Det hufvudsakligaste af ofvanstående bekräf tas je2mväl af bref från Wien af d. 26 Okt. hvilka säga, att Porten pu mera kommer ati på egen hand afslata sin fred med Mehemedc Ali. Från Konstartinopel heter det likaledes att Vicekonungen föreslagit att direkte underhandla med Porten, och att divan gåiti in:derpå. Detia Poriens beslut skall hafva blifvil fattadt efter ankomsten af Vieekonungens svai på de fem makternas sednaste framställningar Det var väl liksom de föregående, rörande samma ämne, vägrande, men skilje sig i der emständigheten ifrån dem, att Mechemed Ai ieke mera yrkade på storvisirns afsättande Detta torde också nu mera vara mindre nödigt om det är sannt, hvad som försäkras från Konstantinopel, att han till den grad förlorat sin kredit, ett han på sin höjd ännu två månade skall kunna bibehålla sig vid statsrodret. Det är Halil Paschas stjerns, som är i uppstigande TYSKLAND. Erkebiskopen von Durin bar, innan han affördes från Posen till Colberg, satt sitt stifi under irterdikt, d. v. s. förbjudit all klockringning, all kyrkomusik, alla högtid!iga messor, Bigt har väl blifvit tillåten, men nattvarden får icke utdelas åt andra än dem, som ligga på sitt yltersta. Ingen vigsel far förrättas, och alla bögtidliga begrafningar äro förbjudna, utom för prester. Tillika bar han suspenderat de båda domkapitlen i Posen och Gaesen, så at! de icke kunna efterkomma några den verldsliga maktens reqvisitioner. Dessa förfoganden hafva naturligtvis hland de orthodoxe och exnfaldige väckt mycken oro, och tvusgit Konungen i Preussen till koncessioner emot erkebiskoper. Det har nemligen blifvit honom tillåtet att lemna Colberg och förfoga sig hvarthän han sjelf ville, blott ej till sitt stift. Der jemte har han blifvit uppmanad att utnimrna en general-vikarie för stiftet. Han synes dock föga hågad, att å sin sida gifva efter, och handlar utan tvifvel efter instruktioner från Rom. Imedlertid hafva ett par Preussiska hbataljoner fått befallning a:t öka besättningen i Posen. Erkehertig Albrecht af Osterrite, äldste sor af Erkeheriig Carl, säges komma att förmälas med Kejsar Nicolai andra dotter i ordningen, sturfurstinnan Oiga, sedan Turkiets affärer först blifvit väl reglerade. Prinsen var närvarande vid manövrerne vid Borodino, och fick Andreas-orden och regemente af Kejsaren, som äfven öfverhopat hans svit och hetjening med dyrbara presenter. Så fingo t. ex. kammartjenare och jägare bri!jantringar, och betjening af lägre grader stora gulddosor.