rätta nomnet — en sång åtagits, så står det qvar, som våra i förstone tilifäfliga skatter. Ett sådant Re sprider sig också; det är smittsamt. Derpå ; Streagnös Sift ett exempel. Biskopen der til: träder fört i Maj 4041 sin lön; men är kallad vill riksjagen. Då ban icke har lösa såsom Biskon, kuade han hederlicen svaret, aut bso ice ks bafva der äran att vid riksåagen göra bön såsim Biskop. Vedbörandes me raed kallelsen ä väl att få töra och sa Något sälant som: här a jag och de du mig gifvit hafver; af dem barttappare jag tnaena. Men en uWvås påhitiades. I offisiel väg, med Biskopens gora miuvne, sktrifver Notarion til Kos trakisprosterne mad cireuataret om riksdagsmannavalet för stiet, eti från näsa kontrakter inkummit on förf åra r icke, dä nu Biskopen k.lets af Kanusgon till riasiagen och icke tilkäder lönen fö vän 1844, han med nöje skulle vija såsom vanligt i andra stifi, emottasa riksiegsmennaarf vode till lika bolona meden stiftets depu ersd. då det vore låt: för ala kyrkoherdar ne, att bära desna utgif.en och natur: ensam bira den, Alliså anmodas Kontraktsprostarne, att före valet till protokollet anföra hvars och ens svar på frågan, om de jaka eller neta till den össde utgifsen. Den förste, som urkom med förfrågan, såg gig skola derizevom Iecfva i taksarat minne ho: Biskonan. Må han göra det, om möjligt, på anudras bekaotnsd! Men man borde bafva reda på den mannen, att hen måtte få njuta sina stifisb ö ders tacksamhet och deras efterkommsnders då han påleg: dem ett ok, som deras fäler etter fö regåasa s icke buro. Den, som näst honom jakade, borda dela äran; sedan förminskas den allt me; och mer, då moståndet Hlir fåfänga a. Att det öfverallt bifillos af ett artigt oca belefvadi prestorskap, i en lid. som har svårt av säga N?j till o!axsliga och oskäliga begär från högre ort, tviflas icko.M no Red, har ansett ionehillet af ofvanståenda utgöra pvårt för Biskapena, att: