för sina yngre kamrater, 1 Gel ae gjorde halva
och trefjerdedels dagsverken. Jag har intet
annat ändamål härmed, än att visa er, att detta
faktum, som synes er nytt, ingalunda är det,
utan tvärtom ganska ofta förekommer vid fa-
briker. En af edra abonnenter.,
Hvad säger väl läsaren om detta vackra drag
af oegennytta? Huru ofta ser man väl, att i
de högre klasserna, när en eller annan medlem
al ett yrke, genom missgynnande omständig-
heter eller någon tillstötande olycka, råkar i
obestånd, de öfrige medlemmarne af samma
yrke förena sig för att rädda henom och till-
äfventyrs en talrik familj? Och likväl, huru
olika är icke förhållandet med dem, som för
ett dylikt ändamål behöfva taga af sitt öfver-
skott, och de här ofvan omnämnde fattiga ar-
betarne, som, för att hjelpa nödställde med-
menniskor, afknappa bälften af det torftiga up-
pehället för dagen för sig och de sina? Om
det är sant, att dygden består i uppoffring af
egna fördelar, och är mera lofvärd i samma
mån, som denna är mer kännbar, så är utan
tvifvel den här anförda en af de mest dygdiga
handlingar; och om sådana exempel, enligt
hvad af det sednare brefvet, till Journal des
Debats, vill synas ingalunda utgöra någon säll-
synthet i sjelfva Paris, ett stälie der alla möj-
liga frestelser öppna sig för egoismen, så är
det ett stert bevis på civilisationens lyckliga
verkan på de lägre samhällsklasserna och ett
rättfärdigande af deras anspråk, att icke längre
vara uteslutna från medborgerliga rättigheter i
det allmänna.
Men detta bevis står icke ensamt. Vi hafva
äfven vid några förbigående tillfällen i korthet
omnämnt, hurusom de arbetande klasserna uti
flere städer i England bildat föreningar, hvilka
träda tillsammans på lediga stunder, icke för
att spela eller dricka, utan för att afhöra före-
läsningar öfver moraliska, naturveteaskapliga el-
ler statsekonomiska ämnen, af lärare, hvilka
föreningarna sjelfve betaia.. Ena högst intres-
sant underrättelse lemnar i detta hänseende ett
cirkulär, som nyligen utkommit i London, med
titel: Prospekt tilf en samverkande (cocpera-
tive) byggnadsförening för London. Uti denna
prospekt uppgifves det, att hvar och en länge
med ledsnad insett den förefunna bristen på
rymliga salar, i hvilka arbetare med sina hu-
strur och barn kunde samlas, vare sig i ända-
mål att förvärfva nyttiga kunskoper eiler för-
sksffa sig oskyldiga tidsfördrif till billigt pris.
Deu ifrågavarande inrättningen afser nu att af-
bjelpa denna brist oeh dels genom insamlande
af skänker, dels genom aktier åstadkomma er
fond till uppförande af beqväma byggnader, af
hvilka hvar och en skall kunna inrymma om-
4000 personer, med serskilda rum för klubbar,
kommitteer, biblioteker, läsekabinetter, bokhan-
del, bad och andra beqvämligheter. De ända-
mål, till hvilka byggnaderna skola användas,
uppgifvas mera specielt sålunda: 4:o Föreläs-
iningar och diskussioner öfver vetenskapliga,
litterära, teologiska, moraliska, sociala, politi-
ska och andra lagligen tillåtna ämnen; 2:o för-
samlingar, för att klassvis emottaga undervis-
ning; 3:o baler, konserter och dylikt; 4:o of-
fentliga middagar och t6-sällskaper; 5:o läsrum,
hibliotek o. s. v.; 6:o kalla och varma bad.y
Då sådana fenomener uppenbara sig på dju-
pet af samhället, utgöra de ett oemotsägligt
bevis, att muvemanget och den borgerliga fri-
heten icke endast sökas och påyrkas utifrån
genom omstöpning af tomma former; de åda-
galägga, att den yttre politiska emancipationen,
då den icke, såsom under första Franska revo-
lutionen, på en gång öfvergår från totalt för-
tryck och omyndighet till befrielse af alla band,
utan fått pröfvas under en mellantid af poli-
tisk uppfostran, såsom de nu förflutna fyratio
årens, sjelf medför en reform äfven inifrån, uti
de mindre gynnade och orepresenterade klas-
sernas bemödanden att göra sig värdige till full-
myndig? medborgare. Det är en sådan reform
inifrån, för hvilka några Konsistorier nyligen i
sina utlåtanden om folkundervisningen yttrat
en så panisk förskräckelse och ur en synpunkt
icke utan skäl; ty hvem kan väl tvifla, att i
vår tid äfven det politiska oberoendet, som
hierarkien vill göra till privilegium för visss
klasser, en gång måste tillerkännas hvar och
en, som gjort sig berättigad till deltagande der-
uti genom förvärfvad bildning och lefnadsvett
Isåsom utgörande de egenskaper, hvilka allt me?
börja blifva enda måttstocken för de företrä
den, som förr endast tillbörde börden elle
lyckan.
WEVNORGEEORNNE NO SSNRrASOrteONE
(Insändt.)
Det är ju inte om oss kära far talar?
Så säges fordom en en enfaldig bonde hafva frå
gat sin granne i kyrkan, i anledning af något or
a Iflame mm2 dat äftan fillitac min ara damma