slående sätt, att i alia menskliga ting finnes ett
mått, som icke kan öfverskridas utan förderflig
reaktionp.
ORIENTEN.
Såsom förklaring öfver den benägenhet, Me-
hemed Ali nu sednact synes visa att beqväma
sig till ea och annin koncession emot Purten,
torde följande förjena ineddelas ur ett bref
från Alexandria af den 30 Oktober:
cÅnonu för några veckor sedan syntes vice-
konungen haiva sior lust att genom krigiska
rörelser i minire Asien göra ett stort uppslag
i dan turkisk-ezyptiska frågan. Han infordrade
derföre af sin son, Ibrahim, en berättelse om
armeen3 tillstånd, sinnesstämningen hos befolk-
vingen i mindre Asien och öfver de sannolika
utsigter, som elt beslutsamt marcherande på.
Konstentinopel kunds öppna. Ibrahim Pascha:
skall hafva svarat sin fader, att han dagligen
hade tillfälle att bemärka symptomer af miss-!
nöje inom sia armå. Den dåliga provianterin-
gen, de stora restantierna på solden, den då-!
liga beklädaaden och ingrvarteringen hade väckt
en Mmissstämning bos trupperne och i någon!
mån demoraliserat andan hos dem. Han sjelf,
Ibrahim, vore bksom fastirollad der han be-
fann sig, genom jäsningen i Syrien, och till-
trodde sig knappt att rikta sin uppmärksamhet
på något annat. I afseense på sinaesstävnia-
gen hos folket i Anatolien kunde han med sä-
kerhet påstå, ati om också densamma icke var
afgjordt fientlig emot Egyptierne, så var don
dock ingalunda så gyunande, att man på den-
samma kunde bygga nigra serdeles förLopp-
ningar. Dessutom kunde landtarmeen föga ut-
rätta, såvida den icke verksamt understöddes
från sjösidan; men ett dylikt understöd gjordes
omöjligt genom de främmsnde flottoraas när-
varo. Det säger sig sjelf, att denna rapport
just icke var egnad 2tt höja den gamle paschans
mod. Men till och med i Alexandria, i Gairo
och på landet visar sig det största missnöje
öfver den tryckande ställning, hvari man biil-
vit försatt genom Mehemed Alis tyranni och
omättligbet. Foiket knotar högt öfveralit. Re-
dan börja några af paschans handtlangare att
förstå hvad den allmänna missstävaningen be
tyder, och söka briocga sina skatter i säkerbet
i främmande länder. Sålunda skall en al pi-
schans ministrar (Boghos Bei), som ännu för
kort tid sedan åtnjöt sin herres obegränsade
förtroende, nyligen hafva skickat stora summor
till en hamn vid Adriatiska Hafvet, der han
har en broder, som är köpman, för att för-
säkra sig om en sorgfri framtid. Missnöjet
bland besättningen på turkiska eskadern skall
hafva stigit till sin höjd, och troheten hos man-
skapet på den egyptiska skall vara mer än tvif-
velaktig, ehuru något af dess sold utfallit. Här-
till kommer ytterligare de främmande konsu-
lernas bestämda språk, hvilka högtidligen för-
klarat paschan, ait han myeket misstog sig,
om han för sin sak väntade någon den ringaste
nytta af vildsamma2 åtgärders vidtagande. Han
måtte derjemte undvika, att islåta sig i hem-
liga underhandlingar med Porten, emedan mak-
terna på förhand förklarat hvarje dylik öfver-
enskommelse för noli och ogiltig. Slutligen
blef Mehemed Ali uppmanad, att afgifva ett
skriftligt svar på de honom gjorda förslag. Alit
detta synes hafva stämt honom fredligt; också
lät han icke läng2 vänta på det begärda svaret,
hvilket går ut på, att han afstår från Chosrew
Paschas afsättning, och är beredd att utrymma
ön Candia. Deromot begär han, och tror sig
med fog kunna begära, ärftlig besittning af
Egypten och Syrien, och en bättre gräns mot
Taurus och Eufrat till. Han kunde således icke
ingå på att afträda Adana, då de vigtigaste
bergpassen i Taurus just äro belägna i detta
paschalikat. — Isynnerhet kunde han icke från-
träda defileerna i Boghas, utan att kompromet-
tera sin ställning och lugnet i de länder, han
bar under sin förvaltinng.,
I motsats med hvad ordinarie postens tid-
ningar i går berättade, skrifves nu från Kon-
stantinopel, att uppresningen i Syrien allt mer
och mer griper omkring sig. Ismael Pascha
hade i en träffning emot insurgenterne förlorat
omkring 1000 man, och sjelf blifvit blesserad.
Sedan detta blef bekant, hade hela Mesopota-
mien gripit till vapen. Bergsfolket kring He-
Sron hade ryckt emot S:t Jean dAcre, så att;
Ibrahim Pascha, som redan var på march emot i
fSivas och Diarbekir, måst göra en retrograd
rörelse på Marascb, och drog från alla håll
förstärkningar till sig. I Antiochia bade en sam-
mansvärjning emot Ibrahim blifvit upptäckt, !
och det inom hans eget lifgarde. Detta består
af ynglingar från 14 till 20 år, delade itrenne
kamnanier samt förträffligt klädda ock be-