kom för att se sig om, försäkrar att han snar
skall få befallning att i Alexandria återfordr
den Turkiska flottan, under det Fransyske am
bassadören varnar Turkarne att icke lita pi
Ryssland. Huru skall väl nu Divan kunna a
allt detta öfvertyga sig om enigheten emellai
kabinetterna? De stora i Turkiet äro ingalun
da enfaldiga, utan tvertom ganska sluga, och
derföre ställer sig hvar och en så, som om har
väntade all räddning från Europa, men tager
tyshet sina mått och steg att ställa sig på er
så god fot som möjligt med Mohammed Ali, :
fall denne skulle blifva segrare. Icke annor-
lunda står det till i provinserna, hvarifrån Pa-
scharne insända försäkringar om sin tillgifven-
het och vice-konungens bref och proklamatio-
ner dussintals, men icke gripa hans emissarier,
utan i hemlighet gynna dem. Imedlertid fort-
far jäsningen bland de olika folkstammarne och
ståthållarne, hvilka alla sträfva efter oafhängig-
het. Divan samlar så många trupper den kan,
i och omkring hufvudstaden, och gör rustnin-
gar till ett sjökrig; men hvar och en vet, att
man icke kan lita på trupperna och skepps-
cheferna. För den fördomsfrie åskådaren visar
allt här ett tillstånd af upplösning och förebud
till en nära katastrof, den Turken, såsom ett
öde, mindre fruktar, än fortfarandet af den far-
håga och osäkerhet, vid hvilka de främmande
gerna ville vänja honom. Var derföre beredd
på underrättelsen om en stor explosion i Kon-
stantinopel och i provinserna innan kort;
öfvergif allt hopp, att se vårt olyckliga
trassel bragt i ordning på diplomatisk väg.
Då jag öfverväger alla omständigheter, kan jag
icke tro, att kabinetterna ej skulle känna
detta lika så väl, som vi andra. Kanske är
det närvarande vacklandet och undvikandet af
stora åtgärder blott ett tecken, att man förbe-
reder sig på en delning af Turkiet, och blott
uppställer stridskrafterna här i granskapet, för
att, i fall det behöfves, kunna gifva vigt åt de
ömsesidiga anspråken. Så föga än en delning
kan gifva en varaktig borgen för freden, så
skall man dock tro sig derigenom hafva vun-
nit tid; mera synes man för närvarande icke
vilja. Från Orienten kunde en öfversvämning
bryta in öfver Europa, så mycket mera för-
störande, som man försummat att uppresa bål-
verk emoat den inrusande floden, derigenom
att man ej tillfredsställt folkens fordringar och
behof.x
ENGLAND.
Det såkallade nationalkenventet skulle, enligt
uppgift uti en tidning, upplösa sig den 14 den-
nes. Det påstås, att fördelningen af de i kon-
ventets kassa befintlige kontanter ledt till många
tvister emellan ledamöterne.
Den bekante statsmannen och skriftställaren
Lörd Lauderdale, f. d. ledamot af Foxska mini-
ståren, afled den 43 dennes i Dunbar i Skott-
land, i sitt 81 år.
Den nye generalguvernören i Canada, Poulett
Thomson, lemnade den 43 dennes Portsmouth,
ombord på en fregatt, för att begifva sig till
sin nya bestämmelse.
TYSKLAND.
Furst Metternich, som någon tid varit sjuk-
lig, har med sin gemål och en del af sin di-
plomatiska omgifning företagit en resa till sitt
slott Johannisberg, för att der söka fullkomligt
återställa helsan. Under hans frånvaro förestås
de utrikes ärenderna, med undantag af dem,
som röra den orientaliska frågan, af statsrådet
Friberre von Ottenfels. Alla underhandlingarne
deremot, som hafva afseende på Orientens an-
gelägenheter, hafva, under furstens frånvaro, blif-
vit anförtrodda åt österrikiska ambassadören vid
ryska hofvet, grefve Fiquelmont, som för närva-
rande befinner sig i Wien. Märkvärdigt nog sak-
nar ryska ambassadören Tatitscheff, eller föregif-
ver sig åtminstone sakna, alla instruktioner från
sitt hof, med afseende på orientaliska frågans be-
handling. Denna omständighet ger en ytterligare
bekräftelse åt den förmodan, man sedan någon
tid på goda skäl hyst, att Ryssland beslutat gå
:sin egen väg i allt, som rörer Turkiets närva-
rande ställning.
STOCKHOLM den 28 Sept.
1 -