för sina yngre kamrater, 1 Gel ae gjorde halva och trefjerdedels dagsverken. Jag har intet annat ändamål härmed, än att visa er, att detta faktum, som synes er nytt, ingalunda är det, utan tvärtom ganska ofta förekommer vid fabriker. En af edra abonnenter., Hvad säger väl läsaren om detta vackra drag af oegennytta? Huru ofta ser man väl, att i de högre klasserna, när en eller annan medlem al ett yrke, genom missgynnande omständigheter eller någon tillstötande olycka, råkar i obestånd, de öfrige medlemmarne af samma yrke förena sig för att rädda henom och tilläfventyrs en talrik familj? Och likväl, huru olika är icke förhållandet med dem, som för ett dylikt ändamål behöfva taga af sitt öfverskott, och de här ofvan omnämnde fattiga arbetarne, som, för att hjelpa nödställde medmenniskor, afknappa bälften af det torftiga uppehället för dagen för sig och de sina? Om det är sant, att dygden består i uppoffring af egna fördelar, och är mera lofvärd i samma mån, som denna är mer kännbar, så är utan tvifvel den här anförda en af de mest dygdiga handlingar; och om sådana exempel, enligt hvad af det sednare brefvet, till Journal des Debats, vill synas ingalunda utgöra någon sällsynthet i sjelfva Paris, ett stälie der alla möjliga frestelser öppna sig för egoismen, så är det ett stert bevis på civilisationens lyckliga verkan på de lägre samhällsklasserna och ett rättfärdigande af deras anspråk, att icke längre vara uteslutna från medborgerliga rättigheter i det allmänna. Men detta bevis står icke ensamt. Vi hafva äfven vid några förbigående tillfällen i korthet omnämnt, hurusom de arbetande klasserna uti flere städer i England bildat föreningar, hvilka träda tillsammans på lediga stunder, icke för att spela eller dricka, utan för att afhöra föreläsningar öfver moraliska, naturveteaskapliga eller statsekonomiska ämnen, af lärare, hvilka föreningarna sjelfve betaia.. Ena högst intressant underrättelse lemnar i detta hänseende ett cirkulär, som nyligen utkommit i London, med titel: Prospekt tilf en samverkande (cocperative) byggnadsförening för London. Uti denna prospekt uppgifves det, att hvar och en länge med ledsnad insett den förefunna bristen på rymliga salar, i hvilka arbetare med sina hustrur och barn kunde samlas, vare sig i ändamål att förvärfva nyttiga kunskoper eiler försksffa sig oskyldiga tidsfördrif till billigt pris. Deu ifrågavarande inrättningen afser nu att afbjelpa denna brist oeh dels genom insamlande af skänker, dels genom aktier åstadkomma er fond till uppförande af beqväma byggnader, af hvilka hvar och en skall kunna inrymma om4000 personer, med serskilda rum för klubbar, kommitteer, biblioteker, läsekabinetter, bokhandel, bad och andra beqvämligheter. De ändamål, till hvilka byggnaderna skola användas, uppgifvas mera specielt sålunda: 4:o Föreläsiningar och diskussioner öfver vetenskapliga, litterära, teologiska, moraliska, sociala, politiska och andra lagligen tillåtna ämnen; 2:o församlingar, för att klassvis emottaga undervisning; 3:o baler, konserter och dylikt; 4:o offentliga middagar och t6-sällskaper; 5:o läsrum, hibliotek o. s. v.; 6:o kalla och varma bad.y Då sådana fenomener uppenbara sig på djupet af samhället, utgöra de ett oemotsägligt bevis, att muvemanget och den borgerliga friheten icke endast sökas och påyrkas utifrån genom omstöpning af tomma former; de ådagalägga, att den yttre politiska emancipationen, då den icke, såsom under första Franska revolutionen, på en gång öfvergår från totalt förtryck och omyndighet till befrielse af alla band, utan fått pröfvas under en mellantid af politisk uppfostran, såsom de nu förflutna fyratio årens, sjelf medför en reform äfven inifrån, uti de mindre gynnade och orepresenterade klassernas bemödanden att göra sig värdige till fullmyndig? medborgare. Det är en sådan reform inifrån, för hvilka några Konsistorier nyligen i sina utlåtanden om folkundervisningen yttrat en så panisk förskräckelse och ur en synpunkt icke utan skäl; ty hvem kan väl tvifla, att i vår tid äfven det politiska oberoendet, som hierarkien vill göra till privilegium för visss klasser, en gång måste tillerkännas hvar och en, som gjort sig berättigad till deltagande deruti genom förvärfvad bildning och lefnadsvett Isåsom utgörande de egenskaper, hvilka allt me? börja blifva enda måttstocken för de företrä den, som förr endast tillbörde börden elle lyckan. WEVNORGEEORNNE NO SSNRrASOrteONE (Insändt.) Det är ju inte om oss kära far talar? Så säges fordom en en enfaldig bonde hafva frå gat sin granne i kyrkan, i anledning af något or a Iflame mm2 dat äftan fillitac min ara damma