betsordningen, utan partens lagliga rail, Gerigenom lider. ; Vid denna anmärkning, såsom, i vår tanka, den väsendtligaste, måste vi något uppehålla oss. Här, mer än i något af de andra fallen, förnärmas den rättsökande på det mest betänkliga sätt uti dess i lag grundade ovilkorliga rättighet, — den, att, genom domarercaktens anlitande, skyndsamt få sin sak pröfvad och afgjord. Man kan nemligen icke fordra, att stadstjenarne lika lätt eller någonsin skola kunna vinna lokalkännedom innom hela hufvudstaden, som inom en fjerdedel al dess område, och ännu mindre är det tänkbart, att de, som hvarken gjort sig kända för ovanlig rörlighet eller lära kunna af magistraten förses med några lunkentus-stöflar, ) kunna medbinna att dagligen vandra staden några gånger omkring. Det skall således, då målen fördelas genom lottning, nästan hvarje dag oundvikligen inträffa, att stadbetjenterne få stämningar att kommunicera personer, hvilka de aldrig sett eller känt, och som bo i de mest aflägsna delar af hufvudstaden. Till följe häraf skall det hända, attstadstjenarne, hvilka på samma gång kunna hafva en mängd andra kallelser att ombesörja, och derföre icke kunna uppoffra mycket af sin tid, för att vänta och söka, antingen alldeles icke träffa svaranden inom den för inställelsen utsatte dagen, eller ock icke lyckas tillställa honom stämningen inom den i lag utsatte tid för delgifningen deraf. Det skall än vidare säkerligen inträffa, att stadstjenarne verkligen lyckas träffa svaranden, men att denne, hvilken stadstjenaren aldrig förr sett och derföre först nödgas fråga, om han är den person de söka, helt enkelt besvarar frågan med nej, då ban ser de båda rättsbetjenterne för sig och på förhand kan veta deras ärende. Hvad vilja de arma stadstjenarne nu göra? De måste aflägsna sig med oförrättadt ärende. Målet påropas derefter deu utsatte dagen, men då fianes svarande parten antingen icke vara anträffad med kallelsen, eller ock svarar han, att han icke fått sig stämntagen tillstälid inom den i lag stadgade tid. I alla dessa fali måste kärande parten uttaga ny stämning, cch dessa upp-. träden kunna derefier åter en eiler flere gånger, till kostnad och tidsutdrägt för den rättsökande, förnyas. Derafskall följa, ait parten omsider ledsnar vid de förnyade stämningsförsöken, stadstjenarne blifva uttröttade och liknöjde, och en allmän, på rättvisan grundad klagan och föriuster för den i sin rätt eluderade parten uppkommer. Detta gäller äfven om kallelsen i brottmål. Hrr Ordförande hafva insett, att dessa förbållanden skola inträffa, men likväl förklarat sig hysa den öfvertygelsen, att den här ifrågasatte lokalkännedomen icke är omöjlig, och att det bör förutsättas lika rimligt som möjligt, att stadstjenarne kunna, efter den af dem projekterade fördelningen af målen, utan egentlig tidsutdrägt, verkställa kallelser å personer inom se:skilda delar af staden, som det ofta händer, under handläggnig af vidlyftigare bottmål hos Öfverståthållareembetet, att samma Polisbetjente, som ifrån början kallat i målet, måst uppsöka personer, som skola höras deri, boende på spridda håll. Härvid armärkes dock, att vid hvarje kämnersrätt hittills varit anställde endast 9:e ordinarie stadstjenare, med högst otillräckliga inkomster, och att svårighet alltid uppstår att erhålla sådane extraordinarier, som äro pålitlige, hvilket, då de äro lönlöse betjente, icke är underligt — och svårligen kan man af sådane personer påräkna eller ens fordra detsamma, som af en talrik lönad polisbetjening. Vi, kunna icke anse ofvan uppräknade olägenheter lättare afhjelpas, än genom den af kämnersrätverne här nedan föreslagne traktindelning af målen. Qlägenheterna kunna sedermera åtminstone icke inträffa i andra mål, än sådana, uti hvilka åtalas brott, begångne inom flere delar af staden. Slutligen hafva kämnersrätterna, emot målens fördelning genom lottning, anmärkt, d) att i stället för det allt bittills, vid handläggningen af ganska många mål, behandlingen wycket underlättats för I domaren, genom den närmare kännedom han unI der sin embetsutöfning inom en viss trakt af staI dens område haft tillfälle erhålla så väl af en de! personers lynren, förståndsförmögenheter och ställ I ning i allmänhet, som af serskildte belägenheter inom domsområdet, hvilka göra förekommande loI kalförhållanden åskådligare, måste domaren nu ständigt hafva att skaffa med personer från olika trakter af staden, utan att nägonsin kunna lära känna dem och deras egenheter, eller blifva närmare bekant med förhållanden, hvilka ofta äro a! vigt för domaren, som för öfrigt, just genom den bekantskap han är i tillfälle göra med de rättsökande, lättare kan tillvinna sig desse sednares förtroende och sättas i stånd, så väl att uppfylla den honom i lagen ålagda pligt, att, så vidt det kan vara möjligt och med lag öfverensstämmande, tiillvägabringa förlikningar, som att genomskåda der ondska och list, som ligger till grund för mången rättegång. Hrr Ordförande hafva ansett denna anmärkning besynnerlig, under anförande, att någon väsendtlig lolikhet emellan subjekternas egenheter inom ser skilda delar af samma stad, der flyttningar ock skq Ifrån den ena trakten till den andra, icke kan verk: på måls behandling. 1; Kämnersrätlternas ledamöter hafva, på grund a lofvanberörde anmärkningar, föreslagit: 4) att, ilik het med göromålens fördelning emellan ledamötern och tjenstemännen i hufvudstadens kollegier, hvarj NT afdelning af kämnersrätten erhåller sin serskilde trakt af hufvudstadens område för askipande a rältvisana, d. v. s. att, fastän genom de hittills va t. äfven arr IA 22 LÄllada ekanennincarne gom hit