— Svenske och Norske minister Hr Hochschild, har bliX aron. — Man har anmärkt Såsom ett bevis på de: ynnest, hvarmed det militära företrädesvis om. fattas här i landet, icke blott det kända factum att individer af detta stånd framför dem, son gått den civila vägen, utses till beklädande a landets högsta och vigtigaste embeten, utan cc! enkannerligen, det hofvets tjenstgörande furk tionärer med få undantag äro officerare. Ei dylik observation har man äfven nu tillfä le at göra, då det nästan dagligen talas om feter fö ge sammankallade fullmäktige af armåten, del hos de Kongl. Personerne, dels hos H. Exc Riksmarskalken som indirekt föreställer hofve såsom chef för detsamma. Tillika har en ser skild lokal inom det Kongl. teaterhuset blifvi anvisad till samlingsoch läsrum för armåeen u!lmäktige. Denna artighet är utan tvifvel p sitt ställe och i och för sig sjolf är dervic visserligen ingenting anmärkningsvärdt. Mer man kan likväl icke undgå att fästa sig vic den märkbara skilnad i artighet som äger run för krigsstatens fullmäktige och hvad som i det ta hänseende skedde med civilstatens, då d för tvenne år sedan voro församlade för öfver. läggningar rörande sin pensionskassa. De sed nare voro nemligen ingen enda gång under sir sammanvaro bjudne till någon af de Kunglig: personerna. Eget är också, att eburu då För. ste Direktören för Kongl. Maj:ts Hofkapell och Spektakler, Hr Presidenten Westerstrand va civilstatens fullmäktiges ordförande, så kunde han då ej disponera den lokal i theaterhuset som nu blifvit öppnad för armåens fullmäktige tan civilstatens representanter måste sjelfve yra ett sådant konversationsrum på ett värdsus. Man ser således hvad det förmår att hafva Tans Excellens Hr Grefve Brahe till ordföranle. Saken är för öfrigt icke sf den vigt, att lågra vidare reflexioner deröfver behöfvas, och le, som äro att göra, erbjuda sig sjellmant.