sent.
BASSE TEL ETTER
REVY AF TIDNINGARNA.
Huru nyttigt det stundom är för dem, som
gerna äro böjda för slingringar, att blifva håll-
ae vid marginalen, det visar sig bland annat på
tonen i ett par artiklar af tidningen Freja för
de sista veckorna, rörande riksdagsmannavalen,
och hvilken är helt olika med samma tidnings Je-
remiader öfver Äförräderiet, hos en hög embets-
man att taga afsked och gå in i oppositionen,
med de häftiga attackerna sistl. år mot Friher-
re Sprengtporten o. s. v. Uti sista numret af
Freja förekommer nemligen en ytterligare ut-
veckling af den sats, som för någon tid sedan
framställdes i en artikel i detta blad, under ru-
briken: Hvilken är den vigtigaste riksdagsfrå-
gan, nemligen, att det beror på mejoriteterna
sjelfva, bland de väljande, i första hand, att ge-
nom uppmärksamhet på valen verka till en för-
ändring i regeringssystemet, och att enda vilko-
ret för att få ett sådant, äfven är, att Ständer-
na skola begagna de lagliga medel de ägo, för
att tillvägabringa det. Då vi anse framför allt
af vigt, att enighet och öfverensstämmelse kom-
mer att äga rum mellan pressens serskilda or-
gsner till nu förestående riksdag, är det ock
med tilifredsställelse, som vi både nu och frar-
deles skole anmärka hvad som kan bidraga till
detta mål. Serdeles för våra läsare i landsor-
ten meddelas derföre här ett stycke af Frejas
artikel. Ehuru det på slutet deraf upptagna
registret på systemets uppenbarelser i handling
icke innefattar annat, än hvad förut varit vid
serskilda tillfällen mera utförligt afhandladt bvar
för sig i Aftonbladet och andra tidningar, så
skadar det likväl icke, att erinras derom på
ett ställe:
När grundlagen ej blott ger representanten rätt,
utan äfven ålägger honom pligten, att i regeringens
handlingssätt anmärka, hvad som är anmärknings-
värdt, och att, när regeringen icke förtjenar för-
troende, öppet förklara detta (407 S) med den ver-
kan, att en färändring i styrelsen derutaf måst
bli följden; men riksdagsmännen i massa, i stället
att uppfylla denna pligt, utaf brist på sjelfständig
het, mod eller samvetsyrannhet, finna allting god
och handla, som ingenting vore att anmärka; hvac
rå väl formerna för detta? Icke kunna tomm:
former ingjuta samvetsgrannhet, sjelfständighet oci
mod i de bröst, der dessa egenskaper saknas! Nej
men valmännen tillhör det, att välja sådana per
soner med sådana egenskaper, män men svensi
redbarhet och svenskt mannamod, samt att öppe
säga de valde, hvad de af dem vänta. Och gör:
de ej det, så må de ock ej hoppas, att det hädan
efter skall gå bättre till. än hitintills. En regerin;
består dock ej af annat än menniskor. En enskil
mean, som den ena gången efter den andra såg, at
han utan påföljd kunde tillåta sig hvad som h-ldst
skulle säkerligen ock tillåta sig ganska mycket
Ej annorlunda regeringarne. När en styrelse mär
ker, att alla representativa kontroller äro tomm:
ord, så skall den ock i de flesta fall bandla, son
inga kontroller funnos tilll Derpå är föga at
undra.
Jo
cHuru uppförde sig t. ex. RiketsStänder vid sistför
flutna riksdag? Det kan vara nyttigt, att nu för
riksdagsmannavalen derom påminra, på det att be
gångna misstag ej må förnyas, heldst det kan förutses
att många af sista riksdagens representanter äfve
till den nu instundande skola blifva valde. Aidri
bar någon representation i verlden visat sig till de
grad sakna förtroende till styrelsen och vara emC
den intagen af så ytterligt misstreende, som sist
I riksdagens ständer i deras förhållande till regerin
Igen. Afslagen å nästan alla regeringens proposi
tioner och vägrade anslag till nära två milloner
belopp, blott i följd af bristande förtroende; vi
dare: besluten, röranda sjuttiotvåan, rörande ö
I verskotteras disposition, om Riksgäldskontorets lår
om Benkens utlärdska kreditiver, samt om banko
regementets öfverlemnande af fullmäktige och ich
af Rikets Ständer, beslut, dikterade endast af miss
troende; och slutligen en riksrätt mot samtlig
I statsrådets medlemmar, blott för en formfråga; -
dessa facta, jemte många andra, hvilka här förb
gås. såsom nefas-uppträdera o.d. utvisa yttrande!
). sanning, och att icke ringaste öfverdrift deruti fir
ones. Nu uppräknade åtgärder och beslut af Rike
!gtänder bafva också alldeles icke blifvit omnämnd
I för att tadla dem; tvertom tro vi, att det misstri
l ende, som representationen derigenom ådagalac
I mot regeringen, Var fullkomligt motiveradt. Me
hvad som deremot alltid förblir i bögsta grad ti
5 delvärdt, var, att, när plureliteten inom represe!
? sationen hyste ett sådent misstroende till regerir
Igen, den icke öppet förklarade detta på den vä
, grundlagen utstakat (407 ) och genom en föräl
(drad räådgifvarepersonal sökte återknyta förtroend
emellan styrelse och folk och de emellan statsmal
ltaena clitnma hua 4.