gränser, hvilka tillförsäkra Judarna samma.
borgar-rätt som den öfriga befolkningen; ty,
lräldomens olyckliga följder i karakteren och:
lefnadssättet hafva alltid aftagit i förhål-.
lande till förtrycket; och blifvit allt mer och
mer osynliga i generationerna. Jal huru:
mycket af hvad man eljest beundrar såsom :
en ädel karakters grundval och säkraste:
igenkänningstecken , har icke sjelfva foikför-.
domen måst lemna oantastadt? Så t. ex. det
ståndaktiga modet under lidandet, det upp-
ofirande vidhållandet af tro, seder och natio-
nalitet, i trots af ett 2000 årigt förtryck;
det inbördes hjelpsamma brödrasinnet; så
ännu vidare, de utmärkta anlag till själens!
utveckling, hvilka, icke äro sällsynta ibland!
Spinozas, Mendelsohns och Börnes stamför-
vandter, och hvilka trots de hopade hindren,
hafva nått sin mognad i dessa och andra;
verldsberömda snillen. Sannerlizen, med så-.
dant för ögonen, låter det sig svårt förnekas,!
att i detta misshandlade folk lefver en kärna
af karaktersstorhet, sinne för företag och i-
härdighet, som många andra kunna missun-
na det. i
Folkfördomen emot Judarna har äfven
hemtat näring af deras obenägenhet att öf-
vergå till Kristendomen. Men äfven denna
altager i samma mån som de lära känna dess
sanna väsende, icke genom predikstols-pole-.
mik, utan genom folkförsamlingarnes och re--
geringarnes beslut om förbä tring i deras vil-
kor. Huru rimligt är det dessutom i sig
sjelf, att dessa lidande slägter trodde på en.
tillkommande räddare, en Messias! Ty den!
olycklige, som en närvarande tid kufvar,
vänder helt naturligt sina blickar mot det
tillkommande. Det försäkras eljest, att de.
upplysta ibland Judarna hafva öfvergilvit folk-
itron på en kommande Messias-restaurator. I
medgång är det eljest lätt att vara dygdig; men,
der förföljelser och förtryck hvila på det
hjelplösa offret, der tillbakasättande tvångs-
åtgärder och bannlysning ur det borgerliga!
samhället följa deras steg, der nästan hvarje,
möjlighet att redligt förvärfva fiendtligt till-
stänges, och der man likasom med makt in-
tvingar dem på sjelfföraktets väg till alla la-
ster, — är det vål underligt, om de, i deti
hela taget, hafva blifvit känslolösa för en så
styfmoderlig röst? Och då deras hjertan uppfyl-
las af bitter smärta öfver sättet hyarpå krist-
liga dygderna utöfvas emot dem, huru kan
det väl då deri finnas plats för uppmärksam-
het och förtroende till de dogmer, dessa föra
i munnen? huru någon benägenhet, att tro;
Messias vara kommen, då de Kristne i hans!
namn ännu tillfoga dem så mycket ondt?
Men låt Jesu Christi mildhet uppenbara sig
för hans olyckliga landsmän genom tolerans
och rättvisa eftergifter, — och de skola för-
stå detta tal; de skola omsider erkänna, då
ett lif af ära, frihet och kultur äfven öppnar
sig för dem, att Messias, den moraliska verl-:
dens ordnare, längesedan är kommen; ochj
att ändtligen de sjelfve, efter en lång för-;
villelse, kommit till honom. Skilnaden e-
mellan Kristna och Judar, hvilken hufvudsak-
ligen endast var en menings-strid huruvida,
de Messianska spådomarna voro uppfyllda el-
ler icke, ett medgilvande på ena sidan och
en appel på den andra, men som under tidens;
lopp utvidgade sig till ett djupt svaig, skall
i färre tiotal af år än hittills behöfts ärhun-
draden, igenfyllas och förminskas intill dess
de helt och hållet försvinna.
Icke mindre än Judarnas vidhängande till
fädrens tro, har en annan omständighet väckt
den kristna massans hat och gifvit skriben-
terna skäl att bestrida deras yrkande på
AS a tb IA
I