Resten al adressen innehaller en Iramstal-
ning om Köpenhamns sjunkna hendel, och ön-
skan att Konungen måtte befria dersamma från
ide band, som ännu fjettra den, och skänka
I Köpenbamn, såsom handelsstad, den frihet, som
åter kan böja des3 välstånd.
I Konungens svar på adressen förekommer
icke ett enda crd, som har afseende på den
första egentligen politiska delen af densarome.
Det fister sig helt och hållet vid sedaare ds-
len rörande Köpenhimns handel, i afseense
hvarpå åtskilligt yttras i allmänna och obestäm-
ida ordalag. Ett godt löfte förekommer deck
i svaret, dåer Konungen säger, att hans första
och väsendtligaste omsorg skall blifva att be-
fästa den största möjliga ordning i finanserna;
hvilket han ansåg för en pligt emot sitt folk.
Adressen från Naskow slutas på följande
sätt:
cNär vi piminna oss, att E. M., redan för
många år tillbaka, var skapare af den herrliga
konstitution, som lyftat det folk, med hvilket
vi i sekier varit förenade, till en så hög grad
af utveckling, att den med beundran och glä-
dje skådas af aila upplysta och rättsinnade i
Europa, så kunne vi icke annat än hoppas cch
vänta, att E. M. skall gifva det Danska folket
en dylik klenod, hvilken skulle omgifva thro-
nen med ett värn, säkrare än armåeer, och be-
reda åt E. Maj:ts namn i historiens tideböcker
den ärofullaste plats bland alla Danmarks, ja,
bland alla verldens konungar.,
Konungen svarade, att man redan, så väl af
hans öppna bref, som af hans svar till åtskil-
liga deputationer, lärt känna de grundsatser,
enligt hvilka han ämnade regera. Den Norska
konstitutionen vore ormständigheternas verk,
och den skyndsamhet, hvarmei den hade måst
utarbetas, hade icke medgifvit att underkasta
den en så mogen pröfning, som man kunde
hafva önskat. Både inre och yttre skäl gjorde,
alt den icke passade för Danmark, men B.
M. skulle sträfva att vidtaga de förbittringer
i regeringen, som landets bästa kräfde.
Konungen har utnämnt sin broder, Prins
Fredrik Ferdinand, vill kommenderande general
på Seland, Möen, Falster och Lolland, samt
sin son, Kronprinsen Fregerik Carl Christian,
till generalbefälbafvare i Norra Jutland, på
Fyen och Langeland. H. K. H. har derjemte
biufvit utnämnd till guvernör öfver Fyens stift,
hvilken plats Konungen beklädde s:som thron-
följare. Kronprinsen kommer således itt resi-
dera i Odease.
Den aflidne Konungens favorit, general Bö-
low, hvilken för csystemet, i Danmark hitills
varit ungefär detsamma, som H. E. Grefve
Brahe här i Sverige, lirer, lyckligtvis för lan-
det, numera hafva sett slutet på sin allmakt,
och hans fall skall, enligt privata underrättel-
ser från Danmark, väcka alimän belåtenhet
bland folket. Man kon föreställa sig till hvad
grad denne f. d. gunstling måste vara impupu-
lär, då i anledning deraf, att han såsom chef
för krigsakademien presenterat dess lärare för
Konungen, tidningen Fädrelandet ytwtrar, att
det alyckades, general Bölow att persocligen
få presentera dessa personer. Man tyckes så-
ledes förvåna sig öfver, att hap ens fått visa
sig inför den nye Konungen!
En ran, som tros komma a!t få inflyt:nåe
hos Konung Curistian VIII, men som är af en-
nat skrot och korn, än de vanlige hbufgunst-
lingarne, är Konferensrådet Oorsted, densamme,
hvars frisinnade och värdiga tel vi ofvanföre
meddelat. Om honom yUurar sig Fädrelandet
på följande sätt:
aMan har med glädje anmä kt, att konferersrå-
det Oersted temligen ofta och länge haft audien-
ser hos Konungen, och deraf dregit den slutisete,
som också från andra sidor har mycken sannolik
het för sig, att H. M. har säsdeles förtroende för
denne ädle och högtbegåfvade mens insigisfulia oct
erfarna råd. Väl tro vi att Oersted alltför länge
varit invecklad i det hittills följda regeringssyste-
mets traditioner, för ett han just skulle vara rätta
mannen, i fall fråga vore att grundiägga en nysa j
kernas ordning, ty till och med den friaste och
-sjelfständigaste ande är till en vis: grad beroende!
af de förhållanden, under hvilka har utvecklat sig,
cch en hög grad ef sjolfsiändighet är mi ibhändea ju: t
det företräde, som med största svårighet låter sig
fö ena med den själens böjlighet och :ö:lighet, som
lär Oersteds mest framstående egeaskap. Men föl
ket har dock sedan länge varit erxse derom, har
på många otvetydiga sätt lagt denBa sin öiverty-
gelse i dagen, att bland alla de hittillsvsrande re-
gering!edamöterne icke finnes någon, för hvars
tänkesätt det har mera förtroende än just Oersted;
liksom hars djupa insigter och rika tnda gör ho-
nom nästan cumbärlig för hva:je regering hos cs:
men i synnerhet för den, som så nära som möj-
ligt vill sluta sina reformer till det beståndande.
För båda delarne innehåller Osrsteds namn den
fullständigaste gararti. Det unga slägtet skall i
.
, I detta bref heter det: eIngeniing ligger oss
mera om hjertat, än att med den outtröttliga if-
van bea raf svår aftidnan fRratrådana amn sat ac må