Ful raädCildU valid Paul IVGIUVILSLEI SRUPLUSJa UM) Pie:re Alexieivitsch Tsaryna, den förre qvartermästare och den sednare soldat vid archangelska lancier: egementet, och att han med desse, vid det tillfälle ban blef öfverfallen af dem, varit stadd på en sjöresa till Rybinsk, på sin egen båt, lastad med! lärft. Läkaren stadnade hos den sårade och kapten Polubko begaf sig, utan att föriora ett ögonblick, till Rybinsk. Med polisens tillbjelp efterspanades mördarne, af hvilka kapten Polubko förut kände grvartermästaren. Anländ till hamnen, fick kapten Poluhko der höra, att ett litet fartyg, ilastadt med läsft och fördt af 2:e karlar, den 24 på morgonen inkommit, och att hela laddningen, nå gra timmar före hans ankomst, blifvit såld till en armenisnsk köpman från Astraken, hvars namn först efter anställd polisundersökning upptäcktes vara Jerome Smilabej. Denne anträffades och bekände, att han köpt lärftpartiet, som var värdt minst 20,000 rubel, för 40,000 rubel, hvaraf han: end2sti utbetalt 4,000. De öfrige 6,000 skulle den 4 derpåföljde Maj betalas i Astracan. Till dessa uppgifter satte likväl kapten Polubko icke något förtroende, emedan han visste, att desse judiske: köpmän äro angelägna att öfverskyla brott, då del derigenom kunna påräkna någon betydlig vinst. Hen tyckte sig hos Armenianen upptäcka en viss oro, och frågada bonom derföre, hvar han gjort utaf lärfiet. aJag har låtit föra det till Astracar,, svarade Armenianen. Kapten Poilubko fixerade honom och sade: aOmöjligt! Ni har köpt elärftet denna morgon, och något fartyg har för adimman skull icke kunnat afresa i dag. Armee nianen svarade då, att han, efter uppgjord handel, genast låtit bortföra lärftpartiet på summa båt, uti hvilken det varit inlestad:, då han köpte det. eHvarifrån har ni då fått roddare? frågade kapten Polubko. Armenianen bleknade och stammade: Jsg har dertill begagnat samma roddare, som fört det hit. Kapten Poluhko fattade bonom nu i kragen och hotade att föra honom upp i polisen, då i detseomma dörren till kammaren, uti hvilken de befunno sig, öppnades och en karl rusade emot kapten Polubko med en dolk i handen. Kapten Polubko igenkände qvartermästaren Hortenja, släppte Armenianen och drog i ögonblicket sin sabel, för a!t parera Hortenjas stötar, under det han på samma gång stängde dörren och ropade: aMord! lönmördare! hvaraf lyckligtvis Armenianen blef så förskräckt, att han, i siället att bistå Horterja, kröp under sängen. Folket i huset kom genast till hjelp, då det med yttersta möda lyckades dem gripa Hortenjaj och binda honom, sedar Hortenja sårat 35 menniskor och med sin dolk sönderrifvit kapten Poluhkos uniform och 3 gånger sårat borom i bröstet. Armenianen drogs derefter fram under sängen, då ban skälfvande be kände, att Hortenjas medbrottsling, Tsaryna, vän tade med båten en half mil från Rybinsk. Dit afgändes genast några polisbetjenter, hvilka, utan motstånd, grepo Tsaryna. Kapten Poluhko afsände genast rapport härom till kejserlige prokuratoren Zabarynski, och några dagar derefter, den 26 i samma månad, böll kapten Isprawnick Poluhko, på befallning af kejserlige prokuratoren, uti byn Trehmiria följande uidersökning: alvan Prokopovitsch Semenow uppgaf, att han var 8 år gammal och son till en köpman i Kostroma, Prokop Karlowitsch Semenow, hvilken uti guvernementet egde flere egendomar, der en mängd lärfter, som utgjorde fadrens förnämsta bandel, tillverkades. r 4830 ingick ban i krigstjenst vid arcbharvgelska lancierregementet och blef är 18335 utnämnd till kornett vid regementet. Han kommenderate der 3:e sqvadrons 2:a pluton, vid hvilken Hortenja var qvartermästare och Tsaryna soldat gamt ordonnans hos kornetten. År 1836 blef kornett Semenow med sin pluton inqvarterad i byn T;ehmiria. År 4837 begärde och erhöll Semenow afsked och reste hem tillsin far. Den 42 Nov. 1838 infunno sig Hortenja och Tsaryna hos hans far i Kostroma. Den förre uppgaf, att han tagit afsked, och den sednare att han fått 6 månaders permission. Korneti Semenow tog vänligt emot dem, såsom hans gamla kamrater, anställde Hortenja i tjenst hos fadren och lemnade Tsaryna en penninggåfva för att kunna tillbringa permissiorstiden hemma hos sina föräldrar. Hortenja uppförde sig imedlertid så väl, att han tillveann sig den gamle Seme-! nows förtroende och erhöll af honom flera vigtiga uppdrag. På våren hade han gjort 2:ne sjöresor ) till Rybinsk med lärft och, efier att hafva sält laddningen och båten, hade han äåtervändt med: pecgarne och med största noggranhet redogjort för ; uppdraget. Den 435 sistl. April skulle åter en transaort af lärft sjöledes afgå till Rybinsk, dit äfven den unge Semenow skulle begifva sig, för ett gedan derifrån göra en resa till Astracan. Dagen: föra afresan ankom Tsaryna och, emedan han förut varit matros, bad han Kornett Semenow taga: honom med sig såsom 2:dra matrosen, emedan hans permission snart gick till ända, och srchangelska lancierregemerztet var förlagdt i Nowgorod. Korneti Semenow antog Tsarynas anbud, och följande mo:2en gingo Tsaryna, Hortenie, Korret Semenow och dess betjent tillika med första matrosen om bord och reste. Andra dagen under resan icsjuknade förste matrosen och betjenten med häftiga plågor i magen och man blef tvungen lemna dem qvear i byn Bahovka. I Eit par dagar derefter eller den 49 märkte KorDett Semenow, att Ho:tenja och Tsaryna i hemlighet samtalada och tycktes öfverlägga med hvarandra. Han lade sig frampå natten att hvila i kajutan, men försökte förgäfves att somna. Han gick derföre upp på däck och ställde sig framuti fören af fartyget, der han efter en stunds förlopp fick se ett ljus på långt afstånd. Vid åsynen deraf sade han till de andra båda: cMina vänner! der ka vi abyn Trebmiris, och jag vill hålla vad, att det är gubben Yakow, som tåller på att laga sing nät. De svarade ingenting. Semenow fortfor: a Vid cGud! om den gamla fiskaren så väl kunde fånga mAaLarna i sina Nät. som Nadieidas ögon archangelska jt i FS k i I y r f ; I G I f I ; C q q (