nyra ectL Sadat KUOHUVEISALLIONSTUIIM pa CW valds hus. ) Man ser således hvad det förmår att hafv IHans Excellens Hr Grefve Brahe till ordföran de. Saken är för öfrigt icke f den vigt, at några vidare reflexioner deröfver behöfvas, oc Ide, som äro att göra, erbjuda sig sjelfmant. OM ADEL. (Slut från Lördagsbl.) Då man tänker sig en kast, en folkklass fö reträdesvis egnad att konservera, måtte vi meningen icke egentligen vara, att den blot skall konservera sina egna intressen, utan de allmännas; och benmägenheten till det sednar skall väl ändock grundas derpå, att denna klas har något af det förra. Någonting verkligt mått då finnas; och hvad är det? Svaret kan ick utletas, utan att någut närmare betrakta de svenska styrelsesättet — icke sådant det i la; finnes, utan sådant det i verkligheten uppen. barar sig. Ingenstädes kan man med så myc: ket skäl säga, att bokstafven är ett och andar ett annat. Orsaken är den, att bokstafven ännu icke hunnit vederbörlig ålder, för att blifva anda. Imedlertid är just denna gamla anda det enda, till hbvars ckonserverande, en adel. sådan som vår namnadel, skulle kunna vara ett lämpligt representations-element. Såsom slånd bar han ingen annan sorts egendom, än hvarje annan medborgareklass, intet annat intresse för stabilitet, än hvarje egendomsägare i landet; och den händelse skulle kunna inträffa, att vår adel en dag vore utan all fast egendom. Hvad vore då, i detta, om ej sannolika, dock möjliga fall, det, som adeln borde ckonserverap? Utan tvifvel svarar man: monerkien. Men hvilket specielt samband kan en så inrättad adel hafva med monarkien? Inga lagliga företrädesrättigheter (utom några, redan pämnda futtigheter, dem er allvarsam man ioke kan efterfråga); och tanken faller således helt otvunget på olagliga företräden: gunst, oförtjenta befordringar af medelmåttan, blott för det de tillhöra klassen. För att ckonserveray dylikt åt sig, skulie adein således hbafva en tendens att konservera prerogativer (billiga eller obilliga) ät monarken och i allmäntet orättvisa privilegier åt alla, som äro dylika?! Ant it nationen konservera menniskorättigheter, frihet, äganderätt o. s. V., att skydda mot omstörtvingar af dessa, dertill synes vår adel icke mera egnad, än hvarje annan samhällsklass; och om han någon gång gjort det, så har sådant varit en verkan af helt andra orsaker, än sjelfva nstitutionens grundide. Då vi sålunda yttrat vår öfvertygelse, at! ngen rationel grund finnes för vår adels rätt ti mangrant representera, så anse vi äfven gifvet, att det är lika onaturligt, om adeln såsom tand skulle välja deputerade. Adelns alla anna, lagliga, oskadliga intressen äro gemenama med alla andra medborgares; och ben vör således representeras gemensamt med dem. läraf följer ingalunda, att sjelfva adelskapet kall afskaffas. Ar någon road af att höra sig allas Hr Grefve, Hr Baron, Högvälboren eller älboren, så rå det gerna vara honom medifvet, likasom det ru är i Frankrike; men på lessa titlar och namn må blott ingen serskild efogenbet, någon makt grundas. a Fortsättning från gårdagsbladet af Hr Komnersrådet Santessons skrift till Aktie-egarne i rötha kanalbolag: För att imedlertid i laglig, uti Bolagsreg!orna tadgad, väg bereda en förändring i det formulär, om Reglorna bestämt, men Bankofullmäktige anett sig kunna vägra att expediera, ingaf jag vid amma Bolagsstämma motion till en sådan föränrad lydelse. Direktionen tillstyrkte i dess utlå-: ande densamma med någon jemkning i ordalagen, ch serskildt valde kommitterade gjorde likaså, på ätt alla dessa 3:ne handlingar uti tryckta protoollet för den 40 Juli 4837 under pag. 72 till och ned 74 äro intagne, och Kammarherren Rosenblad ttryckte i serskild dervid intagen mening: cAtt, så vida man förutsätter, att den nu medgifne Representationsrätten för belånta Aktier skall fortfara, har Hr Kammarherran icke något att anmärka emot det förslag, som här ofvan är framstäldt, men Hr Kammarberren kan icke erkänna, att en sådan rätt borde äga rum, då den skall strida emot det allmänt gällande begreppet om dispositionsrätten ölver handlingar, som äro stälde att