till, då handling skall ske. jt
Vi skola försöka, att på de af Hr R. sjelf i 3
sin skrift lagda grunder gifva det svar på des-f
sa frågor, som han sjelf måste erkänna för sitt. f
Af det här ofvan anförda sednare resonne- l
mentet, äfvensom af många andra ställen i skrif-r
ten (t. ex. sid. 203, rad. 26 o. följ.) finner many!
att hvad Hr R. har emot skolförbättringen, be-1
står deruti, att man vill bibringa folket kunska- ln
I
I
ct
I
C
J
S
per. Det är något annat folket behöfver,
nemligen det religiösa ?). När vi häruti
se den stora öfverensstämmelsen emellan Hr
R. och MWexiö konsistorii lika katholskai
påstående om nödvändigheten af blott och bart! c
religion, utan kunskap, för folkets räkning; så
fråga vi: hvad beklagar då Hr R. i hela sitt
förra resonaement, när han rörande och sant
målar svenska folkskolans usla skick? Han ta-
lar der om, att till och med socknar gifvas, hvar-
uti ingen skola alls fianes. Hvad skadar då
det? Det är ju ett faktum, att ingen sockenl,
kan nämnas i Sverige, som ej har prest. Ge-j:
nom preste-embetet är ju folket försedt med,
den religiösa vård, som samhällsinstitutionen kanl,
gifva, så snart det är frågan om blott religion.l,
Hr RB. måste således då vara alldeles nöjd medl,
folkskolans tillstånd, och har, såsom det tyc-.
kes, skrifvit sidan 203 utan ändamål. ;
Skuile Hr R. kunna anföra någon vän afför-)
bättrad folkbildning, som vore nog orimlig i si-.
na påståenden, att vilja bibringa allmogen endast
kunskaper, utan religion, utan praktisk färdig-
het, ulan sinne för det sköna och rent raorali-
ska; då skulle Hr R. hafva rätt i sin klagan öf-j.
ver, att väl förbättringar tarfvas, men att del,
icke böra ske på ett sätt, som areformatorerne
eller vännerna af det cunga och nya Sverigen
önska. Men hvarest kan Hr RB. framleta en
sådan orimlig kunmskapsifrare? I fall Hr R., för
att exemplifiera, ville stiga så långt ned, som
till en eiler annan af de män, som han tydli-
gen utpekar sidan 200—201, bland annat till
den, som prelaterne i Wexiö med sina anathe-
mer i synnerhet måtta åt för hans publicerade
yttranden om nödvändigheten (äfven för bibe-
hållande af lugn i landet), att göra någonting
för folkets bästa; så skall han förgäfves der spå-
ra ett begär att sprida blott kunskaper. Det
är verkligen just i det cunga Sverige frågan om
väckandet af det afromma sinnet och det ädla!,
tänkesättet, liksom det sunda omdömet och.
den rena skapade tanken.,
Striden är i grunden alldeles icke den, atti.
på ena sidan de s. k. reformatorerae vilja ut-
lära enstaka, nakna kunskaper och småningom
i landet uppväcka lärdomsraseri; och att prela-
terne på den andra önska qvarhålla folket vid
att allenast cälska Gud och ära konungenn, så-
som det kallas. Utan saken i sitt verkliga för-
hållande måste vara, att man på ena sidan vill
förbättra folkets ställning medelst inverkan på
dess bildning både ifrån godt och sant, både
för känslans och förnuftets räkning, både genom
religion och verldsliga kunskaper; för hvilket
ändamåls vinnande man vill en dertill tjenande
folkskola, för de stycken, i hvilka en skola nå-
gonting förmår uträtta; men visserligen icke
skolan blott, utan tillika efter tidens oafvisliga!
behof lämpade institutioner, öfveralit och afal-
la deslag, som i samhället behöfvas; — hvare-
mot prelaterne på andra sidan, om man -
bedöma dem efter Wexiö konsistorium, önska
endast religion och ingenting derjemte.
Hvad sist vårt lands prelater vidkommer, så
tro vi dem likväl på det hela visst icke fån-
gade i en sådan inskräcktbet, att månge af dem
vidkännas bullan ifrån Wexiö konklav. Vianse
flere bland dem vara af den meningen, att folket
bör bibringas både religion och verldsliga kun-
skaper i angelägna ämnen. Vi gå så långt, att
vi tro sjelfva Hr R. härom; så fort han icke
anser sig uppmanad att skrifva till understöd-
jande af resultatlösheten. Men såvida vi nu här-
uti hafva rätt, hvarom strides då?
Vi skola säga det. De, som strida emot re-
formationen, göra det i grunden icke för sko-!
lan, och icke för undervisningen, och allraminst
för religionen. Man kämpar — och har föresatt
sig att kämpa på lif och död — för bibehål-
landet af en opopulär myndighet, en hierarki,
som strider emot menniskornas verkliga bäste,
3 Hr R. lärer väl ock icke kunna citera niå-
gon menniska, som bestridt denna sanning.
Man påstår icke, att allt godt och angeläget
(icke en gång på långt när det mesta deraf)
skall inhemtas blott i skolan, för det att
man önskar, det äfven skolor måtte gifvas,
eller, der de finnas, i nödiga stycken för-
bättras.
4) Kan Hr R. citera någon, som nekar ange-
lägenheten af att folket bekommer fullständig
väclelse och undervisning i det religiösa?
Man exkluderar icke kristendomen, för
Ja att man Ärchlar maernicktnrna nn vsning