betsordningen, utan partens lagliga rail, Geri-
genom lider. ;
Vid denna anmärkning, såsom, i vår tan-
ka, den väsendtligaste, måste vi något uppe-
hålla oss. Här, mer än i något af de andra
fallen, förnärmas den rättsökande på det mest
betänkliga sätt uti dess i lag grundade ovilkor-
liga rättighet, — den, att, genom domarercak-
tens anlitande, skyndsamt få sin sak pröfvad
och afgjord. Man kan nemligen icke fordra, att
stadstjenarne lika lätt eller någonsin skola kun-
na vinna lokalkännedom innom hela hufvud-
staden, som inom en fjerdedel al dess område,
och ännu mindre är det tänkbart, att de, som
hvarken gjort sig kända för ovanlig rörlighet
eller lära kunna af magistraten förses med nå-
gra lunkentus-stöflar, ) kunna medbinna att
dagligen vandra staden några gånger omkring.
Det skall således, då målen fördelas genom
lottning, nästan hvarje dag oundvikligen in-
träffa, att stadbetjenterne få stämningar att
kommunicera personer, hvilka de aldrig sett
eller känt, och som bo i de mest aflägsna de-
lar af hufvudstaden.
Till följe häraf skall det hända, attstadstjenarne,
hvilka på samma gång kunna hafva en mängd an-
dra kallelser att ombesörja, och derföre icke kunna
uppoffra mycket af sin tid, för att vänta och söka,
antingen alldeles icke träffa svaranden inom den
för inställelsen utsatte dagen, eller ock icke lyc-
kas tillställa honom stämningen inom den i lag
utsatte tid för delgifningen deraf. Det skall än
vidare säkerligen inträffa, att stadstjenarne verk-
ligen lyckas träffa svaranden, men att denne, hvil-
ken stadstjenaren aldrig förr sett och derföre först
nödgas fråga, om han är den person de söka, helt
enkelt besvarar frågan med nej, då ban ser de
båda rättsbetjenterne för sig och på förhand kan
veta deras ärende. Hvad vilja de arma stadstje-
narne nu göra? De måste aflägsna sig med oför-
rättadt ärende. Målet påropas derefter deu utsatte
dagen, men då fianes svarande parten antingen
icke vara anträffad med kallelsen, eller ock svarar
han, att han icke fått sig stämntagen tillstälid inom
den i lag stadgade tid. I alla dessa fali måste kä-
rande parten uttaga ny stämning, cch dessa upp-.
träden kunna derefier åter en eiler flere gånger,
till kostnad och tidsutdrägt för den rättsökande,
förnyas. Derafskall följa, ait parten omsider leds-
nar vid de förnyade stämningsförsöken, stadstje-
narne blifva uttröttade och liknöjde, och en all-
män, på rättvisan grundad klagan och föriuster för
den i sin rätt eluderade parten uppkommer. Detta
gäller äfven om kallelsen i brottmål.
Hrr Ordförande hafva insett, att dessa förbållan-
den skola inträffa, men likväl förklarat sig hysa
den öfvertygelsen, att den här ifrågasatte lokal-
kännedomen icke är omöjlig, och att det bör för-
utsättas lika rimligt som möjligt, att stadstjenarne
kunna, efter den af dem projekterade fördelningen
af målen, utan egentlig tidsutdrägt, verkställa kal-
lelser å personer inom se:skilda delar af staden,
som det ofta händer, under handläggnig af vidlyf-
tigare bottmål hos Öfverståthållareembetet, att sam-
ma Polisbetjente, som ifrån början kallat i målet,
måst uppsöka personer, som skola höras deri, bo-
ende på spridda håll. Härvid armärkes dock, att
vid hvarje kämnersrätt hittills varit anställde endast
9:e ordinarie stadstjenare, med högst otillräckliga
inkomster, och att svårighet alltid uppstår att er-
hålla sådane extraordinarier, som äro pålitlige,
hvilket, då de äro lönlöse betjente, icke är under-
ligt — och svårligen kan man af sådane personer
påräkna eller ens fordra detsamma, som af en tal-
rik lönad polisbetjening.
Vi, kunna icke anse ofvan uppräknade olägenhe-
ter lättare afhjelpas, än genom den af kämnersrät-
verne här nedan föreslagne traktindelning af målen.
Qlägenheterna kunna sedermera åtminstone icke
inträffa i andra mål, än sådana, uti hvilka åtalas
brott, begångne inom flere delar af staden.
Slutligen hafva kämnersrätterna, emot målens
fördelning genom lottning, anmärkt, d) att i stäl-
let för det allt bittills, vid handläggningen af ganska
många mål, behandlingen wycket underlättats för
I domaren, genom den närmare kännedom han un-
I der sin embetsutöfning inom en viss trakt af sta-
I dens område haft tillfälle erhålla så väl af en de!
personers lynren, förståndsförmögenheter och ställ
I ning i allmänhet, som af serskildte belägenheter
inom domsområdet, hvilka göra förekommande lo-
I kalförhållanden åskådligare, måste domaren nu
ständigt hafva att skaffa med personer från olika
trakter af staden, utan att nägonsin kunna lära
känna dem och deras egenheter, eller blifva när-
mare bekant med förhållanden, hvilka ofta äro a!
vigt för domaren, som för öfrigt, just genom den
bekantskap han är i tillfälle göra med de rättsö-
kande, lättare kan tillvinna sig desse sednares för-
troende och sättas i stånd, så väl att uppfylla den
honom i lagen ålagda pligt, att, så vidt det kan
vara möjligt och med lag öfverensstämmande, tiill-
vägabringa förlikningar, som att genomskåda der
ondska och list, som ligger till grund för mången
rättegång.
Hrr Ordförande hafva ansett denna anmärkning
besynnerlig, under anförande, att någon väsendtlig
lolikhet emellan subjekternas egenheter inom ser
skilda delar af samma stad, der flyttningar ock skq
Ifrån den ena trakten till den andra, icke kan verk:
på måls behandling.
1; Kämnersrätlternas ledamöter hafva, på grund a
lofvanberörde anmärkningar, föreslagit: 4) att, ilik
het med göromålens fördelning emellan ledamötern
och tjenstemännen i hufvudstadens kollegier, hvarj
NT
afdelning af kämnersrätten erhåller sin serskilde
trakt af hufvudstadens område för askipande a
rältvisana, d. v. s. att, fastän genom de hittills va
t. äfven arr IA 22 LÄllada ekanennincarne gom hit