dom alltför släpphändt lemsa rum at tvetydiga
uppsatser och korresponiensartiklar, rörande
förhållanderzra här i hufvudstaden. Ett exem-
pel bärpå lemnas bland annat i en artikel, un-
der rubriken Riksdagshärold, i bladet för den
43 November. Der framhålles visserligen nöd-
vändigheten för Rikets Siänder, att vid dennaa
Riksdag söka få ena annan Statsrådspersonal,
för hvilken folket hyser fö:troende, och i och
amed detsamma ett kraftfullt statsråd griper i
astatsrodret, skall ock,, menar artikelförfatta-
ren, aaf sig sjelf försvinna den kamarilla-sty-
arelse, hvarom man så länge, så vidt och
bredt ordat, och som är cen utvext, en vattu-
qvist på den konstilutioneila stammen, hafvan-
ede sin rot i den sistnämndas sjukligheis-till-
astånd, men försvinnande i och med detsamma
adenna sjuklighet genom klok omvårdnad före-
ekommes elier upphäfves.,
Detta är nu allt godt och väl, och dervid
bör endast erinras, att med aförsvinnandet, af
utvexten icke hafver sig så lätt som man tror:
det visa nästan alla monarkier, konstitutionelia
eiler icke, der regenterae hafva den ideen, att
de icke hemta sin rakt ifrån folket och äro
skyldige taga dess röst till ledning för rege-
ringssystemet. Men härefier kommer en annan
afdelning af artikeln, hvilken oviikorligen på-
kallar en närmare granskning, så mycket mera,
som den återgifver en jargon, den man äfven
får höra här i hufvudstaden, hos den klass af
personer, hvilka hvarken erfarenhet eller egen
eftertanka kan bjelpa ur deras menlöshet.
cHuruvida likväl heter det, adenna sty-
relse, (kamarilla-styrelsen) hos oss är så far-
glig, som man i allmänhet tyckes vilja påstå,
sär hvad vii korihet skole undersöka.n
aMan talar om Braheväldet, hvilket påstås vara
den egentliga signatyren för Kamaril!lastyrelsen här
i landet. Sveriges Konung är ej mäktig Svenska
språket, måste derföre ovilkorligen hafva någon,
som vid hvarjehanda tillfällen ken tjena honom så-
som tolk och i denna egenskap stå i omedelbar be-
röring med hvar och en, som önskar tillträde till
Konungens person. Brahe är denna person. Der-
af torde i första rummet kunna förklaras dessa tä-
ta audienser, som hos honom af alla samhällsklas-
ser sökas. I det andra torde böra sättas, att, ge-
nom vinnandet af Konungens gunstling, hoppet om
dennes höga bifall i den eller den saken sätter en
svärm af lycksökare i rörelse. En gunstling, med
bufvud eller icke hufvud, med rättskänsla eller ic-
ke sådan, kan, iföljd af dessa själsattributer, uträt-
ta lika godt som ondt. Hvad vi känna om Brahe
är, att, om också mången kunde finnas, som vore
bättre än han, icke heller så få äro, som kunna
vara sämre. Men åt ett dylikt lotteri kan ej en
hel nations öde lemnas. Derföre gifves det blott
ett emda medel att förekomma dessa sidoinflytanden,
och det är: ett statsråd starkt icke allenast genom
sin öfverlägsna duglighet, utan äfven genom den o-
störda enighet, som i nämnde duglighet har sitt
tryggaste fotfäste.
Den omständighet, hvaruti vår tanka här vä-
sendtligen skiljer sig ifrån artikelförfaitarens,
är den, att vi verkligen icke lika med Lonom
tro, att dicke så få finnas, som i egenskap af
kgunstlingar skulle vara sämre, än Hr Grefve
Brahe,. Detta kommer allt an på huru man
förstår det. Betraktar man nemligen bemälde
grefve endast såsom enskild mean, eller i sitt
förhållande såsom en länk emellan Regentens
person och dem, som hafva något enskildt att
söka hos honom, så kan det hafva sin riktig-
het. Vi betvifle till och med icke, att Grefve
Brahe hyser en godhjertenhet och önskan att
personligen tjena andra, som gör att han gerna
lofvar och håller hvad han förmår, åt dem,
som ej på något sätt förspillt ynnesten, samt
att ban har ett nit och en vänfasthet mot dem,
som vunnit hans tillgifvenhet, för hvilken han
kanske till och med stundom gjort pekuniära
uppoffringar, om också dessa ej träffat värdiga
subjekter. Blir åter frågan om hans handlingar
såsom offentlig man, så kunna de svärligen
vara sämre eller fördömligare inför hvar och
en, som det ringaste värderar borgerlig frihet
eller menskliga rättigheter. Man behöfver i
detta afseende icke upprepa den bekanta rikt-
ning i hans befordrings-principer, som synbart
varit rådande till förmån för börd och relationer,
atan afseende på företräde i duglighet och det
inflytande, som med hans skyddlingar besatt så
många af de högre embeoetena, och hvilka i mer
än ett fall svårligen kunnat vara sämre. Man
behöfver ej uppehålla sig vid den utmaning e-
mot allmänna tänkesättet, som lig i en repre-
sentants bortvisaude ifrån en kunglig middag,
deri denne af sitt Stånd var, på föregående
bjudning, utsedd att deltaga; en åtgärd, för
hvilken Hr Grefve Brahe, i egenskap af Riks-
marskalk, måste vara ansvarig; eller vid tvän-
ne Gardesofficerares förvisning till: fästningar,
till straff för det de vågat yttra sig i en för
styrelsen misshaglig anda; eller vid de namn-
kunniga militårdemonstrationerna sistlidne som-
nar, ländtregementernas hitkallande och häst-
ne oo VA oso oo Am a 2 AT a AME a: han