FICSIU I PUSBICLLINIURCH GM AIBIVI ,g di HIUVUVIA HUS GaOlTlve
ett stort intresse deri, emedan Algier är en källa
till befordringar; national-fåfängan är med i spe-
let, och resultatet är ett ständigt öppet sår för lan-
det, som i denna kolonis öknar nedgräfver sina
rikedomar. Ingenting annat kan befria Frankrike
från denna börda, än ett Europeiskt krig, men be-
sittningen af Algier är i och för sig sjelf det bä-
sta skäl, att Frankrike åtminstone icke sjelft fram-
kallar ett sådant. Antalet af dem, som ännu hop-
pas något af koloniens besittning, blir med hvarje
dag :ingare, men näsian ingen vågar uitala det,
och ju större det onda blir, desio mindre yttrar
man sig emot detsamma, så att det redan blifvit
näsian så godt som oboiligt. Den största oiyckan
var, att Engelsmännen alltid med bitterhet yttrat
sig öfver basiitningstagandet af denna koloni; ty
detia har mer än ailt annat bidragit att göra Al-
gier till ett föremål för national-fåfängan, och detta
barnsliga motif har på sinnena utöfvat ett obe-
gripligt inflytande.
aDen strid, som utbrustit på A!giers slätter, för
att mähända sprida sig vidt omkring, börjar med
ett raseri, som ovilkorligen erinrar om närbe-
slägtade uppträden i historien. Det är icke mera
något tvifvel underkastadt, att Abd-el-Kaders plan
verit uppfattad sedan lång tidtillbaka, och att hans
nya förbund med de fiendtliga Arabiska stammarna
redan var efslutadt innan Hertigens af O.leaas sista
ankomst till Afrika. Det synes till och med, att
Ahbd-el-Kader smicKarat sig med hoppet, att öfver-
rumpla och uppsnappa Hertigen af O:-.eans på hans
enödiga militärpromenad, hvilzet tillintetgjordes
genom marskalk Valges kloka å:gärd, att dölja dei
tillämnade tåget till jerapurtarne genom et lätsadt
anfall på de fienåtliga stammarne i Budgia. De-
sto större var Arabernas raseri, hvilka förklara de-
ras heliga ort tör vanheigad och hafva svu-
ritFransmännen dödlig hamnd. Från fälttåget i
Egypien eriurar maa sig med hvilken fanatism,
med hvilken dödsföraktande djerfhet Momlucker-
ne kastade sig på de republikanska sclda ernpas le-
der. Baionesten förskräckie dem ej; de fautada tag
i den med händerna och stridde sälunda man mot
man, tilldess erfarenheten ledde förste konsuln på
den iden, att låta slipa bajonetterna, hvarigenom
d3 anfallandes händer gräsligen sönderskuros. Man
finner någonting dylikt i Aradecnes avfall på Fran-
syska infanteriet. Då ryttarne kommo en Fran-
sysk bawaljon, som bildat sig i fyrkant, iaom skutt-
håll, stego de af bhästarne, uästade sig väldlsami öf-
ver bataljonev, den de bragte i oordning g-nom
sitt öfverlägsna antal, och tving derigenom Fran-
syska artillsriet att skjuta på väns och fiende med
kartesher, hvilket visserligen till slut något redde
den blodiga menniskohärfvan. De underrättelser
som alla dagar inlöpa, äro gräsliga; man tror sig
läsa ett kapitel ur Mohizanerne af Cooper: men-
Biskokroppar utan hufvud, och icke bla en och
annan, utan bundradetals, se de; spå en af Ara-
bernes närvaro kring Aigier, på siätien der man
för få dagar sedan såg blomstrande, landtib:uk och
glada soldater. Kolonisternes öde mäste vara för-
färligt, hela lansträckour förhärjade, uppbända, be-
-sättningen eller invånarne dödade eller med våld
bortsläpade af Areberne, gifna till pris åt deras
barbari. Abd-et Kader må imedleritia icke alltför
mycket glädja sig öfver siu triumf; bjelper honom
en gud icke ur nöden, så skall hämnden snart
drabba honom och denrmaa gången förfara obarm-
hertigt och förskräckligt mea honom. Sedan 14830
har ingenting gjort ett så sårarde, så upprörande
intryck på al!männa sinnesstämningea och Frans-
männens krigiska mod, som detta oväntade an-
fall, detta hånfulla brytande af en traktat, vid hvars
ingående Frankrikes ära alltför lite togs i betrak-
tande, samt det beklagliga sätt, hvarpå de stackars
soldaterne fallit för Arabernes yatagaver. A!kian-
tyder att regeringen med benägenhet kommer att
lyssna till ailmänna rösten, och göra Abd-el-Ka-
ders tuktande till en nationa!-sak, till en heders-
strid, och icke hvila förrän bon betvurgit bonom
och bans anhängare. Tyrärr har Abd-el-Kader i
landets naturliga beskaffenhet och klimat bunds-
fö: vandter, som äro mägtigare än all Fransyska
härens ridderliga mod.
Enligt berätte!ser af resande, som i första da-
garne af denna månad ankommit från Algier till
Toulon, inskränka sig Abd el-Kaders förrädiska
bragder icke till kommendanten Rapfels mord och
nedsablende af 150 man, hvilka utgjordes betäck-
ning vid en transport från lägret vid Buffarik. Man
talar om hala bataljoner, som blifvit lockade i förså:,
der på alla sidor inneslutna af ofantliga ryttarskaror
och obarmaertigt nedhusgna ända till sista man.
Barbarerue hafva derefter, uppmuntrade genom des-
sa segrar, infallit på släven Metidscha med eldj
och svärd, stuckit i brand de här och der kring-)
spridda landtgårdarne och bregt om lifvet d värn-
föse kolonisterne; vidare hafva de angipit flera
visserligen blott svagt försvarade vaktposter, med;
ringa möda bemäktigat sig dem, och !äiit besatt-
ningen sprisga öfver kliogan. Hvad deua se
nill säga, med Beduinernes och Kibjle
krigskonst, har man mer än tillräckligt lärt könna
under de 9 år, Franksike ägt kolonien i Afrika.!
De förfärligaste grymheter, de fasansfulaste mar-;
ter, föröfvade med kall blod på de olycklige, öfver.
Kvilkas bufvudea de fritt kusna svinga sina yata-!
faner, utmärka ÅArabornes framfart. Metidseha-
slåtien påsiås redan vara så godt som i Abd-el-
Kaders våld, hviiken skickar sina ryttarehepar
blott eti par timmars väg från Alsier, der skräck
och fasa, ja till och med, såsom det synes, en viss
rådlöshet hos regeringen herrskar. Ty tillgångarna
räcka icke till ettbeslutsarat, krafiigt motstånd.
Trupperna äro både materiellt försvagade, och ge-
nom de senaste förhärjande sjukdomarne nedslagna.
Eyvärr har också Frankrike nu återigen elemen-
terna emot sig. Regatiden försvårar nemligen öf-
verbufvud alla större operationer, och gör dem på
mänga ställen alldeles omöjliga. Marskalk Valee
har lIkväl skickat alla trupper, som ban kunnat
disponera, i och omkring Algier, till sätten, sjelf