OM KOMMUNALSTYRELSE. Andra Artikeln. fter att i förra artikela bafva vidrört he. greppet kommun, är afsigten bär att uppsöke de generella reglorna för en kommuns styrelse, Ianan man ger föreskrifter för en koramupalstyrelse, måste man likväl gjort sig reda för kommunalmakten; ty det är klart, att kommu. nen at sin styrelse ej kan uppdraga större makt än den sjelf äger. Kommunen i sitt ursprung, såsom ett isoleradt, ännu med ingen stat införlifvadt, men til ett ringa territorium inskränkt samhälle, ägde naturligtvis öfver sina medlemmar all den makt, som samhällets ändamål kunde fordra; kommunen var då tillika en stat ). Men den större staten har uppkommit; menniskorna hafva öfverlåtit en del af den för samhällets vidmakthållande nödiga makten åt bonum, och kommunalborgaren är nu tillika statsborgare. Statsmakten gör således en inskränkning i kommu. nalmakten, och första frågan blir då, att rätt. vist skifta samhällsmakten imellan båda. Et sådan skifte har visserligen redan i verkligheten föregått, men st! det skett med rättvisa, lärer krappt rågon vilja försvara. Staten her merendels varit den möktigaste, merendels handlat efter den besynnerliga grundsatsen, att det hela blir starkare, ju mer det försvagar sina delar. Sfilanda har man här i Sverge sett staten i otaliga fall inkräkta, icke blott en stor del 2f kommunernas från sammenboendet härledda rättigheter, utan äfven sjelfva grunden för dessa rättigheter, jorden eller det territoriom, på hvilket kommunen står. ÅA, andre sidan saknas ej heller exempel, att kommuDerra åtkommit, bvad staten rätteligen tillhör, eller makten öfver medborgarnes statsborgerliga rättigheter, ja till och med missbruken af denna mszkt. Prof häraf lemna kommunernas makt att vägra medborgarne en bostad eller ett hem, och stadskommunernas att vägra dem föda sig med sitt arbete. Den sistnämnda makten, ellar maktmissbruket, har, såsom merende!s alla vinstgilfvande rättigheter, öfvergått till ett korporationsprivilegium, till oberäknelig skada för kommunerna sjelfvre eller städerna, och än större förtryck för statsborgare i allmänhet. Att nu låta hvar och en i sin stad behålla, hvad han så per fas et nefas bekommit, går ock an, och torde, ty värr, när det kommer till praxis, äfven blifva af den mäktigare ålagdt, och i sådant fall är kommunalmakten all den ) Som bekant, finnas ännu i Europa kommuner, hvilka tillika hafva heder och värdighet af stater, t.ex. tyska fria riksstäderna, republiken S:t Malo, och framför allt den fria staten Krakau, der inyfnarnes både statsoch kommunalborgerliga rättigheter vårdas af de tro nordiska makternas bajonetter. I alla dessa stater utöfear kommunalmakten imedlertid en icke så ringa del af statsmaktens prerogativer.