bartkderpå gick. 413 mil till fots. Det är löjligt att läsa de sorgeyttringar, som de mot honom fiendtligt sinnade bladen; innehålla, och som bekant är har han bland hela pressen nästan ingen medhållare. Morning Post isynnerhet som sällan lät en dag i veckan gå förbi utan de lägsta smädelsen mot erkekausleren, yttrar sig sålundo: a Vi måste tillstå att en sådan själsförlamning, en sådan vanmakt intagit oss vid underrättelsen om Lord Broughams rysliga änrdalykt, att vi betvifla att öfver deuna händelse så kunmna uttrycka oss som vera läsare kuuna vänta .... Så visst vi veta, att döden är alla menniskors lott, de utmärktes och lysandes, de stores och ryktbares, så väl som de vanligaste menniskors, hvilka blott kunna äta och dricka, — så visst vi känna detta, kunna vi likväl icke för detta ögonblick bringa vår filosofi till rätta .... Lord Brougbam var en af de största, kanhända den utomordentligaste man på sin tid. Omfänget af hans intelligens var beundransvärdt; hans själs-! krafters rörlighet väckte förvåning, men hvad som utmärkte honom framför alla andra menniskor var. hans uthållande, passionerade energi o.s. v. Morning Herald erkänner nu hos den supponerade döde ett avänligt och högbjertadt väsen, ehuru den förut endast såg ena i blindt raseri framstormande ifrar e. — En rival till van Amburgh. Då man i tidningarne läste de förvånande beskrifningarna öfver van Amburghs lejonoch tiger-representationer, väntade man icke att så snart fiona någon, som öfverträffat denne ovanlige djurtämjare; och likväl har man redan på Astleys-teatern i Londen sett representationer, som i högsta grad öfverraskat till och med dera, hvilka åskådat van Amburghs. Deu nye djurtämjarens namn är Carter. Den pjes, hvari han uppträdde, kallades Afgar och utgjorde ett slags Egyptiskt-Hindu-Arabiskt skådespel, hvari man såg Krokodiler, Zebrer, Strutsar, Hästar och andra naturliga och öfvernaturliga djur figurera till åskådarges stora förskräckelse och nöje. Man ser först en öken, der Hr Carter ligger insamnad; en Leopard, som från en klippa blifvit honom varse, störtar sig öfver honom och en häftig strid uppstår mellan dem; som man kan föreställa sig, är det Hr Carter som blir segrare. I en char, dragen af lejon, far han sedan öfver ett berg, blir derpå kastad i en håla, uppfylld af Lejon, Tigrar och Pantrar, och kufvar, efter en till utseendet ganska ihärdig strid, kulans förfärliga invånare. Alt detta utföres och lyckas fullkomligt väl; och under de tre akterna, dramen varar, är intresset och förskräckelsen i en ständig spänning hos åskådarne. Publiken är, medelst en jerntrådsridå, skiljd från skådeplatsen, men derinom äro aktörerna, det vill säga de tvåfotade, i en ogenerad blandning med sina fyrbenta kamrater, utan att den missta olyckshändelse inträffar. En annan djurtämjare Hr Fort, har anländt till Havre, men de främmande tidningarna innehålla ännu ingen utförligare beskrifning om huru långt han hunnit i konsten att dressera sina elever. — Faltigdomen i Berlin. Att lycksaligheten icke alltid är hemmastadd i de faderligt styrda staterna, och att man i sjelfva mörstret för sådana, i det beprisade Preussen hör talas om elände och tillväxande fattigdom, visar följande skrifvelse från Berlin af den 40 Oktober: cHärvarande fattigvårds-direktion har utfärdat en uppmaning till innevånarna, att öka sina frivilliga bidrag, bvarvid hon låtit utdela en skrift, i hvilken hon framställer sin brydsamma belägenhet. Deraf inhemtas, att år 4837 erhöllo 42,042 fattiga barn fri skolunderrisning, hvartill år 4838 kommit yt-j terligare 921 och att således under det löpande året 42,963 hållits i skola på kommynens bekostnad. På barnbkuset uppfostrades 426, och 899 barn voro dessutom lemnade i pension i privata hus samt besökte de offent!iga faltigskolorna, hvarföre de äro inbegripne under ofvannämnda antal. I arhetshuset funnos 873 personer af olika anledniag, såsom förbrytare, lösdrifvare, fattighjon, svagsinte, samt äfven ett stort antal barn, som imedlertid i särskilda rum vårdades, undervistes och sysselsattes med arbeten passande för deras ålder. I hospitalet voro 303 personer och i 3 bihospitaler dessutom 65. Oberäknadt alla dessa, meddeltes förlidet är understöd åt 4927 personer, ett antal, som med 242 öfverstiger året 1837. Af fattigläkarna vårdades 25,646 nödställde patienter; den härvarande Chariten, det ursprungliga fattigsjukhuset, emottager ej mer kestnadsfritt alla de stadens fattiga sjuka, som behöfva särskild vård, utan blott ett visst antal och har således för år 4838 öfverskjulande antalet undfått 47,924 R:dr. Utom ofvannämnda summa utdeltes ved och brännkol för 10,502 R:dr. Alla dessa utgifter hafva för år 4838 medagit en summa af 466,531 R:dr, och hvad som näraf icke betäckes genom de särskildta anstalter1a3 egna medel eller genom frivilliga bidrag, måte tillskjutas af stadens centralkassa, dit kommu1alskatterna ingå. År 1837 togos derur 202,400 d:r. men år 4838 fordrades 242 888 R:dr, således 10,8388 R:dr mer än föregående året. Af sådan inledning lägger fattigdirektionen stadens innevåiare med värma på hjertat, att föröka sina gåfvor. Ar 1837 utgjorde dessa: Bestämda årliga bidrag...... 8587 R:dr Til!fälliga gåfvor ......... AT,74G X Kyrkokollekter ......s.o..000. 359 och huskollekter errors re rea 29,105 Ridr. I 7 Sistnämnda summa har sedan år 4835 förmint kats med omkring 3500 R:dr. Dessa feivilliga bill. rag synas väl icke särdeles betydande, men manlh nåste erinra sig de ansenliga summor Berlinarpe id hvarje tillfälle gifva, så snart bidrag samlas ör nödlidande utom kommynen, samt att dessutom n mängd föreningar finnas, hvars välgörande än-l, amål endast kunna uppnås genom frivilliga bidrag, ch att det väl icke gifves någor mera välmående milj, som ej med sina gåfvor understöder flera ittiga. Det torde väl således icke vara att räkna å någon särdeles tillväxt i gåfvarna nmakiadt de Nr MM