behålla originalets meter. — Svenskan är ock-
så mycket böjligere än engelskan, hvarom Teg-
når säger: Allt i ditt land med ångmachiner
bedrifves, käre! skaffa dig snart en för din tunga
också., 8 versen låter på engelska sålunda: —
eMy children, said tbe dim-eyed King
Soona sets my Evening sun;
Govern the realm in peace, nor bring
Discord mid Union.
For Union all in one enfolds
The Ring she likens most
Which graips the lanee; where no ring holds
The lances strength is lot;
HI Sånger. Arg: Som engelsk hexameter
är så högst ovanlig, så ber öfversältaren om
undseende för sitt försök. — Ett engelskt öra
må döma huruvida han lyckats.
IV Sången. Den vackra metern, som så yp-
perligt målar den af kärleken sårade hjeltens
vemodiga sinnesstämning, har öfversättaren lyc-
kats återgifva utom att han här och der nöd-
gats göra några manliga rim i slutet af verser-
na. Första versen:
Right well peals the Song in the Chieftains Hall
And Scalds the high dreads of his Sires reeall:
But the Song eheereth
Net Frithiof; he heeds not the Scald mor heareth!
V Sången. Aterigen här och der manliga
rim i stället för qvinliga. Sista versen:
All pale sits the Loving-one there, full of wee
On the blest dais stills;
She broiders in silk and in gold also,
And tears oerflow
Her white-heavd bosom — dews se drench the lily.
VI Sången. Ofversättningen har fullkomhgt
samma meter som originalet. Den är till sin
form icke egentligen ovanlig, då man räknar an-
talen af versmåtten och rimmen, men örat och
känslan förnimma bär, liksom uti alla af de
Tegnerska sångerna, en sådan följd af musikali-
ska ljud, som motsvara sångens innersta me-
ning, och detta har Hr Stephens engelska öra
underligt nog uppfattat, samt dessutom med få
undantag förmått återgifva detta; denna sång är
i detta fall en bland de lyckligare. De sista
verserna ljude2 sålunda:
a Yes! my words take back unwarnishd
Deceply theyve my honour tarnishd
No strong ties to them unite me,
Never will I be their man!
e Well, in thine own path thou goest;
I blame not the rage tbou showest:
All for the best guide Oden rightly!
so old Hildings answer ran.
VII Sången. Argument: I solstrålar har
skalden doppat sin pensel, då han målade detta
stycke, som är så utmärkt för sin yppighet,
filhet och eld. Stephens betygar renheten,
ljufheten och den melodiösa klangen hos origi-
nalets språk, och har försökt och nära nog lyc-
kats, att härma det i öiversättning, så mycket
som den bräkande, skrofliga och taktlösa engel-
skan tillåtit. Man jemlöre denna vers:
My feelings voice, sweet Brook, who taught thee
As wiih those flowrs thou whbisprest low?
And Northlands Nightingales, who bought ye, —
Stoln from my breest, — that plaintive woe?
See! Fairies paint with Evnings blushes
My Ingborgs shape on sky-cloth blue; —
But envious Freja forward rushes,
And far hence blows each beauteous hue.
med det tjusande originalet:
Hvem lärde dig, du bäck som talar
Med blommorna, min känslas röst?
Hvem gaf Er, Nordens näktergalar,
Den klagan, stulen ur mitt bröst!
Med qväliens rodnad Alfer måla
Min Inzborgs bild på mörkblå duk,
Den bilden kan ej Freja tåla,
Hon biåser bort den afundsjuk.)
VIII Sången. Denna är så väl återgifven, att
det förtjente att endast för dess skull äga sjelf-
va boken, Derföre vilja vi icke ge något prof
derpå.
IX Sången. Om denna, som blifvit gift med
Cruseils vackra melodi, gäller samma omdöme,
som om den förra. Det vore skönt att höra
en Engelsk flicka, nb med vacker röst, sjunga
detta stycke. i
X Sången. Öfversältaren anser denna sång
för en af de yppersta i Frithiols Saga. Han
kallar det träffsnde för en psnorama-lik följd af.
sjömälningar. Vi anföra den IV:
But each waves now a bill,
Down yet deeper they reel,
Blasts in cordage sing shrill,
Strains, the grating keel: —
Yet, howeer the surges wrestle,
Whether for or gainst they rise, —
Still Ellida, God-built vessel,
All their angry threats defies.
Like some star-shoot in the glooming,
Glad she bounds along, and leaps
Goat-like oer rough mountains, roaming
Now oer heights and now oer deeps!
aBetter felt soft kisses
From my Bride with Balder,
Than at her I stand, to
Taste this upthrown brine.
Better twas to encircle
Ingborgs Waist tho slender, —
num ——————
- ss LL EA Me ww a KE MW ER MM