fel; ur alla tre ofrälse Stånden äro nästan alla afskedade civila embetsmän uteslutna ). Bondeståndet, der uteslutningen är ovilkorlhig och total, skulle dock bäst behöfva att uppfriskas, ej mindre med embetsmannens praktiska erfarenhet, än med den litterärt bildade mannens högre åsigter. Och hos intet annat stånd (eftersom vi tills vidare tala om Stånden, såsom beståndande), faller sig denna inympnsing naturligare. Då embetsmannen drager sig ur tjensten, fästar han sig vanligen vid jordtorfvan och blifver verklig bonde. De något olika lefnadsvanorna äro blott en yttre olikhet; i det verk-; liga, i intressen, behof, sträfvande finnes ej mera någon olikhet. Ofver hela riket skall man fiana den erfarenhet, att, hvarbelst en ur tjen-. sten retirerad embetsman sätter sig ned, är ban vanligen snart ett stöd och en eftersyn för den krets, der han stadnat som jordbrukare — ett stöd mot olagligheter och prejerier, en eftersyn vid landtskötseln och nyttiga företag. Exempel finnas väl på ett motsatt förbillande; men, vi upprepa, vanligen finner allmogen sitt stöd och sin sammanhållning uti dylika smärre possessionater, som dragit sig ur statens tjenst. Det är verkligen svårt att inse, hvarföre: denna klass af jordbrukare är stängd från möjligheten att representera dem, med hvilka de: identiGerat sig. På ganska många ställen har; det visat sig, att a!lmogen vill skänka dem sitt förtroende; men viljan har hindrats att blifva hendling, genom ett lagstadgande, hvilket står qvar säsom ett minne al den tid, då dess. k. lagre ståndens deltagande i bagstiftningen blott begagnades till andras ändamål, utan att man ville ge dem någon verklig betydelse och makt. Detta stränga omgärdande, denna omsorg om abondeståndets rechei, blef också trosartikel och jergon hos ståndet sjelft, som troget arbetade intriganterna i händer. Den större bildningen, som icke varit använd på embhbetsmanna-banan, är icke nu, enligt Jag, utesluten ur bondeståndet, som också sjelfmant begynner inse sin fördel att används henne. Felska vänner hafva väl varnat och ropat emot uherremän, hbesynnerligen emot asmåherrar,, af hvilka stindets arenhetq skulle bringas i fara; men allmogens eget sunda förstånd har redan undervisat om verkliga balten och värdet af dessa hjertnjupna omsorger. Vi hoppas till och med, att bondeståndet skall vara den första, som vågar begripa, hvad som slutligen måste begripas, nämligen att qvalifikationer i det hela blott erfordras för valmannen, föga för kandidaten, bvars rätta qvalifikation är den förres förtroende. Mor denne sats skall den tjenstaktiga omvårdnaden höja en häftig röst och varna för cintrång af obehörig2, farliga folkledare etc. etc. ete. Med ett ord, det kostar på att fatta den tanken, att jordbruksintressets representanter kunna en dag, med föga revolutionära lagförändringar, blifva sjelfständige och fullmyndige. Men de kunna det, så snart de sflägga sin skygghet för bildningen och våga upptaca den ibland sig. Och de vilja det äfvea, derom vittnar en mängd nyare tilldragelser. Någon följd häref blifver visst icke, att allmogen sjelf uttränges; den har ju, såsom öfvervägande valkorps, alltid korrektivet i sin hand. Följden blitver blott ett upptagande, en amalgamering, nyttig för båda — ja oundgänglig, om de skola försvara sin stora vigt. ) De enda undantagen äro de högst ovanliga, då en civil embetsman gör sig till prest eller borgare, samt Vetensk-psAksdemiens valrätt — denna besynnerliga utväxt, Presteståndet fått att dragas med. VetenskapsAkademien är en privat stiftelse och kan upphöra utan lagstiftningens vetskap, lika så väl som Societeten i Bondeska huset. Denna sistnämnda! hade lika naturligt anspråk att få välja riksdagsman. Skulle detta ock tagas som ett skämt, så måste man dock åtminstone vidgå, att VetenskapsSocieteten i Upsala, Svenska! Akademien, VitterhetsSamfundet i Götheborg, Sparbankerne, Privatbankerne m. fl. under en synpunkt hafva lika grundsde anspråk på; representation, som VetenskapsAkademien. (Införes på begäran.) Biskopsvalet i Götheborg. En Insändare i Tidningen Göthen har under , itel Candidaterna till Götheharas Rickans-cfali. I I 4 I i