— Dagligt Allehanda har i dag aftryckt en del af det jemvål i värt Tisdagsnummer införda Bergskollegii Advokatfiskals memorial rörande Hr Öfverdirektören Almroths famösa förfarande med de s. k. vedermälena, hvilka Hr Ötverdirektören låtit utan lof på eget bevåg och utan någon dervid förd kontroll nedsmälta, sedermera, enligt hvad Advokatfiskalsembetets memorial innehåller, sjelf förvexlat det nedsmälta guldet och silfret, samt i sin egen ficka och således till sin enskilda nytta behållit och disponerat dessa medel utan att derom göra någon anmälan innan en förestående, af Bergskollegium och Statskontoret beslutad inventering efter mer än 4 års förlopp gjorde uppdagandet af vedermälenas förskingranae oundvikligt. I sammanhang härmed omförmäler Dagligt Allehanda såsom ett rykte, att Hr Öfver Direktören Almroth skulle vara i fråga till representant för Vetenskaps Akademien vid nästa riksdag. Det var en temligen skarp ironi. Det nu ifrågavarande målet är väl icke af sådan beskaffenbet, att Hr Almroth derföre, enligt 48 R. O. kan uteslutas från rättigheten att vara riksdagsman; men det är lika litet troligt, att en så illuster korporation, som Vetenskapsakademien, skulle läta sig representeras al Hr Almroth, som att han skulle hafva kontenans nog, att representera detta lärda samfund, så länge han befinner sig sub reatu för en sak af sådan beskaffenhet, ehuru myceket vissa vederbörande annars kunde önska att hafva honom. Vi nämnde för någon tid sedan, att Hr Almroth serskildt; gått in med ett memorial och begärt, att de återstående vedermälena skulle få nedsmältas och en viss preskriptionstid stadgas, efter hvilken de äfven hädanefter ej behöfde förvaras, hvilket, om det bifölles, naturligtvis skulle gifva ett godt stöd åt hans föregående sjelftagna åtgärd; men Statskontorets Advokatfiskal, som häröfver varit hörd, har på anförda skäl afstyrkt detta. Saken förekommer uu snart i Statskontoret. — Vi omtalade för några dagar sedan, att Slagtareembetet härstädes låtit genom en Stadsfiskal tillstänga en bod, som en af embetets medlemmar, Slagtaren Kindgren, hade öppnat uti det hus, hvarest han bor, på S:t Pauisgatan. Slagtaren Kindgren har, i anledning deraf, hos Embetsoch Byggningskollegium här i staden begärt, att, utan att hålla öppen bod, få hemma i sitt hus försälja kött, men äfven härtill har icke någon bestämd tillåtelse lemnats honom. Huru man än må vända denna fråga, så kan ett steg, sådant, som här vidtagits mot Hr Kindgren, svårligen anses härröra från något annat, än ett nog småaktigt skråsinne. Det invändes väl, att Kindgren kan begagna sin rättighet att hålla försäljning i Slagtarhuset, såsom de öfriga medlemmarna af embetet, men härtill lärer han sakna nödigt förlag, för att vara nog sorterad, enär han nyligen gjort cession och endast kreditorernes välvilja satt honom i stånd, att ånyo öppna en smärre rörelse, för att erbålla sin bergning för dagen. Slagtareembetet kan således här ej hafva betydligt att frukta af konkurrensen, och hvad omsorgen om och kontrollen å köttets beskaffenhet angår, så kommer denna alltid förnämligast att utöfvas endast af köparen. Ser man saken ifrån synpunkten af allmän nytta och beqvämlighet, så finnes väl också ingenting absurdare, än att ett af menniskans första lefnadsbehof, färskt kött, endast skall finnas till salu på tvenne punkter, i en bufvudstad af en half mils längd och bredd, och bland hvars invånare sålunda många skola behötva skicka en fjerdings väg efter sitt behof af denna vara för dagen. Om någonting behöfde vara på närmare håll tillgängligt, så är det visst en sådan förnödenhet. UU — — Bet förljudes att t. f. Stadsfiskalen Källgren, som fått uppdrag att inför Domstol utföra Polisstyrelsens talan mot Jernkramhandlanden Sandegren, undanbedt sig detta förtroende och att fråga, af sådan anledning, skall rm oo of Asta rnandaA Ty AN