kom för att se sig om, försäkrar att han snar skall få befallning att i Alexandria återfordr den Turkiska flottan, under det Fransyske am bassadören varnar Turkarne att icke lita pi Ryssland. Huru skall väl nu Divan kunna a allt detta öfvertyga sig om enigheten emellai kabinetterna? De stora i Turkiet äro ingalun da enfaldiga, utan tvertom ganska sluga, och derföre ställer sig hvar och en så, som om har väntade all räddning från Europa, men tager tyshet sina mått och steg att ställa sig på er så god fot som möjligt med Mohammed Ali, : fall denne skulle blifva segrare. Icke annorlunda står det till i provinserna, hvarifrån Pascharne insända försäkringar om sin tillgifvenhet och vice-konungens bref och proklamationer dussintals, men icke gripa hans emissarier, utan i hemlighet gynna dem. Imedlertid fortfar jäsningen bland de olika folkstammarne och ståthållarne, hvilka alla sträfva efter oafhängighet. Divan samlar så många trupper den kan, i och omkring hufvudstaden, och gör rustningar till ett sjökrig; men hvar och en vet, att man icke kan lita på trupperna och skeppscheferna. För den fördomsfrie åskådaren visar allt här ett tillstånd af upplösning och förebud till en nära katastrof, den Turken, såsom ett öde, mindre fruktar, än fortfarandet af den farhåga och osäkerhet, vid hvilka de främmande gerna ville vänja honom. Var derföre beredd på underrättelsen om en stor explosion i Konstantinopel och i provinserna innan kort; öfvergif allt hopp, att se vårt olyckliga trassel bragt i ordning på diplomatisk väg. Då jag öfverväger alla omständigheter, kan jag icke tro, att kabinetterna ej skulle känna detta lika så väl, som vi andra. Kanske är det närvarande vacklandet och undvikandet af stora åtgärder blott ett tecken, att man förbereder sig på en delning af Turkiet, och blott uppställer stridskrafterna här i granskapet, för att, i fall det behöfves, kunna gifva vigt åt de ömsesidiga anspråken. Så föga än en delning kan gifva en varaktig borgen för freden, så skall man dock tro sig derigenom hafva vunnit tid; mera synes man för närvarande icke vilja. Från Orienten kunde en öfversvämning bryta in öfver Europa, så mycket mera förstörande, som man försummat att uppresa bålverk emoat den inrusande floden, derigenom att man ej tillfredsställt folkens fordringar och behof.x ENGLAND. Det såkallade nationalkenventet skulle, enligt uppgift uti en tidning, upplösa sig den 14 dennes. Det påstås, att fördelningen af de i konventets kassa befintlige kontanter ledt till många tvister emellan ledamöterne. Den bekante statsmannen och skriftställaren Lörd Lauderdale, f. d. ledamot af Foxska ministåren, afled den 43 dennes i Dunbar i Skottland, i sitt 81 år. Den nye generalguvernören i Canada, Poulett Thomson, lemnade den 43 dennes Portsmouth, ombord på en fregatt, för att begifva sig till sin nya bestämmelse. TYSKLAND. Furst Metternich, som någon tid varit sjuklig, har med sin gemål och en del af sin diplomatiska omgifning företagit en resa till sitt slott Johannisberg, för att der söka fullkomligt återställa helsan. Under hans frånvaro förestås de utrikes ärenderna, med undantag af dem, som röra den orientaliska frågan, af statsrådet Friberre von Ottenfels. Alla underhandlingarne deremot, som hafva afseende på Orientens angelägenheter, hafva, under furstens frånvaro, blifvit anförtrodda åt österrikiska ambassadören vid ryska hofvet, grefve Fiquelmont, som för närvarande befinner sig i Wien. Märkvärdigt nog saknar ryska ambassadören Tatitscheff, eller föregifver sig åtminstone sakna, alla instruktioner från sitt hof, med afseende på orientaliska frågans behandling. Denna omständighet ger en ytterligare bekräftelse åt den förmodan, man sedan någon tid på goda skäl hyst, att Ryssland beslutat gå :sin egen väg i allt, som rörer Turkiets närvarande ställning. STOCKHOLM den 28 Sept. 1