär tidningen icke erhållit nå-
gon inre förbättring ifrån den tid, då den utgafs
under Post- och TIarikestidningens firma. Skulle
imediertid någon sådan ersättning tagas ifrån
allmänheten, så hade det väl varit mindre o-
lämpigt, att söka denna i en förhöjd prenume-
retiocsaigift, hvaröfver svårigen någon hade
kunnat klaga, då bladet blifvit utvidgadt till
forma:et emot fordom och genom denna ut-
vidgsing jemte alla sina bilagor ger valuta i
qvanlileten älven för ett par riksdaler mera,
a rr ang rn nn rn nn