— Svenske och Norske minister
Hr Hochschild, har bliX aron.
— Man har anmärkt Såsom ett bevis på de:
ynnest, hvarmed det militära företrädesvis om.
fattas här i landet, icke blott det kända factum
att individer af detta stånd framför dem, son
gått den civila vägen, utses till beklädande a
landets högsta och vigtigaste embeten, utan cc!
enkannerligen, det hofvets tjenstgörande furk
tionärer med få undantag äro officerare. Ei
dylik observation har man äfven nu tillfä le at
göra, då det nästan dagligen talas om feter fö
ge sammankallade fullmäktige af armåten, del
hos de Kongl. Personerne, dels hos H. Exc
Riksmarskalken som indirekt föreställer hofve
såsom chef för detsamma. Tillika har en ser
skild lokal inom det Kongl. teaterhuset blifvi
anvisad till samlings- och läsrum för armåeen
u!lmäktige. Denna artighet är utan tvifvel p
sitt ställe och i och för sig sjolf är dervic
visserligen ingenting anmärkningsvärdt. Mer
man kan likväl icke undgå att fästa sig vic
den märkbara skilnad i artighet som äger run
för krigsstatens fullmäktige och hvad som i det
ta hänseende skedde med civilstatens, då d
för tvenne år sedan voro församlade för öfver.
läggningar rörande sin pensionskassa. De sed
nare voro nemligen ingen enda gång under sir
sammanvaro bjudne till någon af de Kunglig:
personerna. Eget är också, att eburu då För.
ste Direktören för Kongl. Maj:ts Hofkapell och
Spektakler, Hr Presidenten Westerstrand va
civilstatens fullmäktiges ordförande, så kunde
han då ej disponera den lokal i theaterhuset
som nu blifvit öppnad för armåens fullmäktige
tan civilstatens representanter måste sjelfve
yra ett sådant konversationsrum på ett värds-
us.
Man ser således hvad det förmår att hafva
Tans Excellens Hr Grefve Brahe till ordföran-
le. Saken är för öfrigt icke sf den vigt, att
lågra vidare reflexioner deröfver behöfvas, och
le, som äro att göra, erbjuda sig sjellmant.