Intressant exempel, till slitande af en bland
dagens tvistefrågor.
Der är en af de stående satserna hos dem,
som förklara sitt missnöje red tidens anda och
med den politiska och sociala emancipationen
af de lägre folkklasserna, att man just på de
ställen, hvarest samhällslifvet framträder i sin
mest förfinade gestalt, tillika fipner de mesta
exemplen på råhet, brott, bedrägerier och be-
gär ait olofligen tillegna sig andras egendom.
Om denna bedröfliga erfarenhet är en sanning
och exemplen på brott nu för tiden synas tal-
rikare än fordom af den orsaken, att de nu
blifva mera kända för allmächeten än förr, då
inga tidningar funnos, som omtalade dem, så
lider det dock i det hela intet tvifvel, att mo-
raliteten hos de lägre klasserna, öfver hufvud
taget, förbättrats i samma mån som de fått
närma sig till de mera förmögne i uppfostran
ech s.mhiällsvilkor. — Det är en tillfredsstäl-
lelse och en triumf för menskligheten, då man
till stöd för denna tanka kan citera sådana be-
Vis, som nedanstående, hvilket vi funnit i ett
utländskt biad, och som säkert skall intressera
en hvar af våra läsare:
För några dagar sedan, heter det, tog sig
Hr Arago, i en Franska Vetenskaps-akademiens
session, anledaing till följande berättelse: cHi
Pauwels, egare tili en machinfabrik i Paris
sysselsätter vanligtvis 420 arbetare. Den sed-
naste penningekrisen tvang honom för ögon-
blicket att inskränka sin rörelse, ech sålund:
beslöt han att afskeda ena hälften af sina ar-
bstare, och naturligtvis de minst skickliga. Di
trädde alla arbetarna tillsammans och förkla.
rade, att de samt och synnerligen skulle lemn:
fsbriken, om Hr Pauwels icke ville begäma si;
att behålla dem alla, och bådo, att, alldenstunc
de icke ville skada honom, de måtte sätta
på halft dagsverke och half dagspenning. Den
na uppoffring af arma daglönare, hvilka, til
och med om de hafva arbete fullt upp, knapp
vinna tillräckligt till sitt underhåll, var så stor
artad och ädel, att herrar academici deröfve