IFUL FJURUI VU TUTU vb UTUtly,y SIP MI SE MCNA
folk kan bilda en stat; men ännpu obegripligare är
det, att en stat, sådan som denna, ännu kan exi-
stera. Man frågar: hvarifrån komma penningarna
till alla den slagna armåeens frankiska byxor och
vapen, till den till fienden öfvergåägna flottans ut-
rustande samt till divanens och de högre embets-
männens prakt? Finanserna måste då vara i bästa
ordning? Alldeles icke. Det är bekant, att Tur-
kiets förvaltningssystem är det eländigaste, som nå-
gonsin funnits, att deri ligger rikets verkliga kräfta,
som tyvärr är obotlig; och vore landet icke så
omätligt rikt och fruktbart på de dyrbaraste pro-
dukter, hade det längesedan störtat tillsammans.
Hvarje pascha är i sjelfva verket en liten suverän
inom sitt paschalikat, som icke står i någon vidare
förbindelse med centralregeringen, än att han till
sultanen sänder den årliga tributen. År någon
utnämnd till pascha eller har någon utsigt att bli
det, för det han lofvar den största, årliga afgift,
så är hans första göromål, att med en bankir öf-
verenskomma om ett förskott, och utan en bankirs
biträde kan ingen pascha eller högre funktionär till-
träda sitt embete. Sedan han på detta sätt beialt
sultanen den första tributen, söker han på hvarje
upptänkligt, rättvist eller orättvist sätt af sina un-
derlydande utpressa, bvad han måste erlägga, jemte
räntorna till bankiren samt sina egna behof. Fol-
ket utsuges dels direkt, dels indirekt af aga. In-
genting är farligare, än skenet af välmåga; också
torde det knappt behöfva sägas, att sken och verk-
lighet äro lika sällsynta. Utpressningsvägarna äro
naturligtvis oräkneliga. Om en utomordentlig om-
ständighet ger folket tillfälle till förtjenst, så dra-
ger paschan ensam fördelen deraf. En främmande
flotta behöfver t. ex. fjäderfå, kött m.m. Pascban
tvingar då de underlydande att tlll honom lemna
allt till de lägsta priser och säljer det sedan till
- de främmande för det högsta han möjligen kan er-
bålla. Paschan är deras arfving, som dö utan.
slägtingar. Pesten är för bonom en källa till ri--
kedem. Efter någon tids förlopp låter han sälja
de ärfda klädesplaggen och säljer med dem således
äfven pestämnet, hvilket å nyo hastigt griper om-
kring sig. Ju mer paschan utpressar, desto mer
utpressar också agan. Så går det hela riket ige-
nom, och det onda kan ej afhjelpas bvarken ge-
- nom en förordning eller genom en frankisk kläde-
bonad. tom dessa inkomster af paschalikaternas
utarrenderande, har Porten betrdliga sådana af
tulluppbörden; men som hon vet, att ju längre
bort från Konstantinopal, desto mindre kontroller,
så bar bon för några år sedan monopoliserat flera
af de förnämsta exportartiklarna på Konstantino-
ae Va karåt NANNE TENS DARNYEN fuga AT
mod och tydliga förminskning från sina af natu-
ren rikt begåfvade provinser, likväl indrifva så
mycket, att hon kan undvika en alltför synbar pen-
nDingeförlägenhst. Detta har likväl sina gränser.
aetue kok är moraliskt ur stånd att uppresa sig mot
a sakernas skick; det har också ingen föreställ-
ning om huru det skulle kunna afbjelpas, ty det
är försänkt i lekamlig och andlig lättja, och som
det ej känner någon kraft inom sig, har det också
intet förtroende till sin egen sak. Turkarne äro
trötte vid sin nuvarande belägenhet, ja de hysa
den allmänt spridda tron, att de nästa år skola
underkastas en främmanie makt. Hvar och en så-
dan är dem lika välkommen, helst nu, sedan kon-
skriptionen blifsit införd; ty ehuru flegmatiskt de
fördraga allt, så är det likväl en sak som djupt
angriper fäder och mödrar, bröder och systrar: att)!
fomiljernas unga och raskaste medlemmar oförmo-
dadt ryckas ur deras krets och bundne föras till
armeen, till det mesta för att aldrig återkomma.
Här ingripa de nya reformerna hufvudsakligen i
folkets lif och på ett sätt, söm allt mer och mer
påskyndar upplösningen. Ar det då underligt, att
det, oaktadt all sin motvilja för Ryssland, likväl
fördrager ett cMuskoviliskt välde, såsom det kal-
lar det, framför sin egen regering? Det är den Eu-
opeiska civilisationens makt, som påtvingar Tur- I
karne medvetandet af deras egen svaghet och be-)
kännelsen om deras oskicklighet. Alltisg är för
dem bättre än det närvarande, men endas: utifrån!
jnta de, och hållet passivt hvarje, förändring;
m i at -- o . .
utegritet. jlig t upprätthåla denna stat i sin
Hurudan är då dess ställning i anseen i AN
opa? Om det redan nu ligger i stolle. Inför -
erldsdels odling, om Kristenhetens fiender anropa
kristenheten om skydd mot det gift han bär i sitt al
get sköte, kunna väl då de fem makterna garan-
era dess bestånd eller ens dess förfallande inom
ig sjelf, utan att sins emellan hafva garanterat en
vig fred och enhet? Det skail af sig sjelf falla ) C
t ena eller andra sidan; det skal! genom sin trög- (I
ets vigi nedtynga dea ena vägskålen, och första sc
ågan blir då, icke Tukiets upprätthållande, utan) y,;
mnvigtens återställande utan krig. -
Vi vwilja bär icke säga hvad vi ense för önsk- a:
ärdt, men vi inse icke huru det i längden skall f
unna förbindras, att Konstantinopel tilfaller Ryss- 2
ind. Det är ett eget förhållarde med de stora 3
iakternas föregifna eller verkliga eröfringsplaner at
ot Ösmanniska riket. Ingen af dem ferdrar, så-.
om : eröfrare eljest plägar, väldet öfver det fråm-
ande. folket, som snarare skulle vara en börda
r hvar och en af dem; ingen begär landet för sin!
sen skull, utan Ryssland vill hafva Konstantiso- o
el för Rysslands skull. England vill hafva E
n för ÖOstindiens skull och Franrike torde älven or
lja hafva ett stycke utan annat skäl än för det dh
; andra fått något. Om Österrike tyckes dervid)
inst vara frågan och likväl yore, både i Eur - tio
h- Asiens intresse ingenting önskvärdare än att äfv
terrike komme i besittning af-några öar ech t k
större landsträcka i Mindre Asien. Detta vore, N
kecallenast en oberäknelig vinst för den Levanti-)
a bandeln, det vore äfven ett af de ginaste med. tm
) till Mindre Asiens civilisation. Under dess be
ydd-skulle Tyskarne utvandra till Mindre Asien i ask
illet för Amerika -och snart skulle kolonier bilda! pb
sådana detta härliga land förtjenar att äga. ,z,
AT