rätta nomnet — en sång åtagits, så står det qvar,
som våra i förstone tilifäfliga skatter. Ett sådant
Re sprider sig också; det är smittsamt. Derpå
; Streagnös Sift ett exempel. Biskopen der til:
träder fört i Maj 4041 sin lön; men är kallad vill
riksjagen. Då ban icke har lösa såsom Biskon,
kuade han hederlicen svaret, aut bso ice ks
bafva der äran att vid riksåagen göra bön såsim
Biskop. Vedbörandes me raed kallelsen ä
väl att få töra och sa Något sälant som: här a
jag och de du mig gifvit hafver; af dem barttap-
pare jag tnaena.
Men en uWvås påhitiades. I offisiel väg, med
Biskopens gora miuvne, sktrifver Notarion til Kos
trakisprosterne mad cireuataret om riksdagsmanna-
valet för stiet, eti från näsa kontrakter inkum-
mit on förf åra r icke, dä nu Biskopen k.lets
af Kanusgon till riasiagen och icke tilkäder lö-
nen fö vän 1844, han med nöje skulle vija såsom
vanligt i andra stifi, emottasa riksiegsmennaarf
vode till lika bolona meden stiftets depu ersd. då
det vore låt: för ala kyrkoherdar ne, att bära desna
utgif.en och natur:
ensam bira den,
Alliså anmodas Kontraktsprostarne, att före va-
let till protokollet anföra hvars och ens svar på
frågan, om de jaka eller neta till den össde ut-
gifsen. Den förste, som urkom med förfrågan, såg
gig skola derizevom Iecfva i taksarat minne ho:
Biskonan. Må han göra det, om möjligt, på anu-
dras bekaotnsd! Men man borde bafva reda på
den mannen, att hen måtte få njuta sina stifisb ö
ders tacksamhet och deras efterkommsnders då
han påleg: dem ett ok, som deras fäler etter fö
regåasa s icke buro. Den, som näst honom ja-
kade, borda dela äran; sedan förminskas den allt
me; och mer, då moståndet Hlir fåfänga a. Att
det öfverallt bifillos af ett artigt oca belefvadi
prestorskap, i en lid. som har svårt av säga N?j
till o!axsliga och oskäliga begär från högre ort,
tviflas icko.M
no
Red, har ansett ionehillet af ofvanståenda utgöra
pvårt för Biskapena, att: