ner sig, på grund af den så väl emot honom nytt-
jade formlösa procedur, som af den falska ankla-
gelsen, hvars halt och syfie är blottadt af det i
alla afseenden uppmärksamhet värda iotrget af
ene angifvaren Hellström, att han, som är 4836
jemnat Samdegrens tjenst, dock kunnat besanna, att
Hr handlanden Westin år 4837 blifvit bedragen af
andegren, hvicket dock Tit. Westin, häöfver
hörd, sjelf förnekat
aDet begrepp, som uppkommer ej blott of be-
nämningen ektor publikus3, utan sf lagens tydliga
stadganden, vid gradationen af de oliza brott och
fel, som äro straff och ansvar underkastade, rätt-
färdigar den föreställningen, att den organ, som ä
samhällets vägnar bar rätt till talen, icks, under
något vilkor, är berättigad, att inblenda sig uli
tvister enskilde cmellan, och frågor om möjliga
oförrätter, som ej röra det allmänna, störa säker-
heien eller väcka allmän förargelse.
Denna princip ligger till grund för Svenska
brottmåls-lagen och igenfinnes i hvartenda stadgan-
de deruti, till bestyrkande hvaraf jag ödmjukligen
får, exempelvis, hänvisa til! 3 kap. 486 kap 3
giftermålsbalken, 4 kap. 8 S, 9 kap. 114 8 45 kap.
4 handelsbalken, 33 kap. 3, 4 och 6 SS, 50 kap.
31 kap. missgerningsbalken och Kongl. brefvet den
41 Junii 4740.
I följd häraf är frågan, till hvilken kathgori å-
talet emot Sandegren kan räknas och som måste
bero endast och allenast af sakens beskaffenlut, men
ej af en aktors påståenden, ty äfven denne kan an-
tingen misskänna sin bestämmelse eller missbruka
sin tjeost, hvaraf dock en anklagad ej bör för.
närmas i sin rätt, af den vigt, att dess eafgörande
synes böra föregå sjelfva undersökningen, som är
och mäste alltid biifva en nuliiiet, derest ej behö-
rig Kärande upträdt.
Denna sakens beskaffenhet, hvad Sandegren an-
går är helt enkel, och innefattar endast frågan: om
fel funnits i Sandegrens räkningar med de perso-
ner, som med honom kbaft har.del?
Om än fel verkligen skulle finnas uti räkningar
enskilde emellan, så kunna desse lika väl hafva
tillkommit af misstag, i hvilket fall följden inskrän-
ker sig endast till en rättelse, som af upsåt, i
hvilket fall väl ansvar skall uppkomma; men deta
ansvar skulie då, efter som handlingen närmast,
både till afsigt och följd, dermed kan jemföras va-
ra af enahanda beskaffenhet med det, som stsdgas
i 9 kap. 44 Handelsbalken, eller fordran af gäld,
som man vet gulden vara, och hvaroi icke en aä-
tor, utan endast måls9ganden, har rät til talan.
Någon annan straffbestämmelse i en är ej
lillämplig till ett så beskaffadt åta! den som
här äflas att tala om förfalskning med mera dylikt,
förråder obekantskap både med begreppet om för-
falskning och hvad lagen dercm bjuder.
(Slutet följer.)
MENKSTIDOTEEEE RASIST SITA