IFUL FJURUI VU TUTU vb UTUtly,y SIP MI SE MCNA folk kan bilda en stat; men ännpu obegripligare är det, att en stat, sådan som denna, ännu kan existera. Man frågar: hvarifrån komma penningarna till alla den slagna armåeens frankiska byxor och vapen, till den till fienden öfvergåägna flottans utrustande samt till divanens och de högre embetsmännens prakt? Finanserna måste då vara i bästa ordning? Alldeles icke. Det är bekant, att Turkiets förvaltningssystem är det eländigaste, som någonsin funnits, att deri ligger rikets verkliga kräfta, som tyvärr är obotlig; och vore landet icke så omätligt rikt och fruktbart på de dyrbaraste produkter, hade det längesedan störtat tillsammans. Hvarje pascha är i sjelfva verket en liten suverän inom sitt paschalikat, som icke står i någon vidare förbindelse med centralregeringen, än att han till sultanen sänder den årliga tributen. År någon utnämnd till pascha eller har någon utsigt att bli det, för det han lofvar den största, årliga afgift, så är hans första göromål, att med en bankir öfverenskomma om ett förskott, och utan en bankirs biträde kan ingen pascha eller högre funktionär tillträda sitt embete. Sedan han på detta sätt beialt sultanen den första tributen, söker han på hvarje upptänkligt, rättvist eller orättvist sätt af sina underlydande utpressa, bvad han måste erlägga, jemte räntorna till bankiren samt sina egna behof. Folket utsuges dels direkt, dels indirekt af aga. Ingenting är farligare, än skenet af välmåga; också torde det knappt behöfva sägas, att sken och verklighet äro lika sällsynta. Utpressningsvägarna äro naturligtvis oräkneliga. Om en utomordentlig omständighet ger folket tillfälle till förtjenst, så drager paschan ensam fördelen deraf. En främmande flotta behöfver t. ex. fjäderfå, kött m.m. Pascban tvingar då de underlydande att tlll honom lemna allt till de lägsta priser och säljer det sedan till de främmande för det högsta han möjligen kan erbålla. Paschan är deras arfving, som dö utan. slägtingar. Pesten är för bonom en källa till ri-kedem. Efter någon tids förlopp låter han sälja de ärfda klädesplaggen och säljer med dem således äfven pestämnet, hvilket å nyo hastigt griper omkring sig. Ju mer paschan utpressar, desto mer utpressar också agan. Så går det hela riket igenom, och det onda kan ej afhjelpas bvarken genom en förordning eller genom en frankisk klädebonad. tom dessa inkomster af paschalikaternas utarrenderande, har Porten betrdliga sådana af tulluppbörden; men som hon vet, att ju längre bort från Konstantinopal, desto mindre kontroller, så bar bon för några år sedan monopoliserat flera af de förnämsta exportartiklarna på Konstantinoae Va karåt NANNE TENS DARNYEN fuga AT mod och tydliga förminskning från sina af naturen rikt begåfvade provinser, likväl indrifva så mycket, att hon kan undvika en alltför synbar pennDingeförlägenhst. Detta har likväl sina gränser. aetue kok är moraliskt ur stånd att uppresa sig mot a sakernas skick; det har också ingen föreställning om huru det skulle kunna afbjelpas, ty det är försänkt i lekamlig och andlig lättja, och som det ej känner någon kraft inom sig, har det också intet förtroende till sin egen sak. Turkarne äro trötte vid sin nuvarande belägenhet, ja de hysa den allmänt spridda tron, att de nästa år skola underkastas en främmanie makt. Hvar och en sådan är dem lika välkommen, helst nu, sedan konskriptionen blifsit införd; ty ehuru flegmatiskt de fördraga allt, så är det likväl en sak som djupt angriper fäder och mödrar, bröder och systrar: att)! fomiljernas unga och raskaste medlemmar oförmodadt ryckas ur deras krets och bundne föras till armeen, till det mesta för att aldrig återkomma. Här ingripa de nya reformerna hufvudsakligen i folkets lif och på ett sätt, söm allt mer och mer påskyndar upplösningen. Ar det då underligt, att det, oaktadt all sin motvilja för Ryssland, likväl fördrager ett cMuskoviliskt välde, såsom det kallar det, framför sin egen regering? Det är den Euopeiska civilisationens makt, som påtvingar TurI karne medvetandet af deras egen svaghet och be-) kännelsen om deras oskicklighet. Alltisg är för dem bättre än det närvarande, men endas: utifrån! jnta de, och hållet passivt hvarje, förändring; m i at -o . . utegritet. jlig t upprätthåla denna stat i sin Hurudan är då dess ställning i anseen i AN opa? Om det redan nu ligger i stolle. Inför erldsdels odling, om Kristenhetens fiender anropa kristenheten om skydd mot det gift han bär i sitt al get sköte, kunna väl då de fem makterna garanera dess bestånd eller ens dess förfallande inom ig sjelf, utan att sins emellan hafva garanterat en vig fred och enhet? Det skail af sig sjelf falla ) C t ena eller andra sidan; det skal! genom sin trög(I ets vigi nedtynga dea ena vägskålen, och första sc ågan blir då, icke Tukiets upprätthållande, utan) y,; mnvigtens återställande utan krig. Vi vwilja bär icke säga hvad vi ense för önska: ärdt, men vi inse icke huru det i längden skall f unna förbindras, att Konstantinopel tilfaller Ryss2 ind. Det är ett eget förhållarde med de stora 3 iakternas föregifna eller verkliga eröfringsplaner at ot Ösmanniska riket. Ingen af dem ferdrar, så-. om : eröfrare eljest plägar, väldet öfver det fråmande. folket, som snarare skulle vara en börda r hvar och en af dem; ingen begär landet för sin! sen skull, utan Ryssland vill hafva Konstantiso o el för Rysslands skull. England vill hafva E n för ÖOstindiens skull och Franrike torde älven or lja hafva ett stycke utan annat skäl än för det dh ; andra fått något. Om Österrike tyckes dervid) inst vara frågan och likväl yore, både i Eur tio hAsiens intresse ingenting önskvärdare än att äfv terrike komme i besittning af-några öar ech t k större landsträcka i Mindre Asien. Detta vore, N kecallenast en oberäknelig vinst för den Levanti-) a bandeln, det vore äfven ett af de ginaste med. tm ) till Mindre Asiens civilisation. Under dess be ydd-skulle Tyskarne utvandra till Mindre Asien i ask illet för Amerika -och snart skulle kolonier bilda! pb sådana detta härliga land förtjenar att äga. ,z, AT