BOKHANDELS-BULLETIN .
Predikningar öfver de årliga Sön- och Hög-
tidsdagarnas Evangelier, uf P. Ljungberg
Stockholm 1839. n
Man kan anmärka, att nästan hvarje århundrade
uti sin ungdom, synnerligen kring trettiotalet, ut
märkt sig för ett lifligare nit uti det praktiska a!
kristeodomen, medan tvert deremot ofta nog de
slutande seklen varit mera liknöjda för religiöse
känslor. När det första seklet af vår tideräkning
fyllde trettio år, uppträdde Christus sjelf såsom
verldens frälsare. Att tale om tiden derefter, ända
till reformationen, skulle bli för vidlöftigt; vi nöje
os3 med den anmärkningen, att det var vid den
af oss angifna tiden, som Ifuss stridde och brän-
des. som Luther kämpade och segrade, och som
slutligen vår store Gustaf Adolf uppoffrade sitt lif
för kristendomens sanniogar. Efier det lefvande
nit, som brann i början af sextonhundratalet, in-
trädde en mörkare tid, som ville fångsla den fria
anden uti förstenade former, och ersätta bristen
på religiositet med skolastisk dogmitik. Början af
sjuttonhundralet bröt förmedeist pietismen denna
förstening, men pietismen sjelf slocknade uti en
ytlig neologi, hvars liknöjdhet för det sannt krist-
liga lifvet ga anledning till många cordningar,
som ännu fortfara. Vi vilia här blott anmärka en,
som faller alltför mycket i ögonen, mnäraligen den,
att presternas allvarsamma döpt prydes med bro:
kiga band och lysande stjernor. Afven vårt är-
hundrades ungdomstid bar utmärkt sig för en hö
gre och mäktigare kärlek till det ungdomliga. At
strider i religionsåsigter försigpå i Tyskland, och
annorstädes, bevisar just, ett religonen har djup
intresse för mrånnistörma: IHälaa hafva så stort
homileter funnits, som i vår tid, Englands Riddoch
Tysklands Tholuck: Theremin och Dräseke, Sver
ges J. O. Wallin, Åström 0. fl. äro goda järtecken
Vigtiga intyg öfver kristlighetens tilivext i vår
fädernesland lemnas oss dels uti det faktum, at
kyrkornas kommunionlängder årligen utvisa er
ovanlig tillväxt af nådesökande, och dels i der
genom offentligbetens erganer verkställd barmher
tighet, som alltid visat sig ifcig att hjelpa brand
skadade, orättvist dömda och andra olyckliga med.
lemmar af samhället. Allmänheten besöker ocks
kyrkorna flitigt och förser sig gerna med religiö
lektyr. Mycket sådant af det nyaste har gjor
uppmärksamhet och vunnit afgång: Lundgrens pre
dikningar, praktbibeln, den kristlige predikare!
m. m. Ref. önskar detsamma åt den bok, som hä
anmäles. Den beböfver icke berömmas, ty deri ä
Guds ord, som har sin berömmelse i sig sjelf, de
kan icke tadlas, ty det är kristendomens sannin
gär, som deruti framställas. Språket är värdigt d
höga ämnen, som afbandles, och dessa sjelfva är
lämpligt fördelade på de årliga evangelierna. Ju
len instundar. Det är då lofligt och brukligt at
njuta jordisk hvtla och glädje, men det är ocks
brukligt och lofligt att njuta himmelsk ro oc
fröjd. För detta sednare ändamål erbjuder sig den
na predikosamling, för hvars utgifvande Ref. hem
bär För fattaren sin tacksägelse, och tillönska hen
Läsaro all välsignelse. Emanucl.