trömmade in på Regerigen, sig fordringarna
å den större reform, som så ihärdigt yrkas!
f denna. Utvidgningen är likväl icke större!
in att Judarna ej längre skulle vara inskränkta!
ill Stockholm, Norrköping och Götheborg, och!
tt speciell tillåtelse kunde erhållas, att in-
comma i riket; men i Södertelje och Asker-
sund, om dessa besjungna städer äfven del-
.og0 i motskriket, fann man ingen tröst för
jude-skräcken deri, att de nämnde tre städer
iro de mest blomstrande i Sverige, oaktadt
Judarna der hafva i långa tider uppehållit
sig.
Norges författning skall vara den friaste
och för en nation mest ärofulla, af alla Eu-
ropas konstitutionelt-monarkiska. Den för-;
tjenar icke detta namn, så länge den är den.
intolerantaste. Det är föga ära deri, att Nor-;
ge i detta ytterst vigtiga afseende, i hela Eu-
ropa endast har Spanien vid sidan. Katholsk!
ofördragsamhet är afskyvärd; men en protestan-
tisk, ett protestantiskt Spanien i intolerance,
ar ännu afskyvärdare. Dock! det är Norge
på papperet, icke efter dess folks anda och
tänkesätt; och efter dessa må dock bokstaf-
ven rätta sig. Det folk, som har mottagit
sin egen emancipation genom himlens synbar-
liga bistånd, bör minst af alla belöna honom
med att utstöta menniskor, som äfven äro
hans barn. Så mycket hafva väl lsraels qvar
af menniskan, att den starkaste af dess käns-
lor, den naturligaste, den som framkallar väl-
viljan utur sjelfva barbarens bröst, tacksam-
heten, icke är utdöd hos dem.
På denna är det, som den politiska och
ekonomiska ändamålsenligheten af deras bann-
lysnings upphäfvande, och medgifvandet af li-
ka rättigheter med andra i enlighet med
grundlagens öfriga stadganden, med säkerhet
kan grundas, a priori. Historien har betryg-
gat oss för följderna, på sätt jag hoppas af
det ofvanstående är bevisadt, Norge har
brist på folk och perningar. Dess befolk-
nings företags-anda är icke heller stor. Med
allt detta kunna Judarna förse oss, och de
rikaste. de mest upplysta Judar skulle bo-
sätta sig der, hvarest de fingo anledning att
använda sina kapitaler och kunde njuta det
menniskan värdigaste lifvet. Och då landet
omringas af sina fiender, för den frihets skull,
som äfven utsträckt sina välgerningar till de
olycklige Israeliterna, då kan efter alla mensk-
liga beräkningar förväntas, att ett folk, hvil-
ket har så mycken inbördes kärlek och så
vidsträckta förbindelser sins emellan, ifrån
alla håll, skall göra allt för att rädda sin
bästa skyddsort. Dess guld skall då fylla de
uttömda kjelpkällorna, och dess mäktiges in-
fMlytelse verka för densamm i Kabinetlterna.
cPhilantropiska hypotheser, ingen person-
lig erfarenhete, säger man! Nå väl, hvar fanns
den personliga erfarenhet som dikterade si-
ista momentet i 2 af Norska Grundlagen?
Den förra regeringens faderliga omtanka att
behålla Kongsbergs silfvergrufva för sig alle-
na, hade gjort den personliga erfarenheten
om Judarnas synnerliga fara för Norge miss-
tänkt för de hedervärda konstitutionens fä-
der. Och Philantropien? Den är något i
