Norrska Grundlagens 2,
sista momentet.
Till Norges 9:de Lagtima Stor-Thimg.
Det är en mägtigare och högre känsla
än vördnaden för det en gång antagna, ett
djupare, i religionen och menniskohjertat
grundadt erkännande, än al principen om
Grundlagens orubblighet i alla punkter, de
bristfälliga så väl som de goda, för att med
årens och traditionens helgd allägsna hvarje
ingrepp på de vigtigaste och mest omtvista-
de deraf, som förmå undertecknad. att åsi-
dosätta allt afseende på bristen al en per-
sonlig betydande ställning, för att framträda
med ett förslag till upphäfvande af det into-
leranta lagstadgande, som Grundlagens 2
sista Momentet innehåller emot den Judiska
trosbekännelsen.
Religiös intolerans är eljest Grundlagens
mörka sida. Den herskande kyrkan vore sä-
kert hos oss, lika så litet som uti Konunga-
riket Sachsen, i fara, om dess 4 paragraf Y
uttogs och den 16:de) förändrades i öfver-
ensstämmelse dermed; och stadgandet i .
92, der det göres till nödvändigt vilkor att
bekänna sig till den herskande kyrkan för
att kunna blifva Norsk embetsman, är nog
grymt i en tid som vår, då så många ut-
märkta män af åtskilliga trosbekännelser van-
dra utan hem omkring i verlden för sina med-
borgerliga dygders skull, då hjeltemod, snille
och stora, för Norge i många rigtningar an-
vändbara, praktiska kunskaper, så ofta an-
träffas landsflyktige. Om sista momentet i
. 2, som bannlyser en hel religionsbekännel-
se, icke fanns, synes intoleransen icke kunna
drifvas längre, ön att utesluta dugligheten och
förtjensten samt beröfva sig sielf deras fruk-
ter, derest den utmärkta individ, hvilken en-
dast såsom embetsman kunde gagna iandet,
icke ville uppofira öfvertyg gelse och själafrid.
Men må hända är det så, att vårt slägte rä-
des för reform: — dessa stenar, som sanner-
ligen icke tillhöra Kristi sanna tempel, få
ligga, intill dess tiden, i dess framskridande,
bringar äfven dem på fall. Katolikernas eman-!
cipation i England kostade också tid och rastlö-
sa sträfvanden i många år; och om vi måste
öfvergifva hoppet om Engelsk kraft hos våra
Norska liberala. så mildras och klarna likväl äf-?
ven hos detta folket de åsigter, hvilka för ett
fjerdedels sekel tillbaka trodde sig gifva åt
Statsförfaltningen ännu en garanti i samvets-
tvånget. Men lika osäker som denna, är ga-
rantien för ett folklifs, en historias, oafbrutna
enformighet. Till och med innan den civili-
sationsgrad inträdt, då ett folk, som med till-
gifvenhet vidhänger sin konstitution, villigt
underordnar den humanitetens allmänna for-
dringar, kunna kombinationer af förhållanden
uppstå, nödvändigheter, som bryta lagarna ;(
och i en kamp för sin tillvarelse) kan denna
eljest så orubbliga grundlag undergå en
herrligare pånyttfödelse, lika hastigt som den,
hvilken tillkom under en kamp, hvari folkets
tillintetgörelse såsom nation låg i den ena
vigtskålen. Hvem skulle väl då betvifla, att
intolerans-stadganderne blefvo de första, som
borttogos. Fosterlandets frälsning kan bero
Förslag till upphäfvande af
II
) Deri stadgas: Konungen skall alltid bekänna
sig till den Evangeliskt- Lutherska läran, hand-
hafva och beskydda densamma.
) Deri stadgas: Konungen anordnar all offentlig
Kyrko- och Gudstienst, alla möten och samman-
