lagen i allmänhet tillagt domstolars protokolier. aDet olsgliga uti anledningen till åtalet, på grund af en uppenbart illskefuil anklagelse af en för vårdslöshet straffad badgosse, som, efter lag, ei ägt rätt t att föra talan emot sin husbonde, i frågor, som ej angätt eget lidande, utan oförrätter, som skulie hafva blifvit tillfogade andra personer, hvilka sjelfve t hvarken klagat eller gifvit uppdrag att klaga. Det s inqvisitoriska uti sjelfva undersökninger, då å ena I sidan de böcker och anteckningar, Sandegren sjelf fört, och hvilka hittills biifvis ansedde med en belgd, som utestängt både nyfikenhet och missbruk, i blifvit Sandegren fråntagne, begagnade till aldrig påtänkte anklagelser, och använde såsom vapen emot bonom, och en ledning för polisbetjeningens I forskningar och bemödanden, att samia bevis uti frågor, hvarom tvist aldrig uppstått, och å andra; sidan alla, som haft affärer med Sandegren, blifvit kallade och uppmanade att göra angifvelser, ålagde 1 att framlemna sine motböcker och enskilde räkningar, hvilka, ehuru en gång erkände, för flere) år sedan betalte, och således helt och hållet dö-: dade, blifvit åter, emot ägarnes vilja, upplifvade och af Kongl. Poliskammaren tagne till grund för, nya godtyckliga undersökningar, ehuru den ytterst; hårddragna tydning af de, till medborgares säker-s het stadgade lagar, icke gifver ens den mest aflägsna t anledning dertill, att Kongl. Poliskammaren skulle äga, att, utan annan anledning, än godtfinnandet, befatta sig med enskilde tvister, ännu mindre med ! uppgjorde räkningar, hvaröfver nägon klegan icke . blifvit förd. Den hufvudsakliga omständigheten, att icke någon enda laglig form för undersökningen, som länge förts, utan känd angifvare, och utan biträde och deltagande af aktor, blifvit iakttagen, och att, hvad Sandegren velat till sitt försvar anföra, icke biifvit upptaget, ännu mindre ådragit sig någon den ringaste uppmärksamhet, då deremot alla anfall emot honom blifvit gynnade och understödde, på ett sätt, som tydligen vittnar om en på förhand fattad fördom emot Sandegren, hinderlig för försvaret. cA!la dessa förenade omständigheter, i öfverensstämmelse hvarmed undersökningen blifvit förd och protokollerne uppsatte, betaga desse protokoller all trovärdighet och tvinga mig till det vördsamma påstående, att desamma ej mätte tagas till grund eller utgöra någon ledning för denna undersökning, som, derest den bygges på en så osäker och oriktig grund, ovilkorligen skulle blifva endast en fortsästning af samma olagligheter och samma fel emot en laga rättegångsordning, hvaröfver Sandegren med allt skäl bar att beklaga sig. Då Sandegren nu bör kunna äga hoppet, ej mindre att undersökningen kommer att föras, ienlighet med bestämda lagstadganden, och att han får tillgodonjuta det skydd, som lagen ovilkorligen tillerkänner honom, än att frågan kommer att bedömas af opartiske domare, som söka sin tillfredsställelse mera uti bemödandet att hylla rättvisan än att kunna sakfälla en anklagad, så uppstår för Sandegren ett honom hittils förvägradt tillfälie att fästa uppmärksamheten på beskaffenheten afsjelfya frågan. cinnan jag dock ingår i en närmare utveckling deraf, torde den anmärkning tillåtas mig, att angifvelsen af tvenne bodgossar emot sin husbonde är i lag förbuden vid ett så så strängt ansvar, att frägd och framtid derigenom äfventyras. aeJag bör vid detta förhållande ej kunna föreställa mig, att ett uppenbart brott, en i lag förbjuden och straffbar handling, möjligen kan antagas såsom en laglig grund för undersökningen och denna komma att fortgå på en angifvelse, som, enligt lag, ej får äga rum. aDen anomali, som skulle uppkomma, om en ej blott ogiltig, utan i lagen rent af förbjuden anklagelse, skulle af domaren godkännas såsom laglig och förbindande, är för uppenbar, att något tvifvel om det oriktiga deri ej kan uppstå. cÖfverväger man dertill, att anklagelsen är gjord af illskna lärpojkar, utan erferenhet och begrepp om pligter och så utan hejd och band af sanning, att de i sin ifver förklarat, att nästan, utan undantag, alla köpare blifvit af Sandegren bedragna, ehuru sjelfva den felaktiga undersökningen vid Kongl. poliskammaren upplyser, att de af pojkarne angifne facta blifvit af de upgifne personerne,! i det allmänna lifvet hedrade med en utmärkt aktning och trovärdighet, bestridde, hvaraf följer, att anklagelsen derjemte är uppenbarligen falsk, så ligger det öppet för begreppet, att denna anklagelse ej förtjenar något afseende, ej kan åbercpas och ej aptagas till grund för undersökningen. I cHar Sandegren ej misstagit sig i detta omdöme, så visar sig genast en oformlighet, som icke öfverensstämmer med en laglig rättegångsordning, att undersökningen blifvit förd och skulle komma att föras utan behörig angifvelse. l cDet är sent, att en aktor officiosus har, på befallning, inställt sig, dock utan att han funnit något lagligt skäl till ansvarspåstående emot Sandegren, hvarföre Kongl. poliskemmarens nit för Sandegrens fällande sträckt sig derhän, att förordna en annan aktor, som nu upträdt. i Dervid möter dock en nr, lika besynnerlig, som! oformlig omständighet, att denne aktor sjelf ej äger annan kännedom om saken, än den han kunnat inhemta af angifvelsen utaf bodgossarne, hvilka således, i trots af det falska och lagstridiga deruti,. ändock skulle komma att grundlägga undersökninI gen och verka till det resultat, som uppkommer: af en osann och högst oriktig åsigt. I c Uti denna enda omständighet ligger ett talande bevis på obehörigheten så väl af anklagelsen, som; sjelfva undersökningen, hvilken, med iakttagande af en laglig rättegångsordning, aldrig bordt börja; men ännu mindre bör fortsättas. I I sammanhang med denna, i alla afscenden anmärkningsvärda brist, vågar jag till högtärade Kämners Rättens pröfning hemställa frågan om den rätt. till talan i detta mål, som en aktor publicus kan äga? cOm jag än så kunde missförstå min pligt, som Ombud, att jag sökte ett skydd för Sandegrens bandlingssätt uti bemödandet att undangömma detsam-!