— Uti Svea HofRätt atgjordes förl. M3j måna
följande märkliga brottmål, angående 2:ne Lapp:
gossar, Lars och Pehr Henricsson, hvilka den 3:
Mars sist!l. år ihjelslagit sin fader, Lappmanne:
Henric Olofsson i Arjeploug, som, 3; mil ifrå;
Arjepiougs kyrka, irnehade ett nybygge, kallad
Sunnäs. Henric Olofsson var 47 år gammal, oc
sedan 13 år tillbaka gift med Brita Persdotter, ni
kommen till sitt 50:de år. Enligt presterskapet
och sockenboernas vittnesbörd, hide de alltid lef
vat i samdrägt och enighet, och för öfrigt fört ei
oförvitlig vandel, men varit stadda i ytterst torfti
ga omständigheter. Under äktenskapet kade d
haf: 4 bara, af hvilka endast gossarne Lars oct
Pehr lefde, den förre 45 ech den sednare 9 år
gammal.
Dessa barns brott upptäcktes först 2 månader efte:
fadrens frånfälle, genom följande händelse: Efte
fadrens död hade gossarne blifvit upptagna af sin:
morbröder, Sjul Pehrsson i Aspnäs, som tagi
gossen Lars, och kateketen Lars Pehrsson i Arje.
ploug, som upptagit gessen Pehr. Lars afvek lik
väl snart från Sjul Pehrsson och uppehöll sig fler
dagar uti skogen, i granskapet af Strömnäs, till
hörigt nybyggaren Anders Larsson, i hvars lade
han tillbrirgade nätterna. Under tiden stal bal
ifrån Anders Larsson 8 par renbogar, så att hal
ej ssknade uppehälle. Anders Larsson lyckade
imedlertid att af spåren uti snön upptäcka han:
tillhåll i ladan, och grep honom der; samt förd
honom. med sig till Länsman Holmström och Kyt
koherden Fjällström, för hvilka Lars icke allenas
erkände stölden, utan äfven omtalte, att han oci
brodern Pehr med en yxa slagit ibjel sin far, un
der det denne sof. (
Vid undersökningen inför Arjeplougs Lappmark
HäradsRätt i Januari månad innevarande år, er
höillos följande upplysningar:
Barnen, hvilka i allmänhet df sind fattiga förä!
drar fått litet mat, hade,-alltsedan hösten 41837
umgåtts med planer att afbända fadren lifvet,
förboppning att, om fadren blefve undanröjd, ma
ten i huset skulle blifva mera tillräcklig för de öf
riga, samt för att undgå den stränghet, hvarmec
fadren agat barnen för deras förseelser. En daf
under vintren sistlidet år bade Lars och Pehr mec
fadren färdats till skogen, för att på en kälke hemt:
hem ved. Fadren hade dragit kälken och gessar