Vargarne äro, enligt hans tanka, ganska fogliga och iäraktiga djur, endast man förstår sig på dem. Iadianerne nyttja dem som bundar och han säger sig hafva gett eu varg dö af sorg på sin husbosdes graf. Hiänorna deremot åro fega och föraktliga och Rhinsceros det trögaste af alla djur. För orinen bysor han afsky och berättar, att vid Titi menareri är en Ifodian, som ensam har omsorgen omdsse, men hvilken dec eimnvt fruktar de fyrfotade vildd uven. Mas har västält, alt van Amburghs makt öber dem består deri, att han föder: dem särdeles val och at: de äro fillkomligt måtta, följaktlisen ieke rofsiigar, vår han med dem företager sina experimenter. Betta försäkrar han är osant: tvärtom ger han den mat blott en gång or dagen och deta först sedan de visat sig offentligt. Om någon 3f dem begåt vitt fel, straffas det med en minskaing i dass portion, men hvarvid hane förgäkrar, att hans hjerta svider. Visst är imed:iertid, att van Ambicgh är en ovanlig menniska och att hans kunskap och exempel kanske komma att göra ea revolution i imenniskars förhållande till djuren, Öfver hvilka hennes välde genom bonom kanhända kominer ant blifva verkligt. (Forts. följer.) FER RR RETT NYROOS RR EEE—ATNRIRNEE