lagen i allmänhet tillagt domstolars protokolier.
aDet olsgliga uti anledningen till åtalet, på grund
af en uppenbart illskefuil anklagelse af en för vårds-
löshet straffad badgosse, som, efter lag, ei ägt rätt t
att föra talan emot sin husbonde, i frågor, som ej
angätt eget lidande, utan oförrätter, som skulie
hafva blifvit tillfogade andra personer, hvilka sjelfve t
hvarken klagat eller gifvit uppdrag att klaga. Det s
inqvisitoriska uti sjelfva undersökninger, då å ena I
sidan de böcker och anteckningar, Sandegren sjelf
fört, och hvilka hittills biifvis ansedde med en
belgd, som utestängt både nyfikenhet och missbruk, i
blifvit Sandegren fråntagne, begagnade till aldrig
påtänkte anklagelser, och använde såsom vapen
emot bonom, och en ledning för polisbetjeningens I
forskningar och bemödanden, att samia bevis uti
frågor, hvarom tvist aldrig uppstått, och å andra;
sidan alla, som haft affärer med Sandegren, blifvit
kallade och uppmanade att göra angifvelser, ålagde 1
att framlemna sine motböcker och enskilde räk-
ningar, hvilka, ehuru en gång erkände, för flere)
år sedan betalte, och således helt och hållet dö-:
dade, blifvit åter, emot ägarnes vilja, upplifvade
och af Kongl. Poliskammaren tagne till grund för,
nya godtyckliga undersökningar, ehuru den ytterst;
hårddragna tydning af de, till medborgares säker-s
het stadgade lagar, icke gifver ens den mest aflägsna t
anledning dertill, att Kongl. Poliskammaren skulle
äga, att, utan annan anledning, än godtfinnandet,
befatta sig med enskilde tvister, ännu mindre med !
uppgjorde räkningar, hvaröfver nägon klegan icke .
blifvit förd.
Den hufvudsakliga omständigheten, att icke nå-
gon enda laglig form för undersökningen, som länge
förts, utan känd angifvare, och utan biträde och
deltagande af aktor, blifvit iakttagen, och att, hvad
Sandegren velat till sitt försvar anföra, icke biifvit
upptaget, ännu mindre ådragit sig någon den rin-
gaste uppmärksamhet, då deremot alla anfall emot
honom blifvit gynnade och understödde, på ett
sätt, som tydligen vittnar om en på förhand fattad
fördom emot Sandegren, hinderlig för försvaret.
cA!la dessa förenade omständigheter, i öfverens-
stämmelse hvarmed undersökningen blifvit förd och
protokollerne uppsatte, betaga desse protokoller all
trovärdighet och tvinga mig till det vördsamma på-
stående, att desamma ej mätte tagas till grund el-
ler utgöra någon ledning för denna undersökning,
som, derest den bygges på en så osäker och orik-
tig grund, ovilkorligen skulle blifva endast en fort-
sästning af samma olagligheter och samma fel emot
en laga rättegångsordning, hvaröfver Sandegren med
allt skäl bar att beklaga sig.
Då Sandegren nu bör kunna äga hoppet, ej
mindre att undersökningen kommer att föras, ien-
lighet med bestämda lagstadganden, och att han
får tillgodonjuta det skydd, som lagen ovilkorligen
tillerkänner honom, än att frågan kommer att be-
dömas af opartiske domare, som söka sin tillfreds-
ställelse mera uti bemödandet att hylla rättvisan
än att kunna sakfälla en anklagad, så uppstår för
Sandegren ett honom hittils förvägradt tillfälie att
fästa uppmärksamheten på beskaffenheten afsjelfya
frågan.
cinnan jag dock ingår i en närmare utveckling
deraf, torde den anmärkning tillåtas mig, att an-
gifvelsen af tvenne bodgossar emot sin husbonde
är i lag förbuden vid ett så så strängt ansvar, att
frägd och framtid derigenom äfventyras.
aeJag bör vid detta förhållande ej kunna före-
ställa mig, att ett uppenbart brott, en i lag för-
bjuden och straffbar handling, möjligen kan anta-
gas såsom en laglig grund för undersökningen och
denna komma att fortgå på en angifvelse, som,
enligt lag, ej får äga rum.
aDen anomali, som skulle uppkomma, om en ej
blott ogiltig, utan i lagen rent af förbjuden an-
klagelse, skulle af domaren godkännas såsom lag-
lig och förbindande, är för uppenbar, att något
tvifvel om det oriktiga deri ej kan uppstå.
cÖfverväger man dertill, att anklagelsen är gjord
af illskna lärpojkar, utan erferenhet och begrepp
om pligter och så utan hejd och band af sanning,
att de i sin ifver förklarat, att nästan, utan un-
dantag, alla köpare blifvit af Sandegren bedragna,
ehuru sjelfva den felaktiga undersökningen vid
Kongl. poliskammaren upplyser, att de af pojkar-
ne angifne facta blifvit af de upgifne personerne,!
i det allmänna lifvet hedrade med en utmärkt akt-
ning och trovärdighet, bestridde, hvaraf följer, att
anklagelsen derjemte är uppenbarligen falsk, så
ligger det öppet för begreppet, att denna anklagel-
se ej förtjenar något afseende, ej kan åbercpas och
ej aptagas till grund för undersökningen. I
cHar Sandegren ej misstagit sig i detta omdöme,
så visar sig genast en oformlighet, som icke öfver-
ensstämmer med en laglig rättegångsordning, att
undersökningen blifvit förd och skulle komma att
föras utan behörig angifvelse. l
cDet är sent, att en aktor officiosus har, på be-
fallning, inställt sig, dock utan att han funnit nå-
got lagligt skäl till ansvarspåstående emot Sandegren,
hvarföre Kongl. poliskemmarens nit för Sandegrens
fällande sträckt sig derhän, att förordna en annan
aktor, som nu upträdt. i
Dervid möter dock en nr, lika besynnerlig, som!
oformlig omständighet, att denne aktor sjelf ej ä-
ger annan kännedom om saken, än den han kun-
nat inhemta af angifvelsen utaf bodgossarne, hvilka
således, i trots af det falska och lagstridiga deruti,.
ändock skulle komma att grundlägga undersöknin-
I
gen och verka till det resultat, som uppkommer:
af en osann och högst oriktig åsigt. I
c Uti denna enda omständighet ligger ett talande
bevis på obehörigheten så väl af anklagelsen, som;
sjelfva undersökningen, hvilken, med iakttagande
af en laglig rättegångsordning, aldrig bordt börja;
men ännu mindre bör fortsättas. I
I sammanhang med denna, i alla afscenden an-
märkningsvärda brist, vågar jag till högtärade Käm-
ners Rättens pröfning hemställa frågan om den rätt.
till talan i detta mål, som en aktor publicus kan äga?
cOm jag än så kunde missförstå min pligt, som
Ombud, att jag sökte ett skydd för Sandegrens band-
lingssätt uti bemödandet att undangömma detsam-!