princip, 1 iraga om fraåisehemmansagares repre-
sentationsrätt; och dess genomdrifvande var ett
beundransvärdt mästerstycke af den för tidigt
bortgångne Anders Danielson. I många riks-
dagar var frågans framkastande såsom att stie-
ka gubbarpa en syl i näsan; med en till fana-
tism gränsande förbittring afvisade de från sig
blotta den tanken, att på allvar taga det kät-
terska förslaget i öfvervägande. Skatte- och
frälsejorden hade olika interessen; och deras ä-
gare borde derföre icke få träffas på ett ställe
och samrådas. De gamla, barbariska folkens
maxim, att afrämlicg är fiende,, hade rotiästat
sig hos de hederlige danemännen; och de styrk
tes deruti flitigt af de från vederbörande ut-
sände tjenstemännen och förmyndarne. Då frcå-
gan förevar vid 4828—41830 årens riksdag, ytt-
rade en af de minst vetsnde och således ifri-
oaste försvararme af det damla: afrälseägarne
må böra sig om på Riddarhuset, om de
icke skulle! få inträda der, dit höra de e-
gentligenn.
Det stånd, der denna trångbröstade exclusi-
vitet synes snarast och med minsta svårighet
kunna bortnötas, är imedlertid just Bondestån-
det; och detta tyckes således mest egnaat wil!
den punkt, hvarifrån en allmänlighet i repre-
sentitionen skulle utgå, den grund hvarur den
skulle uppvexa. Obderäknadt att dess intresse är
det största och allmännaste af alla, har man
även af de sednaaste företeelserna inom det
ståndet anledning att hoppas en liberalare, för-
domsfriare anda. Ett stort steg hafva bönder-
ne tagit, då de insläppte frälseagare; och de
hafva blott två att ännu taga, för att hafva
bildat en storariad grundval till en nationelre-
presentation. Dassa steg skola säkert tillsam-
man icke blifva så svåra, som det ena var: ell
på jordnatur grundad skilnad i valrätt måste
upphäfvas; och afskedade embetsmäns disqvali-
fikation måste försvinuva. Sker detta, så skall
landimännens valmannakorps utkräfva hos de
öfriga s. k. stånden en aktning, för hvilken al-
la privilegier och småkonsiderationer skola ram-
la, om än korporationskamrarne en tid skulle
qvarstå på skådeplatsen.
Förut var Bondeståndets lifs-princip fruktan
för bildningen och sträfvande att utestänga den.
Nu mera har fruktan och hatet försvunnit;
men bildningen sjelf har icke derföre inkom-
mit. Hvad en representant-kammare, som skall :
uttrycka det mäktigaste intresset i landet, men
icke tillegna sig bildningen i landet, rätteligen
skall vara och uträtta, det är svårt att säga;!
den kan på sådant sätt icke motsvara sin be-
stämmelse.
Samma anmärkning gäller i lika stort mått
om Borgareståndet, så länge vi betrakta det i
dess ursprungliga id, eller besinna valmanna-
korpsens sammansättning. Hvad som gör skil-
naden i tillämpningen, är tillitelsen för Bor
gerskapet att välja sina studerade Moagistrats-
personer. Detta vilja vi visst icke framställa
såsom ett i praxis lyckligt företräde; det är
tvertom nu en oftast skadlig anomali, emedan
Magistrats-personerna, såsom varande embets-
män, stå i befordringsförhållanden till styrel-
sen. Vår mening är visst icke, att hvarje i
tjenast varande embetsman måste vara en odug-
lig representant; men i allmänhet har han för
stora frestelser, och ingen bör frestas, ty hos
mängden blir det en frestelse öfver förmåga.
Å andra sidan kan styrelsen komma i fre-
stelse, ifall många af hennes embetsmän upp-
träda bland folkets ombud. En sann föstetr-
landsvän är lika angelägen, att styrelsen håller
sig moraliskt ren, som att nationens fullmäkti-
ge äro obesticklige. MHan betraktar icke rege-
ringen såsom nödvändigt varande en sorts fi-
ende till folkets räitigheter och beständigt käm-
pande mot dem med list eller våld; han äl-
skar att anse motsatsen såsom normal-tillstån-,
det, ehuru erfarenheten, ty värr, oftast visat,
den vara anomalien. Men han vill, att styrel-
sen, hvilken står såsom en distinkt statsmakt
bredvid folket, ickeskall äga blanda sina ombud :
bland folkets ombud; hvardera måste stå obe-
roende, och sjelfva skenet af ett otillbörligt in-
flytande från den ene på den andre, af en sam- :
manblandning, bör undvikas. Det är ickenog,
att en styrelse får sina åtgärder sanktionerade
af folkets ombud; hon bör få det under såda-
na former och förhållanden, att minsta miss-
tanke om otillbörliga medel icke kan vinna in-:
steg ens hos den med verkliga tilldragelserna
obekante. En sådan kan ana oärligt spel, om
han ser styrelsens organer blandade med
folkets.
Då det sålunda tyckes vara gilvet, att em-
betsmän i tjenst ieke, under nuvarande förhål-
landen, böra blifva folk-representanter, följer
dock icke deraf, att afskedade böra vara ute-
SA Ra Tladta msrnmnmun fa. om -— — Å