sent. BASSE TEL ETTER REVY AF TIDNINGARNA. Huru nyttigt det stundom är för dem, som gerna äro böjda för slingringar, att blifva hållae vid marginalen, det visar sig bland annat på tonen i ett par artiklar af tidningen Freja för de sista veckorna, rörande riksdagsmannavalen, och hvilken är helt olika med samma tidnings Jeremiader öfver Äförräderiet, hos en hög embetsman att taga afsked och gå in i oppositionen, med de häftiga attackerna sistl. år mot Friherre Sprengtporten o. s. v. Uti sista numret af Freja förekommer nemligen en ytterligare utveckling af den sats, som för någon tid sedan framställdes i en artikel i detta blad, under rubriken: Hvilken är den vigtigaste riksdagsfrågan, nemligen, att det beror på mejoriteterna sjelfva, bland de väljande, i första hand, att genom uppmärksamhet på valen verka till en förändring i regeringssystemet, och att enda vilkoret för att få ett sådant, äfven är, att Ständerna skola begagna de lagliga medel de ägo, för att tillvägabringa det. Då vi anse framför allt af vigt, att enighet och öfverensstämmelse kommer att äga rum mellan pressens serskilda orgsner till nu förestående riksdag, är det ock med tilifredsställelse, som vi både nu och frardeles skole anmärka hvad som kan bidraga till detta mål. Serdeles för våra läsare i landsorten meddelas derföre här ett stycke af Frejas artikel. Ehuru det på slutet deraf upptagna registret på systemets uppenbarelser i handling icke innefattar annat, än hvad förut varit vid serskilda tillfällen mera utförligt afhandladt bvar för sig i Aftonbladet och andra tidningar, så skadar det likväl icke, att erinras derom på ett ställe: När grundlagen ej blott ger representanten rätt, utan äfven ålägger honom pligten, att i regeringens handlingssätt anmärka, hvad som är anmärkningsvärdt, och att, när regeringen icke förtjenar förtroende, öppet förklara detta (407 S) med den verkan, att en färändring i styrelsen derutaf måst bli följden; men riksdagsmännen i massa, i stället att uppfylla denna pligt, utaf brist på sjelfständig het, mod eller samvetsyrannhet, finna allting god och handla, som ingenting vore att anmärka; hvac rå väl formerna för detta? Icke kunna tomm: former ingjuta samvetsgrannhet, sjelfständighet oci mod i de bröst, der dessa egenskaper saknas! Nej men valmännen tillhör det, att välja sådana per soner med sådana egenskaper, män men svensi redbarhet och svenskt mannamod, samt att öppe säga de valde, hvad de af dem vänta. Och gör: de ej det, så må de ock ej hoppas, att det hädan efter skall gå bättre till. än hitintills. En regerin; består dock ej af annat än menniskor. En enskil mean, som den ena gången efter den andra såg, at han utan påföljd kunde tillåta sig hvad som h-ldst skulle säkerligen ock tillåta sig ganska mycket Ej annorlunda regeringarne. När en styrelse mär ker, att alla representativa kontroller äro tomm: ord, så skall den ock i de flesta fall bandla, son inga kontroller funnos tilll Derpå är föga at undra. Jo cHuru uppförde sig t. ex. RiketsStänder vid sistför flutna riksdag? Det kan vara nyttigt, att nu för riksdagsmannavalen derom påminra, på det att be gångna misstag ej må förnyas, heldst det kan förutses att många af sista riksdagens representanter äfve till den nu instundande skola blifva valde. Aidri bar någon representation i verlden visat sig till de grad sakna förtroende till styrelsen och vara emC den intagen af så ytterligt misstreende, som sist I riksdagens ständer i deras förhållande till regerin Igen. Afslagen å nästan alla regeringens proposi tioner och vägrade anslag till nära två milloner belopp, blott i följd af bristande förtroende; vi dare: besluten, röranda sjuttiotvåan, rörande ö I verskotteras disposition, om Riksgäldskontorets lår om Benkens utlärdska kreditiver, samt om banko regementets öfverlemnande af fullmäktige och ich af Rikets Ständer, beslut, dikterade endast af miss troende; och slutligen en riksrätt mot samtlig I statsrådets medlemmar, blott för en formfråga; dessa facta, jemte många andra, hvilka här förb gås. såsom nefas-uppträdera o.d. utvisa yttrande! ). sanning, och att icke ringaste öfverdrift deruti fir ones. Nu uppräknade åtgärder och beslut af Rike !gtänder bafva också alldeles icke blifvit omnämnd I för att tadla dem; tvertom tro vi, att det misstri l ende, som representationen derigenom ådagalac I mot regeringen, Var fullkomligt motiveradt. Me hvad som deremot alltid förblir i bögsta grad ti 5 delvärdt, var, att, när plureliteten inom represe! ? sationen hyste ett sådent misstroende till regerir Igen, den icke öppet förklarade detta på den vä , grundlagen utstakat (407 ) och genom en föräl (drad räådgifvarepersonal sökte återknyta förtroend emellan styrelse och folk och de emellan statsmal ltaena clitnma hua 4.