— Uti Svea HofRätt atgjordes förl. M3j måna följande märkliga brottmål, angående 2:ne Lapp: gossar, Lars och Pehr Henricsson, hvilka den 3: Mars sist!l. år ihjelslagit sin fader, Lappmanne: Henric Olofsson i Arjeploug, som, 3; mil ifrå; Arjepiougs kyrka, irnehade ett nybygge, kallad Sunnäs. Henric Olofsson var 47 år gammal, oc sedan 13 år tillbaka gift med Brita Persdotter, ni kommen till sitt 50:de år. Enligt presterskapet och sockenboernas vittnesbörd, hide de alltid lef vat i samdrägt och enighet, och för öfrigt fört ei oförvitlig vandel, men varit stadda i ytterst torfti ga omständigheter. Under äktenskapet kade d haf: 4 bara, af hvilka endast gossarne Lars oct Pehr lefde, den förre 45 ech den sednare 9 år gammal. Dessa barns brott upptäcktes först 2 månader efte: fadrens frånfälle, genom följande händelse: Efte fadrens död hade gossarne blifvit upptagna af sin: morbröder, Sjul Pehrsson i Aspnäs, som tagi gossen Lars, och kateketen Lars Pehrsson i Arje. ploug, som upptagit gessen Pehr. Lars afvek lik väl snart från Sjul Pehrsson och uppehöll sig fler dagar uti skogen, i granskapet af Strömnäs, till hörigt nybyggaren Anders Larsson, i hvars lade han tillbrirgade nätterna. Under tiden stal bal ifrån Anders Larsson 8 par renbogar, så att hal ej ssknade uppehälle. Anders Larsson lyckade imedlertid att af spåren uti snön upptäcka han: tillhåll i ladan, och grep honom der; samt förd honom. med sig till Länsman Holmström och Kyt koherden Fjällström, för hvilka Lars icke allenas erkände stölden, utan äfven omtalte, att han oci brodern Pehr med en yxa slagit ibjel sin far, un der det denne sof. ( Vid undersökningen inför Arjeplougs Lappmark HäradsRätt i Januari månad innevarande år, er höillos följande upplysningar: Barnen, hvilka i allmänhet df sind fattiga förä! drar fått litet mat, hade,-alltsedan hösten 41837 umgåtts med planer att afbända fadren lifvet, förboppning att, om fadren blefve undanröjd, ma ten i huset skulle blifva mera tillräcklig för de öf riga, samt för att undgå den stränghet, hvarmec fadren agat barnen för deras förseelser. En daf under vintren sistlidet år bade Lars och Pehr mec fadren färdats till skogen, för att på en kälke hemt: hem ved. Fadren hade dragit kälken och gessar