OM KOMMUNALSTYRELSE.
Andra Artikeln.
fter att i förra artikela bafva vidrört he.
greppet kommun, är afsigten bär att uppsöke
de generella reglorna för en kommuns styrelse,
Ianan man ger föreskrifter för en koramu-
palstyrelse, måste man likväl gjort sig reda för
kommunalmakten; ty det är klart, att kommu.
nen at sin styrelse ej kan uppdraga större makt
än den sjelf äger.
Kommunen i sitt ursprung, såsom ett isole-
radt, ännu med ingen stat införlifvadt, men til
ett ringa territorium inskränkt samhälle, ägde
naturligtvis öfver sina medlemmar all den makt,
som samhällets ändamål kunde fordra; kommu-
nen var då tillika en stat ). Men den större
staten har uppkommit; menniskorna hafva öf-
verlåtit en del af den för samhällets vidmakt-
hållande nödiga makten åt bonum, och kom-
munalborgaren är nu tillika statsborgare. Stats-
makten gör således en inskränkning i kommu.
nalmakten, och första frågan blir då, att rätt.
vist skifta samhällsmakten imellan båda. Et
sådan skifte har visserligen redan i verklighe-
ten föregått, men st! det skett med rättvisa,
lärer krappt rågon vilja försvara. Staten her
merendels varit den möktigaste, merendels hand-
lat efter den besynnerliga grundsatsen, att det
hela blir starkare, ju mer det försvagar sina
delar. Sfilanda har man här i Sverge sett sta-
ten i otaliga fall inkräkta, icke blott en stor
del 2f kommunernas från sammenboendet här-
ledda rättigheter, utan äfven sjelfva grunden
för dessa rättigheter, jorden eller det territo-
riom, på hvilket kommunen står. ÅA, andre
sidan saknas ej heller exempel, att kommu-
Derra åtkommit, bvad staten rätteligen tillhör,
eller makten öfver medborgarnes statsborger-
liga rättigheter, ja till och med missbruken af
denna mszkt. Prof häraf lemna kommunernas
makt att vägra medborgarne en bostad eller ett
hem, och stadskommunernas att vägra dem föda
sig med sitt arbete. Den sistnämnda makten,
ellar maktmissbruket, har, såsom merende!s alla
vinstgilfvande rättigheter, öfvergått till ett kor-
porationsprivilegium, till oberäknelig skada för
kommunerna sjelfvre eller städerna, och än
större förtryck för statsborgare i allmänhet.
Att nu låta hvar och en i sin stad behålla,
hvad han så per fas et nefas bekommit, går
ock an, och torde, ty värr, när det kommer
till praxis, äfven blifva af den mäktigare ålagdt,
och i sådant fall är kommunalmakten all den
) Som bekant, finnas ännu i Europa kommuner,
hvilka tillika hafva heder och värdighet af stater,
t.ex. tyska fria riksstäderna, republiken S:t Malo,
och framför allt den fria staten Krakau, der in-
yfnarnes både stats- och kommunalborgerliga
rättigheter vårdas af de tro nordiska makternas
bajonetter. I alla dessa stater utöfear kommu-
nalmakten imedlertid en icke så ringa del af
statsmaktens prerogativer. -