Vargarne äro, enligt hans tanka, ganska fogliga
och iäraktiga djur, endast man förstår sig på dem.
Iadianerne nyttja dem som bundar och han säger
sig hafva gett eu varg dö af sorg på sin husbos-
des graf. Hiänorna deremot åro fega och förakt-
liga och Rhinsceros det trögaste af alla djur. För
orinen bysor han afsky och berättar, att vid Titi
menareri är en Ifodian, som ensam har omsorgen
omdsse, men hvilken dec eimnvt fruktar de fyrfota-
de vildd uven. Mas har västält, alt van Amburghs
makt öber dem består deri, att han föder: dem
särdeles val och at: de äro fillkomligt måtta, följ-
aktlisen ieke rofsiigar, vår han med dem företa-
ger sina experimenter. Betta försäkrar han är o-
sant: tvärtom ger han den mat blott en gång or
dagen och deta först sedan de visat sig offentligt.
Om någon 3f dem begåt vitt fel, straffas det med
en minskaing i dass portion, men hvarvid hane för-
gäkrar, att hans hjerta svider. Visst är imed:ier-
tid, att van Ambicgh är en ovanlig menniska och
att hans kunskap och exempel kanske komma att
göra ea revolution i imenniskars förhållande till
djuren, Öfver hvilka hennes välde genom bonom
kanhända kominer ant blifva verkligt.
(Forts. följer.)
FER RR RETT NYROOS RR EEE—ATNRIRNEE